tisdag 11 februari 2014

Detdär om att vara obekväm i sin gravida kropp, men att komma ihåg att det är övergående.

Jag har aldrig varit en sån tjej som känner mig helt totalt tillfreds med mig själv, och med mig själv menar jag inte sättet jag är på/min personlighet, den äääälskar jag. Puss på mig. Haha, nej men min kropp och sättet jag ser ut. Men det är inte som att jag mått dåligt över hur jag ser ut eller så, jag har ju accepterat det och gnäller inte desto mer över det. Man får ju göra det bästa av situationen liksom, och jag orkar inte hålla på och tjafsa om jag ändå inte helt till 100 % gör nånting åt att förändra saken. Tycker int man ska gnälla om att man är tjock, om man ändå bara sitter på sitt aaaass och int gör nått åt det? 


Men NU!! Då jag är preggo. Alltså nej, jag är så obekväm med min kropp!! Och jag glömmer hela tiden bort att jag är gravid. Ser på min mage och bara WTF va har hänt? Men så kommer jag efter en stunds grubblande på att aijaaaaa jag är ju preggolady, det är ganska så normalt att magen växer då, eftersom ett liv produceras däri.

Jag har under nästan hela tonåren (ÄVEN UTAN ORSAK IBLAND, oftast) varit onöjd med min kropp. Och nu under graviditeten har jag väl lite bestämt att jag SKA VARA NÖJD med min kropp (fast Robert får jag nog vara onöjd åt heheheh.) för jag håller ju faktiskt på med en process. Jag ska inte lägga så mycket energi på att analysera min kropp, det är onödigt och mitt tillstånd är ju övergående. Då jag "glömmer" bort att vara nöjd, och blir helt nere över att jag ser ut  som en rishög måst jag bara påminna mig själv om att jag skapar en människa, och då får man helt enkelt offra det ena och det andra.

MEN, när jag inte är gravid längre, och jag får klartecken på att det är ok att börja träna och banta DÅ FAN! Wohooo!! \m/ Jag är så otroligt taggad. Det kommer bli så bra, och jag har planer på att bli det snyggaste jag nångång varit. Jag är så motiverad och det känns som om det faktiskt kommer gå riktit bra. Det får ta sin tid, men det ska gå.

Två "extra saker" som jag ser som stora hjälpmedel när jag ska göra denna "resa" är dessa: 
1. Jag har ju en kille som vet så oootroligt mycket om träning och hälsosam kost, så han kommer hjälpa mig jätte mycket, vi kommer tillsammans lägga upp mitt träningsschema och hur jag ska äta för att snabbast uppnå mina mål.
2. Robert jobbar ju på ett sånt sätt att vi kommer kunna vara hemma tillsammans med lilltjejen, och på så sätt dela upp tiden så man får mycket egen tid åt träning och annat. 


R har sagt att jag kan komma på en "morot" t.ex. en resa, en shoppingdag eller nått annat, som gör mig ännu mer motiverad till att uppnå mina mål. Egentligen kanske de sku räcka för mig att veta att jag kommer kunna känna mig bekväm i min kropp, att kläderna kommer passa bättre osv. Men en extra morot skadar ju aldrig, och om det är nått riktit riktit bra så vill man ju jobba hårdare och snabbare! Jag har redan sagt vad jag "vill ha" hehehe men, Robert är nu inte så pigg på just det förslaget.. Men ännu ska jag nog få igenom det. Men det får vi se sen, det beror lite på hur jag ser ut efter graviditeten, träningen och allt iochmed det också..

Jag är så taggad så ni vet int! Det kommer ju ta sin tid, och jag kommer säkert vissa dagar vara trött som fan och tänka att träning är det sista jag vill tänka på, meen näe, jag ska ge mig fan på att lyckas! Och ni kommer såklart få följa med på den resan här i bloggen!

Här nedan ser ni en bild som jag lag upp för ganska exakt ett år sen, i Januari 2013. Här hadd jag tränat 10 veckor från att första bilden togs tills andra bilden togs. Men jag var även i Norge under en tid mellan bilderna, och där åt jag kanske inte så bra (läs lite och vääldigt hälsosamt) Men jag minns att jag var superstolt över mina resultat! Känd mig starkare och snyggare! (Fast mina tuttar hadd typ försvunnit, buhuuu) Hursomhelst, det var en härlig känsla och det ska bli kul att få känna den känslan igen, att vara stark uthållig och bekväm i min kropp!

