Hello.... Har nu egentligen inget på hjärtat men känner att jag ändå ville komma in i värmen en stund. Har suttit med en tékopp och läst igenom pappren jag fick från rådgivningen. Bland annat info om epidural och spinal bedövning. Som det ser ut nu är jag nog öppen för att ta bedövning (lol int i centimeter då men jag kan tänka mig alltså hehe.) Min mamma tog inte bedövning vid nån av sina 5 förlossningar! Tufft! Men man vet ju inte förens man ligger där. Jag kan nog tänka mig att pröva utan också, men jag vill ändå att möjligheten ska finnas om jag ångrar mig och vill ha..
Hur gjorde ni? Födde ni med endast lustgas kanske? Helt utan smärtlindring? Eller med epidural?
Bra/dåligt med ditt beslut? Vill få höra erfarenheter! :)
Bra/dåligt med ditt beslut? Vill få höra erfarenheter! :)
Jag hade tänkt klara mig med lustgas och profylaxandning, men var öppen för epidural. Jag tror att man ska vara stenhårt inställd på att föda utan epidural för att inte välja epidural när de väl gäller. Jag använde lustgas tills 6 cm då var smärtan på dödsgränsen och då fick jag epidural. Hatten av för alla som föder utan smärtlindring, för de kommer jag aldrig att göra. Varför plåga sig själv när de finns bra smärtlindring tänkte jag ;)
SvaraRaderaDet låter som en mycket bra inställning tycker jag! Onödigt att plåga sig då man kan slippa lättare undan.. Som du skriver, om man är helt emot och inställd på att int vila använd epidural så blir det ju bara jobbigt sen om man märker att hups kanske jag sku behöv de ändå.. Bäst att vara öppen för allt!
Raderajag tog epidural när ja sku få casper å isac, å he va he bästa på hejla dan .. baket ja byrja få e (via pump) så att e pumpa in liti hejla tin, kuna ja slappn pv odentlit å somna tilome en lillan stånd. pråoa it på na lustgas fö ja henda it så langt förren ja spyjd å di laga me fäädi ti att fara ti akutkejsarsnitt. di bööva it pick me na flejr gang tå fö bedövningen utan lag he i sama som ja fyri had fått epidural i �� har annos nålskräck, men ja sku it minnas att e tåo na sårt att få epiduralpickon i ryggen, man har ju entå en hejl dejl aadär tankar i huvu.. �� / jannina
SvaraRaderaJag var öppen för nästan all smärtlindring när jag födde vår dotter i maj 2012. När vi kom in sa jag till barnmorskan att hon kan ge förslag vartefter så ser jag vad jag tycker då i den stunden.
SvaraRaderaDet blev så att jag älskade lustgasen och hade den nästan ända till slutet(när krystvärkarna kom ville jag inte alls ha den). Jag fick också PCB men det hjälpte inte alls på mig.
Förlossningen gick rätt snabbt och jag hade inte ens en tanke på epidural, jag som trodde hela graviditeten att jag skulle begära det direkt. Hehe.
Det är svårt att förbereda vilka smärtlindringar man vill ha eftersom man inte vet hur man reagerar på smärtan :)
Jag tycker man så långt de går ska unvik smärtlindring, bäst för babyn så. Kvinnokroppen är ju skapt att klara en födsel så man borde ju klara sig utan. Men de är ju bars min åsikt! :)
SvaraRaderaMitt råd till dig. Ta all smärtlindring du kan få, en förlossning är inte en tävling om hur duktigt
SvaraRaderaman kan föda utan smärtlindring, utan det mest smärtsamma du har upplevt i
ditt liv. Jag spydde av lustgas men epiduralen var himmelsk, jag friade till
narkosläkaren:)
Jag hade bestämt mig för att inte ta annat än lustgas, jag ville veta vad jag klarar. Haha! Med Adrian tog jag lustgas och jag trodde att det hjälpte, men jag andades nog inte in den rätt för om jag jämför med andra förlossningen så hjälpte den nog inte alls mot smärtan. Men det kändes bra att ändå fokusera sig igenom värkarna. Jag gick mycket och höll i gång ända tills jag krystade, så det gick fort och riktigt bra. Jag tycker det skulle vara svårt att inte känna krystvärkar som många inte gör när de tar epidural. Därför är det också en hel del som spricker om de tar det, eftersom de inte känner att de borde "sakta ner" lite.
SvaraRaderaMed Noella var inställningen den samma, jag tog bara lustgas men denna gång funkade det och jag blev helt sjukt fnissig och minns att jag bara gapskrattade fram till krystvärkarna. Jag fick dock order om att inte få ta mera lustgas eftersom mina värkar inte var täta och de blev bara mindre täta hela tiden. När de sen var tvungen att spräcka hinnan så hann jag inte med nån lustgas mera, fick bara hålla emot krystvärkar (de var så starka eftersom barnen är så tätt födda och eftersom de just fick spräcka hinnan). Noella var ute på två krystvärkar på ungefär en minut sen och då fick jag verkligen hålla emot för att inte spricka. Sköterskan sa att det var bäst för mig att jag inte hade tagit epidural då eftersom jag inte skulle ha kunnat hålla emot lika bra och troligen spruckit.
