Vänner+bebis

Jag klickade in mig på blondinbellas blogg, och vad hittar jag inte? Ett inlägg om det jag har funderat på såå mycket den senaste tiden. Läs här, ett utdrag ur inlägget: 

"Just nu har jag lite dåligt samvete. För vid åtta ikväll skulle jag egentligen iväg och firat en vän som fyller år men efter att jag var borta från Gillis på torsdagkvällen samt tre timmar i fredags, vill jag inte slita mig honom. Vill gärna träffa min vän men bar och nattklubbsmiljön krockar lite med den bebisbubbla jag är inne i. Ni som inte har barn tycker säkert att jag är töntig eller rent ut sagt elak mot min vän, jag hade nämligen tyckt som er innan ”kom igen, det är bara en kväll!”. Men mina mammahormoner väller över och det enda jag vill göra är att ha honom i min famn. Gillis är elva veckor nu så det kanske inte är så konstigt."

Vissa säger "Jaa carro du kan ju int festa nå sen då bebisen kommer" "Kommer de int bli tråkigt att hela tiden måst anpassa dig efter bebisen, int få fara hur du vill och göra vad du vill" "Du måst nog komma ut sen fast du får bebis!" Och jag känner såhär, redan liksom, att jo jag kommer säkert nångång vila fara på ett glas vin eller så.. Men faktiskt tror jag att jag kommer bli en sån mamma som bara vill hem till min bebis då jag väl far "ut" nångång. Alltså så att mina kompisar kommer tycka jag är fett jobbig och bara ääääh släpp loss lite nu, Robert kan nog ta hand om henne själv EN KVÄLL! Nu kommer du ut! Det känns ju skit, för om man sen int egentligen vill fara, så får man ju dåligt samvete, som BB skriver. Dels mot vännerna om man int far, och sen mot bebisen om man far. 

Men redan nu känner jag att jag har accepterat och blivit nöjd med det att jag int kan fara på krogen/nattklubbar som förut, och om jag ska vara ärlig känns det bara skönt! Melody och Ollis lockar lite lite som en burk surströmming liksom, hehe. Jag tycker det nog är ok för mammor att fara ut med sina vänner också efter att dom fått barn, liksom varför sku det int vara? Och jag är säker på att det sen då man väl far ut är roligt, visst, men jag tror ändå jag hela tiden kommer ha den lilla tjejjen i bakhuvudet, har hon det bra? Sover hon? Saknar hon sin mamma? Har hon blöt blöja? Är hon mätt? 

Jag vet ju verkligen int hur det kommer bli, men jag kan tänka mig att det blir så som jag skriver. Och det är nog bara så att jag HOPPAS att jag ska slippa ha dåligt samvete över det. Nu hadd ju BB dåligt samvete över att hon hade lovat komma och sen valde att stanna hemma med sin son, men ja ni fattar kanske vad jag menar? Men man måst hitta en bra balans på dedär, speciellt då babyn ännu är liten. Jag vill ändå ha tid för mina vänner fast jag får en bebis, men hoppas ändå att de förstår att det är en stor omställning och att det int kommer vara lika lätt för mig att planera in kvällar som tidigare.

Hur var det för er? Kanske är det lite skillnad om man har en massa vänner som redan har barn, men det har ju inte jag, inte en ända nära vän i den situationen faktiskt.

Okej dethär blev väldigt flummigt nu, men jag hoppas ni på nått sätt ändå förstod vad jag menade, fast eh, int vet jag vad jag vila koma fram till egentligen. Kanske bara ventilera mig lite.