Läste på en skvallerblogg att BB och Odd hade ställt in deras sons dop, och deras orsaker var att "dom kom på att dom inte är kristna" och att kvinnan som skulle vara sonens gudmor var judinna, och det då är lite konstigt att hon ska vara den som fostrar honom i hans kristna tro, då hon int ens är kristen. Och sen tycker ju också BB att sonen är för gammal nu för att dom ska lägga på honom en klänning och "skvätta lite vatten på hans huvud". Ett mycket bra beslut tycker jag! Men lite sent påkommet, hehe. Int för att det ens framkommer när dom har ställt in, men ändå. Att komma på att man inte är kristen det är väl inte nått man gör sådär 2 veckor före ett dop, utan det vet man väl nog typ sen man är 18 eller nått sånt? Men eftersom dom båda är icketroende så känns det ju faktiskt väldigt konstigt att dom sku döpa sin son? Varför sku dom göra det liksom..
Jag har ju då börjat tänka lite på dehär med att vi ska döpa vår tjej. Och jaaaa alltså. Jag kan ju nog ärligt talat säg att det känns jättekonstigt för mig att vi ska göra det eftersom jag inte alls är kristen, och Robert är väl kristen men int på det sättet troende. Känns lite motsägelsefullt? För Robert är det ändå ganska viktigt dethär med att hon blir döpt, och det respekterar ju jag, men för mig känns det bara så löjligt. Ska jag liksom står där då och bara höra på då prästen snackar om att hon blir Guds barn, och talar en massa religiösa saker? Jag har inget emot dop på nått sätt, tycker dop kan vara riktit fina, och jag förstår till 100 % varför föräldrar döper sina barn. men nu då det gäller mitt egna barn så känns det ju så fake. Jag har ju vetat sen jag var runt 14-15 att jag int är kristen och alltid varit ganska säker på att jag int vill döpa mina framtida barn..
Hur gör man typ i förhållanden där den ena föräldern är kristen och den andra troende i nån annan religion? Kommer man liksom överens om att "ok dethär barnet får bli en kristen så vi döper hen" Det där med religion är ju egentligen bara vad man blir uppfostrad till att tro på. Skulle jag t.ex. växt upp i en muslimsk familj, ja då sku väl min religion vara islam? (Även fast jag antagligen också sku ha dissat det när jag var 14-15.) Och hur mycket får man som förälder bestämma vad som sägs (av prästen) på dopet?
Jag och Roberts brorsdotter på hennes fina dop.
Babysar är ju alltid så otroligt vackra i sina dopklänningar!
Jag var gravid i ca 3e 4e månaden nångång..
Vi har aldrig tänkt tanken att döpa våra barn. Vi hör ju till olika religioner och ingen av oss vet egentligen om vi är troende. Alltså, vi har egentligen helt samma tro ja och Labinot. Vi tror kanske det finns någon "gud", men vi tror att lever vi så "väl" vi kan så räcker det. Så ingen av oss tror vi eller våra barn hamnar till något helvete om vi inte fastar, ber eller blir omskurna. Vi har helt samma syn på religion/livsåskådning, så egentligen hör vi väl bara till olika religioner men tror lika. Så vi bestämde snabbt att våra barn ska få bestämma om de vill höra till någon religion sen när de är vuxna, en baby vet ju ändå inte vad som händer under dopet :) De får tillhöra vilken religion de vill sen, så länge de lever lyckligt och lever väl. :)
SvaraRaderaVa skönt att ni kom så bra överens om hur ni gör i den frågan! Kan tänka mig att det snabbt kan bli ett problem i såna relationer där man har olika religioner. Låter ju jättebra att dom får bestämma själva sen när dom är vuxna, så sku jag också helst göra. Och om mina barn då väljer att bli kristna/muslimer/judar osv så sku jag stödja deras beslut!
RaderaÄr du själv döpt? Hör du till kyrkan? En annan fråga som jag också många gånger funderat på... Hur gör du om du nångång blir riktigt rädd och du är tex ensam hemma? Eller någon nära är allvarligt sjuk eller nått sånt... Ber inte icke kristna? För mig funkar iallafall alltid bön ifall jag är rädd, jag blir med detsamma mycket lugnare efter att jag bett till Gud. Bara nyfiken på hur icke kristna gör för att inte förbli rädd.
