måndag 6 januari 2014

Jag kommer igen!

Läser Dessies blogg nu lite från och till.. Hon skrev igår ett inlägg som jag tycker jag känner igen mig så himla bra i.. Har gjort det som jag skulle kunna ha skrivit själv, med tjock text;

"Haha det sämsta man kan göra är att kolla tillbaka på gamla bilder när man är gravid, haha! Man saknar bara sin gamla kropp ännu mer! Iallafall jag. Jag saknar faktiskt att kunna leva lite! Jag har verkligen inte levt livet nu när jag är gravid. Alltså det handlar inte om att jag inte varit ute på krogen eller inte, utan att jag blivit allmänt tråkig! Men det har jag blivit faktiskt. Jag har inte varit social alls, knappt träffat mina gamla vänner, jag har ju typ bara legat hemma i ett år känns det som. Men snart kommer jag kunna leva normalt igen, dock är den ända förändringen en liten skrutt med mig ;) Men jag känner att jag börjar bli mig själv mer och mer nu, jag är inte lika arg och sånt längre som jag var i början.
Men när man blir gravid så genomgår man ju en stor förändring, jag var inte riktigt van vid den förändringen. Man ändras ju både på utseendet och personlighet (eller jag gjorde det iallafall) och mycket var/är ju pga hormonerna. Men när jag fött så kommer ju det ”gå tillbaka” liksom. Jag längtar! "

Faktiskt, allt det stämmer så in på mig! Man förändras verkligen sjukt mycket då man är gravid. Nog var jag beredd på att jag sku förändras, men att min personlighet och tankesättet sku förändras såhär mycket var jag nog inte redo för kan jag ju säga. Men, jag hoppas att mitt "gamla jag" kommer tillbaka sen då jag fött, och jag kan återgå till att vara som jag var förut. Och det tror jag faktiskt. Redan nu då jag kommit halvvägs känns jag liiiiite mera normal mot vad jag var för typ 3 veckor sen. Det ändrar så snabbt, och beror ju såklart mycket på hur man mår.. Det tar på psyket helt enkelt!


4 kommentarer:

  1. Fortsätter spamma din blogg här. ( jag skäms nästan), men jag läste också det där inlägget igår. Och jag förstod henne till en del. Jag var alltid stolt när jag hade gravidmage, visade gärna upp den men jag minns att jag saknade att vara sexig. För ja, man är vacker, söt, kvinnlig och bedårande som gravid men jag kände mig aldrig sexig.
    Sen vad gäller att man blir sitt gamla jag. Tja, alltså jag hade aldrig svårt med temperament och illamående då där kände jag inte igen mig, men på den planen kan jag gott förstå de med en svår graviditet, att de vill sluta var spyande gravidbittra (med all rätt).
    Men jag har aldrig blivit den gamla Anki som jag var förr. Visst kan jag flippa ur som förr med mina närmaste vänner och det ibland känns "som förr", men jag mognade mycket sen jag fick barn. Jag fokuserade på annat och andra efteråt. Jag fick nya mål i livet, uppskattade sånt jag inte uppskattat förr (typ en god kaffe med gott sällskap). Jag tycker om mig mer som mamma, jag blev trevligare och socialare av någon orsak. Jag kände mig hemma i rollen som mamma och ville aldrig tillbaka till mitt gamla jag heller. Tyvärr trivs inte alla i sin mammaroll och många blir deprimerade av det, men vad jag har uppfattat så är det kanske mest oplanerade tidiga gravditeter som medförde att mamman eller pappan inte hade levt färdigt ungdomen. Eller kanske de som tänkt att det skulle bli annorlunda än det blev, inte vet jag.
    Hoppas du ska trivas som mamma iaf, men det tror jag nog gör som verkar så engagerad :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, det är bara kul! Fortsätt med det :) Jo, det hoppas jag nog att jag kommer få min nya "roll" som mamma, och att jag mognar, men det jag menar med att bli "som förr" är just det att jag ska bli gladare och mer livfull igen efter graviditeten! Det att jag sku börja fest igen som jag gjorde förr och sånt, så menade jag ju såklart inte.. Jag tror iallfall att jag kommer känna mig som en självklar mamma, och hoppas jag blir en glad, pigg och livsnjutande sådan! :)

      Radera
    2. Med den inställningen ska du nog lyckas. // Blondinbella. Haha, nej men seriöst. Har man den inställningen blir det nog mycket lättare :)

      Radera
    3. Alltså man vet ju aldrig hur det blir men man kan ju hoppas ;) Men om jag har bra attityd och inställning så kmr nog både förlossningen och hela babyns uppväxt gå heeelt smärtfritt och bli perfekt!!! ;)

      Radera