Ibland kan jag glömma bort att jag inte är gravid längre. Ni vet, jag tar mig om magen, tror jag ska bli trött i trapporna, ligger bara på sidan o.s.v. Men sen minns jag ju att wohooo nej jag är inte preggofierad! Jag behöver inte ta mig om magen och tro att jag har en kärleksstund med min bebis, för det kan jag göra genom att krama och pussa henne! Jag behöver int bli trött i trapporna, jag kan hålla Roberts tempo! Och jag KAN sova på rygg!
Många säger att nästan direkt eller efter nån vecka/månad efter att man fått sitt första barn börjar man redan längta efter ett till.. Det har jag inte märkt av ännu, men nått jag däremot känner att jag längtar efter/ser framemot, är att få föda igen. Det där med att föda var ju verkligen en upplevelse som inte liknade nått annat man gjort! Så otroligt coolt hur kroppen helt bara visste vad den skulle göra. (Ok nu blev jag ju igångsatt så min kropp var ju lite trögfattad men sen då det väl kom igång så visste den ju hehe.) Jag längtar också efter att få föda igen för att jag gärna skulle avsluta en förlossning fullt ut, på egen hand. Det var dom noga med att säga åt mig, att om jag föder igen så kan jag nog föda vanligt, trots att det blev KS nu första gången.
Jag vill ge Lo ett syskon, för jag vet själv hur mycket mina syskon betyder för mig. MEN jag vet faktiskt inte om jag skulle orka gå igenom en till graviditet. Det var helt klart det värsta jag gjort i mitt liv. Visst fanns det ju fina stunder som då den lilla sparka och höll på där inne, men överlag sög det och jag hade knappt nått liv under hela graviditeten. Fy, kan inte alls tänka mig att "missa" ca 7 månader av Los liv p.g.a. en graviditet till. Men, nu vet man ju vad man får ut av det hela, så jag är väl inte lika tvärsäker på att inte göra det igen nu, som jag var när jag var gravid.. Men ändå, alltså nä. Jag och graviditet går verkligen inte ihop. Men söta bebisar skapar vi ju uppenbarligen, och det skulle vara jätteroligt att få se hur en till mix av oss skulle se ut :) Men för nu så ska vi bara njuta av vår lilla Loppa i några år, så får vi se sen.
När tror ni jag var som lyckligast? Inte så svårt att räkna ut ;)
Hur har du ätit nu efter förlossningen? Tänker du alls på vad du äter eller hur gör du..? Sku vara kul om du lag upp ibland vad du äter/recept och sånt, och hur viktnedgången fortskrider. Födde själv en liten pojke i april men mina kilon far då inte bort, och magen är ännu så pösig. Men då tänker jag nu inte heller så mycket på vad jag äter så jag får väl skylla mig själv :P Är målet att se ut så som du gjorde före du blev gravid eller vad har du för mål..? :)
SvaraRaderaKan försöka svara på det i nån inlägg här nån dag :)
RaderaFörstår precis hur du tänker... Jag mådd också riktigt dåligt under min graviditet. Nu är Fiona 4 år och jag har börjat längta efter en till baby! Men samtidigt minns jag hur jag led under graviditeten så jag är osäker om jag vill ge mig in på det igen :(
SvaraRaderaJa men precis! Nog kommer jag säkert vila ha bebisar i framtiden då Lo börjar bli stor, men är nog rädd att en ny graviditet skrämmer mig för mycket :/
RaderaJag har en känsla av att du är som mest lycklig nu och kommer att skita i att fokusera på att gå ner i vikt framöver...? Har jag rätt? Hoppas det :) är så trött på viktfokus... du ser så otroligt mer avslappnad och härlig ut nu ;)
SvaraRaderaJepp helt klart lyckligast nu! Jag kmr int fokusera på att gå ner i vikt nej, utan kmr fokusera på att få en stark och smidig kropp :) muskler väger mer än fett så kommer nog inte se på vågen sen när jag väl börjar träna igen :)
Radera