Jag vet dessutom inte om jag skulle ha hunnit få epidural någon av gångerna, iaf inte första gången när jag var så mycket öppen och igång när jag kom till BB.
Jag tror jag kör på lustgas nästa gång också, det är väl mest att kolla läget. Man vet ju aldrig hur ens förlossning kommer vara. För en är säkert epiduralen den ultimata lösningen för andra kanske inte.
Samma gäller också krystningsposition o.dyl. När jag var gravid med adrian trodde jag att jag hellst ville sitta i badet och sen krysta i position när jag stod på alla fyra. NOWAY jag skulle gjort det sen när det var dags. Jag skulle aldrig kunnat sitta still i ett bad utan ville gå runt och sitta på en pilatesboll hela tiden, och jag testade att stå på alla fyra och det kändes alldeles fel genast jag prövade. Så det går nog inte att planera för mycket.
Hoppas du hittar din lösning sen när det gäller :)
Jag var jätte öppen för epidural och andra smärtlindringar. "Tyvärr" hann jag inte få nån smärtlindring alls (förlossningen tog snabbt, öppnades med raserfart när det väl började). Och min son föddes sen med klipp i underlivet och sugklocka! Det är nog det värsta jag varit med om.. det gjorde så fruktansvärt ont! Efteråt när jag skulle sys så andades jag lustgas för jag var så sjuk nere underlivet. Nej fy, att föda barn var nog inte min grej :/ men mitt tips till dig är att vara öppen till smärtlindring och tveka inte att ta om du känner att du behöver. Och skriv förlossningsbrev... det skulle jag göra om jag skulle föda igen.. det skulle ha hjälpt mig mycket iallafall att barnmorskorna skulle veta vad jag vill innan jag är "mitt i födandet". Lycka till sen då det är dags! Hoppas jag inte skrämde dig :)
SvaraRaderaJag var skeptisk mot epidural då jag e sned i ryggen, så därför blev de bara lustgas å värmedyna...med Hugo skulle jag ha velat ha smärtlindring i ett skede, men då var det för sent (8cm opp) så de var att bita ihop å försöka få lustgasen att funka (vilket jag inte fick å funka).
SvaraRaderaMed Angelica var det duschen som blev min smärtlindring, eftersom öppningsskedet gick så fort, så när jag tyckte jag ville ha annat så var jag öppen 10 cm redan :p då blev de sen lustgas.
Med facit i hand skulle jag inte ha haft något emot smärtlindring, speciellt vid första förlossningen, för då tog krystningen så länge och det smärta otrolig.och blir de några fler förlossningar ska jag ja kollat ryggen ordentligt ifall det är en möjlighet sen!
Jag hade bestämt mig för att klara mig utan epidural första gången. Tänkte mycket på andning, låg länge i badet (två gånger) och tog lustgas och nå sprutor. Lustgasen hjälpte inte, jag började må dåligt, spydde men fortsatte ändå, för rdg-tanten hade sagt åt mig att inte sluta fast jag spydde, och sen såg jag lite suddigt efteråt. När bm frågade om jag inte ville ha epidural iaf så svarade jag genast ja! Det bästa beslutet! Tog bort all smärta, och fick ändå ordentliga krystvärkar när det var dags.
SvaraRaderaMed Matheo hände allt så snabbt, efter första riktiga värken tog det nästan 3 timmar så var han ute. Hann bara med lustgas, en spruta och livmoderhalsbedövning. Denna gången tog lustgasen minsann som den skulle, jag typ svimmade efter varje värk då jag andades in lustgasen.
Mitt råd är att prova lustgas och andas lugnt, och bada. Men vill du ha epiduralen iaf så ta den, den är guld värd!
Jag bada vilket ja tyckt hjälpt, eller nu i efterhand kan ja säg att det hjälpt just då ja satt i badet tyckt ja nog det kändes omöjligt där också, sen testa ja lustgas det gav ingen effekt alls åt mig, känd inget alls. Sen fick jag epidural och det var nog jätte bra för värkarna gjord int sjukt på samma sätt längre och jag kunde hantera dem och dessutom vila emellan när jag äntligen vågade slappna av lite grann och samla energi inför krystvärkarna behövde jag verkligen när jag inte fått tag i någon sömn på över ett dygn, så för mig OCH MIN BEBIS var det nog det bästa jag gjort, för jag skulle inte orkat utan. Så jag håller inte med dem som säger att det är bäst för bebisen utan smärtlindring - jag skulle inte orkat krysta lika mycket och "snabbt" utan epidural, jag tvivlar på att min kropp skulle ha klarat det om jag inte skulle ha fått vila dem där 5,6 minuterna mellan värkarna. Hehe oj va långt de blev... Alla förlossningar är ju unika så där var det för mig, det som är så tryggt och bra är ju att barnmorskorna är så otroligt duktiga och hjälpsamma gällande smärtlindring (och annars också förståss). Lycka till sen när det är dags! :)
SvaraRadera