SvaraRaderaJepp, jag är döpt :) Och nepp jag hör inte till kyrkan. Hmm jaa hur gör jag om jag blir rädd, jag är väl rädd då, kollar om jag har orsak att vara rädd och om jag ändå fortsätter vara rädd även fast jag märker att ok jag har inget att vara rädd för, så ringer jag till mina föräldrar eller Robert. Märker jag att ok det finns orsak att vara rädd, ja då ringer jag väl polisen eller ovannämnda. Vet int riktit hur Gud sku hjälpa mig i den situationen. Men jag kan tänka mig att det är skönt att ha Gud att vända sig till om det gör en lugnare i såna situationer! :) Men rädslan brukar nog gå om tillslut jo, med eller utan något övernaturligt.
RaderaFin hårfärg, den klär dig!
SvaraRaderaHåller helt me om att de va ett bra besult av dem att ställa in! Världen sku va så mycket enklare/bättre utan religion..
SvaraRaderaDu skriver att du förstår såna som döper sina barn.. Varför det? Alltså hur kan du förstå det? Jag förstår inte alls hur man kan tvinga på små barn en religion utan att dom har nått alls att säga till om. Jag anser att det bästa skulle vara om dopet skulle bli något som sker i när barnet är runt 15 år, då får barnet själv bestämma om de vill vara med i församlingen och vara kristen eller inte. En skam att denna inskränkta och utdöende institution utan syfte ännu finns kvar i dagens moderna samhälle!
SvaraRaderaNåmen de e väl klart jag förstår de. Är man i en relation där båda två är kristna och troende, så då ser man väl det nog ändå som en självklarhet att man döper in sitt barn också i den kristna tron? Jag kan hålla med om att det kanske sku va ett bra alternativ att ta dopet då barnet kan bestämma själv om hen vill eller inte. Men å andra sidan så tar ju ändå int barnet skada av att bli döpt och hen kan ju sen skriva ut sig då den är gammal nog för det.
RaderaEn vän till mig är kristen men inte hennes man, de kompromissade så att de döpte sina barn, men sen när det blev aktuellt med skriftskola fick barnen själv välja om de ville delta. Där är ett bra sätt tycker jag. För dopet är fint och då blir både mamman och pappan nöjda. Och som sagt en baby tar nog inte skada av att en präst ber och lägger vatten på huvudet. Och det är ju för barnet men had dop eller namngivning.
SvaraRaderaJepp, så kommer vi också att göra. Det är ju nog en bra kompromiss ocv som du skriver, int tar ju barnet skada av det.. Själv är jag ju döpt och bestämd själv sen senare när jag var gammal nog för det, att gå ur.
Raderabara för att säga min åsikt nudå.. Jag är relativt ung ännu och inga barn har jag heller. Men för mig var ändå skriftskolan en ganska viktig del i livet.. altså min familj är eller var inte nå kristna av sig så allt med gud, jesus osv har jag nog fått lära mig i t.ex dagis, förskolan och skolan efter de osv.. Men int fatta man ju ändå så myki.. de va ändå bara en sån där självklar grej eftersom dom ändå lär ut de ända sen man är liten, åtm här runt. Men ja fick också höra massa skit om skriftskolan och alla måsten att fara ti kyrkan för att samla stämpel och gå alla lektionerna.. klart det sög å man tyckt bara skit om de.. Men ja e ändå glad att jag valde att åka iväg på rippilägret, för där fick man lära sig så mycket mer.. Man blev mera öppen, även om jag ändå har en egen tro och inte följer bibeln precis eller nå sånt . Åtm för mig betydd de nu myki å ja tror nog många andra ungdomar också får upp ögonen mera, men helt klart är det bra om man själv får välja ifall man åker eller inte.. Men min point här nudå efter att jag har babbla bort mig lite (hehe) så är att även om ja had negativ inställning till det och tyckt de va skit så e jag glad att jag for. Ja sku ju aldrig förstås ha fatta vad jag riktigt sku had missa om ja int sku had fari men de ju int precis så att de tog nån skada. Å med tanke på allt skit som ändå hörs om allt med rippi (hur jobbigt å tungt de är att måst fara ti kyrkan tidigt på söndagsmorgonen för att få stämpel) så tkr ja de ändå e som liksom onödigt tidigt att döma efter de.. Tror nog de gör mera nytta än skada för unga att vara på rippi! De e ändå myki med gemenskap å en del av 'ungdomen' tkr jag då.. Fast de ju int precis heller nå skada ifall dom int far.. men 15 bast... hu ska man ens veta då vad man tror eller om man vill bli döpt, vad det innebär osv... Sen så lär man ju sig typ att kristendomen är den självklara religionen att följa redan från liten.. ialf va de så då jag växt upp..
