Nu de dagar R är ijobb och jag är ensam med Loopi, så får jag med jämna mellanrum lite dåligt att vara för att jag känner att jag int underhåller henne tillräckligt! Hon sover ju mest, men hon har alltid under dagen nån period då hon är vaken 2-4 timmar i streck. Då äter hon ju och vi myser, sjunger och ja, umgås då. Men ibland har jag ju henne bara att ligga i babynestet och se sig omkring. Speciellt förra gången han var ijobb (midsommar) då kuna jag ju knappt lyft henne heller, så då den dagen var slut tyckt jag helt synd om henne för att hon haft en så tråkig dag. (Lol kan bebisar es ha tråkigt liksom?) Även fast jag vet att under spädistiden så räcker det med föräldrarna som stimulans för babyn, men det känns ju som att jag int räcker till! Hade henne en stund i babygymmet nu ikväll och där verkar hon ju nog trivas så det är bra.. Men shit känner jag, om jag redan nu får dåligt samvete att jag int stimulerar henne tillräckligt - hur ska det då bli sen när hon verkligen behöver stimulans? Int orkar man ju leka hela tiden heller! Nån annan som känt såhär? Dock är det säkert lättare om det finns syskon att leka med, men jag r ju osäker om syskon nångång blir aktuellt här i huset så därför känner jag mer press.. Usch, kan tänka mig att det blir värre ju större barnet blir! Får försöka hitta på sysselsättning och aktiviteter helt enkelt, dock kanske det är bra för barnet att ha det lite tråkigt ibland också? Jaaa, int trodd jag att det var sånthär jag skulle sitta o fundera på sommaren 2014 som 22 åring! :D Men jag är såklart otroligt glad att jag gör det. (Int funderar på just dethär då höhö, utan att jag har min Lo såklart.)
Känner verkligen igen mig... När vi kom hem från bb så fick jag mina babyblues men de avtog int nå och efter en tid stod de ganska klart att jag hadd drabbats av förlossningsdepression. Jag orka int gör nånting och gubben fick va ledig från jobbet eftersom ja va "sjukskriven" från min mammaledighet :( jag hadd så otroligt ti skuldkänslor mot dottern då jag int kunna/orka vara med henne... Känner att jag gick miste om spädbarnstiden och de gruver mig än idag :( men nu är hon en pigg tre åring med en lika pigg mamma, och nu först behöver hon stimulans! Vi leker dagarna i ända och tar igen all förlorad tid som depressionen tog ifrån oss <3 tack för en härlig blogg carro, alltid lika kul att dricka kvällsteet och läsa nya inlägg :)
SvaraRaderaÅh nej vad ledsamt att det blev så! Men vilken tur att du nu är frisk och kan njuta till fullo av er tjej! :) Tack för din ärliga och fina kommentar! Kram
RaderaHar ni några enkla barnböcker, typ riktigt superenkla där det t.ex. gäller att peka på ett djur och säga hur det låter eller liknande? Det är en syssla som jag förstått är ganska rogivande för en förälder. Alltså att läsa ur boken och peka och visa åt barnet :) Finns ett superbra utbud i Jeppis bibliotek om man inte har råd/orkar köpa!
SvaraRaderaMin mamma läste jättemycket för mig när jag var liten, och det har gett mig ett jättebra språk och en bra inlevelseförmåga. Eller det gav mig en bra inlevelseförmåga sen när jag då jag kunde läsa själv började läsa mycket. Att läsa för ett barn i tidig ålder är också superbra med tanke på skolan :) Pettson-Findus böckerna minns jag från barndomen, de var jätteroliga och fulla av bilder...
Barn mår nog också bra av att ha "tråkigt" och vänja sig vid att det inte alltid händer nåt. Tror nästan man gör ett barn en tjänst om man vänjer det vid sånt.
Nåjo, det här var nu råd från mig som inte har barn ens, kanske du redan tänkt på allt detta, kanske har jag också fel i nåt :)
Åh tack för tipset! Det har jag int ens tänkt på, att man kan börja läsa åt henne redan :) Eller ja, visa bilder och ha ljud kanske man mer ska säga! ;) Ska absolut ta en titt i bibban, så bra att låna också så får man variera bok lagret hemma och int gå igenom samma böcker hela tiden :)
RaderaJag kände likadant, men nu med facit i hand, skulle jag ha njutit av att "bara vara" den första tiden, för när de blir större så kräver de uppmärksamhet och underhållning på ett helt annat sätt. Så nej LO blir nog inte under stimulerad, allt hon ser e ju nytt.
SvaraRaderaNå, det har du väl helt rätt i! Ska försöka släppa det och tro att det räcker med att hon ser sig omkring och bara umgås med oss :)
RaderaDessutom ser inte en spädis speciellt mycke eller är speciellt medveten om sin omgivning än utan de lever än så länge lite i en "dimma". Så du behöver nog inte oroa dej eller ta någon stress över att hon inte får tillräckligt. :)
Radera