Men en sak i taget, nu ska jag först producera klart det lilla knyttet i magen och se till att hon 
kommer till världen och får all mat hon behöver :)


13 kommentarer:

  1. Det hjälper massor med en kille som tränar, att ha någon så nära som uppmuntrar en att du orkar nog med ett pass, och laga hälsosam mat tillsammans och så, en välbeprövad sak! :) Bara du tror på dig själv så kommer du lyckas jättebra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det kommer nog gå så bra när vi gör det tillsammans! :)

      Radera
  2. har aldrig sett dig som nån tjock, eller "rund" person. mer som helt normal! så känns lite ledsam att läsa att du aldrig varit tillfreds med din kropp, men det är väl så i dagens samhälle, är man inte supersmal så tycker man att man är tjock. Säkert därför så många får anorexi också.. Tycker du ser bra ut på båda jämförelsebilderna! Ska bli roligt att följa din blogg, både med bebisen och med träningen :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det har du ju nog rätt i. Finns det nån som är nöjd över sin kropp nuförtiden liksom? Alltid finns det ju nått att klaga över. Är avis på de som är helt belåtna med sina kroppar, måst ju vara sjukt skönt! Det är det jag ska försöka uppnå :)

      Radera
  3. Du e verkligen inte en tjock eller rund person, de gånger jag såg dig före du var preggolady ;)

    Själv är jag jätte obekväm i min kropp, och har varit det i många år (för fokuserad på vågen, suck) och speciellt nu efter 2 så täta graviditeter, och nästan 10 kg extra, känner åtminstone inte jag mig bekväm i någonting alls... Som nyårslöfte hade jag faktist att inte fokusera på vikt och träning detta år, utan fokusera på att vara mamma :) så tar man dagen som den kommer, men nu när Angelica knappt vill ammas längre, så känns det ändå som jag vill börja komma i form, för nu sen kan ja ju äta vad jag vill och träna hur jag vill utan att det påverkar mjölken åt henne (för det är ju en sak man ska komma ihåg, att inte banta då man ammar, eftersom det frigörs miljögifter ur ens eget fett och över till modersmjölken)
    Men man går ju nog ner då man ammar, gjorde det ordentligt med Hugo, men han var nog ett större matvrak än denhär tösen är.

    Men vardagsmotionen är nog den motion jag får förlita mig på ännu, då jag e ensam hemma med barnen så mycket då markus har sina skiften... Så det är helt enkelt kosten jag kommer att ändra mest sen när amningen helt börjar upphöra (Har ammat henne bara 2 ggr nu på över 1 dygn, och det var på natten och lite igår morse)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tänkt redan då jag läst om ditt nyårslöfte i din blogg, att det låter ju som ett superbra nyårslöfte! Jo, det har jag läst mycket om, att man inte får banta då man ammar, så det är nog något jag är införstådd med och kommer inte stressa nått på den punkten, det får ta den tid det tar så kan man börja gå efter nån striktare diet sen då hon ammat klart. Jag hoppas att jag går ner mycket i.o.m. amningen! Sku ju vara så lyxigt!

      Du får ju ändå ganska mycket vardagsmotion med hunden och vagnen så det är ju absolut bättre än inget! Man kommer långt på vardagsmotion. :)

      Radera
  4. Du kommer klara det galant. Och med din inställning blir det nog inga problem alls! Eftersom du inte heller var på nått sätt överviktig före graviditeten är det mycket lättare att gå ner :)

    SvaraRadera
  5. Det kommer att gå fint :D min pojkvän fungerar också som min personliga tränare, great! :D

    SvaraRadera
  6. Hej. Visste inte att det var du på båda bilderna. Den till vä såg ju ut som någon fjortis. Vi får hoppas att du håller stilen, alltså bilden till hö. Lyckan har tyvärr inget med vikt att göra, undantaget ytterligheter åt båda hållen. På kommande är möjligheten att lämna över graviditeten på mannen i förhållande, då får kvinnorna hjälpa killarna att orka hålla humöret uppe allteftersom deras kropp och humör förändras. Att komma i fysisk och psykisk form efter kejsarsnittet borde väl gå lätt eftersom amningstiden och de tillhörande humörssvängningarna och oron för att gå in i en ny graviditet kort efter nedkomst en inte stör. Att killen ser så "annorlunda ut", mer pappmammig än sexig blir det vi kvinnor då har som största problem - hur ska vi orka? Ok detta är väl inte dagens sanning men tåls att funderas på ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! :D Haha ok, måst bara säg att jag har läst igenom din kommentar nu kanske 15 ggr men förstår ännu int riktit vad du menar. Är jag dum eller är den bara lite svårt skriven? Roligt att du kan tycka en av sidorna på bilden ser mer fjortis ut, eftersom dom ju nog är ganska samma? Hehe. Jag tror int lycka har med vikten att göra, utan jag skriver att jag längtar efter att få känna mig bekväm i min kropp igen. Och vad snackar du om för kejsarsnitt? Hehe nej du måst nog skriva om, om jag ska kunna svara på dehär! Menar du att hur de sku bli om det är papporna som föder barnen i framtiden elr? :D

      Radera
    2. Aaaah med kejsarsnitt menar du att man sku måst göra det då männen ska föda? :D Haaha ojoj, du gav mig nog kvällens skratt med din kommentar :D

      Radera