RaderaJag gick också i rippi, och tyckt nog att det var roligt. Int för alla reli grejer utan för att man fick umgås med sina kompisar och ha roliga lekar. Så även fast jag nu idag int är kristen så int är det som att jag heller ångrar att jag for på rippi, och int känd jag väl heller nångång att jag hadd nå val.
RaderaJag resonerar på följande sätt, varken jag eller min man hör till kyrkan vi har båda skrivit ut oss som vuxna. Vi är båda döpta och har båda gått i
SvaraRaderaskriftskola. Båda våra barn har vi valt att döpa, med den tanken att det är lättare för dem att skriva ut sig ur kyrkan än att skriva in sig som sen när de är mogna och vet vad de vill.
Nåjo, det är ju nog lättare att gå ur än gå med, så visst är det ett bra alternativ också :)
Raderaär det int så att ifall man int är med i en kyrka så får man int gifta sig i en kyrka ? Å då man e liten blir man väl ändå lärd att 'man gifter sig i kyrkan'. Så om de nu är så (kanske sku had borda ta upp fakta) så är de ju helt klart lättare att göra så som anonym här säger. :)
RaderaJag är int medlem i kyrkan men min man är det, då fick vi gifta oss i kyrkan. Jag hade ingen skillnad vad vi gifte oss och han ville ha ett kyrkligt bröllop så då blev det så.. Så nej man måst inte vara medlem för att gifta sig i kyrkan, räcker om ens partner är med så får man gifta sig kyrkligt.
RaderaHej! Man brukar lite få välja vad prästen skall säga på dopet. Så att det inte blir sådär himla religiöst kan man be dem lämna bort "i guds namn" och sånt så att båda föräldrarna känner sig nöjda med att döpa barnet trots att man inte vill lägga barnet i guds händer.. typ. Man måste ju liksom få skräddarsy sitt eget barns dop så att man känner sig bekväm i situationen. Lycka Till!
SvaraRaderaOkej men de låter ju jättebra! Han försökt kolla lite på församlingens hemsida osådär men har int hittat nått konkret om hur det där är.. Men det beror säkert också lite på hurudan präst man råkar få, om hen är öppensinnad osådär.. Men vi hoppas på en cool präst så vi kan mötas halvvägs :)
RaderaJag är baptist och min man hör till en väckelserörelse. Vi har valt att hålla barnvälsignelse för våra barn när de är små och sen när de är äldre får de själva välja om de vill döpa sig eller inte. Men så gör man inom baptismen, så det är inte speciellt på det sättet. :)
SvaraRaderaDet låter ju verkligen som ett bra alternativ, så sku jag gärna också göra :)
RaderaVi ska inte döpa vårt barn utan istället har vi en namngivningscermoni som egentligen går tilll på samma sätt som ett dop men utan det kristliga inblandat, vi har en speciell person som håller i trådarna för själva cermonin.
SvaraRaderaNär jag gick rippi var de flera som blev döpta där (som var i min ålder då) för de var inte döpta/med i församlingen från små och ville gå med då, så då kuna dom göra de i samband med rippi. Så speciellt svårt att gå med i församlingen som ung vuxen är det ändå inte, som vissa här verkar tro.. Det gick jättesnabbt och var ingen big deal
SvaraRadera