Även fast jag väger lika som jag gjorde när jag blev gravid betyder det ju verkligen inte att jag har samma kropp, samma kondition, eller samma styrka som jag hade då, men det är helt ok! Det får nog synas att jag bärt vår underbara dotter, och jag har ju inte rört en fena på 7 månader, så då kan jag ju inte räkna med att vara i form heller. Det tog ju faktiskt 42 veckor för mig att få min trötta gravidkropp, så jag kan nog helt lugnt var nöjd om det tar 42 veckor att få en snygg, stark kropp igen. Varaktiga förändringar tar tid. När jag sen börjar jobba för att få en "bra" kropp igen kommer mitt mål aldrig vara att komma tillbaka in i mina "skinny jeans", mitt mål kommer vara att få en stark, hälsosam och uthållig kropp som orkar bära, leka och ta hand om mitt barn. Så även fast jag är tillbaka på min startvikt, har jag ännu en lång väg kvar innan jag känner mig nöjd och tillfreds med min kropp. Jag vill känna att jag orkar med! Jag vill ha bra kondition, och jag vill känna mig bekväm och "ett" med min kropp. Nu är det så att hjärnan orkar en sak, men kroppen en annan. Jag skulle gärna gå hur långt som helst, men, kroppen fixar inte det just nu.
Det är ju så tabu att säga att man inte trivdes som "stor" men alltså ja, jag kan nog ärligt talat säga att nej, det var inget för mig. Även fast jag var gravid.. Jag hatade verkligen att vara gravid. (Är det inte lite tabu att säga det också?) Alla bara Åååh det är sååå härligt att vara gravid! Man stråååålar och känner sig sååå vacker! Allt är så hääärligt då man väntar barn. Eh nej. Inte för mig! Jag vill inte bli gravid pånytt (vill ha fler bebisar, men vill inte vara gravid - dilemma). Att må skit, ha sjukt och dessutom bli stor och svälld, hur mycket ska man måst ta? Att inte ens orka gå upp 3 våningar utan att pausa, att få så svällda fötter att skorna inte går på? Nej fy vad det var jobbigt. Magen gillade jag, såklart, men resten, nej tack!
Jag kommer ju amma läänge, eller ja, tills Loopi inte vill ha mig som langare längre (hehe) men en sak suger när en ammar, det faktum att det är lite svårt att springa! Då jag har lekt med Alvar och sprungit efter honom så känner jag helt hur pattarna bara hänger och flänger, guppar och studsar, och det går inte att springa om jag inte håller i dem! Haha! Ser ju helt sjukt ut att komma springandes och håller i pattarna. Jag hade tänkt att jag ska börja springa då det gått 2 månader från eftergranskningen eller vad det heter, så tills dess blir det nog att hitta en jääävligt bra tränings bh, annars kan jag nog räkna med att ha pattar som släpar i marken by the time i hit 30!
Ja har sagt många gånger redan att nää ja trivs verkligen int som gravid. Klart ja vill ha min dotter men att int ha nå kläder som passar och som ja känner mig bekväm i gör mig galen. Att ha spytt i flera veckor å ja va helt sängliggande gjord att min kondis verkligen e på noll redan.. å ja e bara i v24. Så jaa vare sig man "får" säga att man int trivs som gravid eller inte så säger ja de ofta! För mig betyder de iaf int att ja int sku vila ha min dotter lika myki ändå! Men vem vet,om man fått va den som mådd bra som gravid kanske man sku ha lättare med allt...
SvaraRaderaJag kan nog säg att jag förstår int såna som klagar över att vara gravid. Det är en gåva att få bära ett barn, en stor process som tar tid och energi, man får räkna med att det inte är så lätt! Så ne, till dom som är gravida och klagar säger jag bara: bit ihop, du satt ju dig själv i situationen! Såna som klagar borde inte kunna bli gravida.. Samma gäller det du skriver om att bli stor, det är klart man blir det då man väntar barn! Nu har du ju haft tur som gått ner gravidkilona så snabbt, jag anser att det borde ta längre att gå ner dem, att du nog sku ha fått kämpa lite. Det är min åsikt.
SvaraRaderaHahaha alltså dehär måst ju va ett skämt!?
RaderaHahaha amen påriktigt?! "Såna som klagar borde inte kunna bli gravida" -härre gud det där var det galnaste jag läst på länge!
RaderaFick själv höra domen om att jag skulle ha jätte svårt att kunna bli gravid om jag ens skulle kunna.
Men vips en dag så hände det. Och jag kan ärligt säga att det varit en av de värsta 35veckorna hittills tillika som det varit det underbaraste tiden. Alla förstår ju att det är värt det i längden! Och alla har ju olika graviditeter! Vissa springer som jag med 2v mellanrum på koll medan andra dansar på rosor! Har du ens själv väntat? Jesus Christ säger jag bara, nu blev jag suur.
Seriöst anonym, jag bruk int tyck folk är idioter men du är ju nog ett gränsfall.
RaderaHåhhå då kvinnor bara ska hålla käft o vara nöjda enligt vissa. Ska man då dubbeläta maten så man inte "går ner för snabbt"? :D
RaderaDethär måste nog seriöst vara något av det absolut mest idiotiska jag nånsin hört alltså. Vissa kommentarer här på bloggen upphör inte att förvåna... vad får du ut av att carro sku "kämpa lite" med att gå ner i vikt efter graviditeten om man får fråga? Helt otroligt.
RaderaMen seriööööst vilken onödig, ogenomtänkt kommentar Anonym! Verkar som om nån e avis på att Carro gick ner i vikt "för lätt" haha. Man blir så lessen å stressad på sånt där, sku kunna skriva en hel bok om hu fucked up din kommentar är!
RaderaJag tycker det är så bra att Carro e ärlig och skriver om hur det verkligen är på riktigt, det är det som gör det så intressant, jordnära och härligt att läsa! Stay strong Carro! :)
Ja trivdes inte heller som gravid. Usch vad jobbigt det var, man kände sig så tung, trött och önskade bara att bf skulle komma snart! Men så är det att vara gravid, det är bara att acceptera. Kroppen gör ju en människa inuti en, så det är klart att det är påfrestande, annars vore det ju konstigt. Två gånger har jag utsatt min kropp för graviditet, två underbara barn har jag fått som "tack" och fler lär det nog bli :D
SvaraRaderaKöpte en Shock Absorber bh (från mattsons) för att undvika att bli tillknockad i feijan på mina löparrundor. Haha. :D Och värd var eviga cent e den, än hur man hoppar o skuttar ede inget som guppar eller knockar till en. ;P Rekommenderar!
SvaraRaderaÅåh tack för tipset! Ska absolut fara och kolla in en sån! :)
RaderaOj anonym. Jag äälskade att vara gravid med sonen, bortsett från foglossningen hade jag verkligen en drömgraviditet och gick upp 5 kg i processen. MEN, med dottern hatade jag verkligen det. Jag var stor och otymplig, gick upp 15 kg till min annars ganska späda kropp vilket resulterade i bristningar som kliade något så infernaliskt. Och jag tänkte samma sak som Carola, att man inte får säga nå högt så ja var tyst. Men inombords alltså. En helt annan femma. Det är alla mänskors rätt att få må bra, och jag tror inte det skulle bli många barn till här i världen om alla hade en sån jäkla inställning som dig. Alla vill väl ha en enkel graviditet men alla kan int få de. Så lika mycket som mammor me enkla graviditeter får säga att det är underbart så får väl de med svårare graviditeter säga va dom tycker om de. Trevli en du verkar va som önskar nån barnlöshet för att de önskar en enkel graviditet. De ju int alltid så bra för babyn heller att mamman te.x mår extremt illa hur långe som helst, och det önskar väl ingen blivande mamma? Å hur läng ska man behöva kämpa då? 10 år? Vara lönnfet och inte orka hålla tempot som krävs när barnen blir större? Inget med kommentaren var genomtänkt å då tycker åtminstone jag att man kan hålla de för sig själv. Å suck, ja, de blev en bibel av den här kommentaren å men himmel så frustrerad man blir! Fortsätt me ditt sunda tankesätt, de tar dig långt! Kram!
SvaraRaderaMen halooo!? Klart man måst få klaga, ska man stänga in alla känslor, nej usch. Alla känner inte sig som en glowing Beauty som preggo. Jag är gravid med barn nr 2 (första är 5år) och den här gången känner jag mej som en ful osmidig flodhäst fast det är samma sort som sist och jag kände mig helt som vanligt första gången. Bra att du skriver om the naked truth, precis hur du kände det istället för ngn fasad. De e så uppfriskande att läsa! Go Carro.
SvaraRaderaMen åh, tänk att någon orkar vara så bitter som anonym!? :p jag avskyr också att vara gravid (är det inte nu och njuter totalt) jag gick upp 39 kg båda graviditeterna, kropoen var som en vattenballong av all vätska! Jag mådde konstant dåligt i 15 veckor, alltså heeela tiden jag var vaken trodde jag att jag skulle spy, jag spydde dock inte så många gånger men att må spysjukt illa är ändå inte kul. Sen hade jag foglossning från hell under största delen av första graviditeten och hela andra, jag slapp inte upp ur sängen själv. Min ischasnerv var i kläm och en dag slapp jag inte alls ur sängen och kunde inte röra på benen, som om de var helt förlamade pga smärtan, och jag fick ligga så tills min man kom hem från jobbet (jag ringde efter honom) medans min son stod och grät i sin spjälsäng få jag inte slapp fram till honom. Hela min kropp är full av bristningar, tom på vaderna har jag dem pga att jag svällde så. Jag har mått väldigt dåligt psykiskt pga hur min kropp blev av att vara gravid. Allt detta ger mig rätt att säga att jag avskyr att vara gravid. Att jag tycker såhär gör inte att jag älskar mina barn mindre, de är det bästa jag har, och även om det var förjävligt att vara gravid skulle jag aldrig ångra allt jag gick igebom för att få mina fina barn. Jag vill ha många barn, men vill verkligen inte vara gravid igen. Var och en har rätt att tycka som de vill, men att skriva sådär som anonym gjorde var bara elskt. Jag kan inte förstå hur man kan säga att någon inte har rätt till att få barn. Det är bara elakt!
SvaraRaderaNu tog jag i, int gick jag upp 39 kg, men 30! ;)
Radera