Ni vet, dendär känslan man får då man hör på en sång som man starkt förknippar med ett minne? Denhär låten är en sån för mig. Och den påminner mig så otroligt mycket om min och Roberts första tid tillsammans. Då vi var på villan, då vi bara låg och njöt av varandras sällskap.. Då vi lärd känna varandra.. Den där spänningen då jag var påväg till hans och jag visste att jag snart sku få vara i hans armar igen.. Ah. Så otroligt härlig tid. Från första stund med honom känd jag mig trygg, jag var mig själv och vi behövd int ens säga nått. Vi kunde bara ligga och se på varandra, det behövdes liksom inget mer. Så skönt när man hittat så rätt! Tack för att du finns älskling.
Min klippa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar