Dagens fråga - En blogg visar bara en sida av en person

Anonym sa: 

en fråga som jag undrar ifall du ville svara på.

Jag har hängt med dig lääänge.. altså från nå av dina första bloggar och jag måste först bara berömma hur jäääkla bra du är.. diggar dig till tuusen! Först måste jag naturligtvis erkänna att jag blev väldigt förvånad och lite skeptisk till då jag fick veta att du var gravid.. hoppas du fårstår mig rätt nu för jag tänker mest på hur mycker du har ändrat ditt skrivande från dina tidigare bloggar. MEN altså bara positivt altså !! du är liksom ett levande bevis på att bloggare har så många sidor man kanske inte får se just via bara en blogg.. altså den här sidan som du visar av dig nu är ju egentligen en helt annan från dom tidigare då det mest förekom festande, humor, och annat sånt kul :D såklart din humor och charm har satt sin prägel på denna blogg också men jaa... du kanske förstår mig (hoppas jag!) .. 

men nu till frågan, hur ser du på det att det en dag (eller så kommer det inte, men nångång kommer ialf 'festandet/alkoholen' in i bilden, va ?) kommer då Lo också vill vara ut och festa... hon kanske börjar ha s.k onenightstands osv.. hur det du på det då du tänker hur du levde tidigare ?.. altså du kanske ser dina misstag som något du absolut vill lära henne att undvika osv. men jag menar, kommer du va ok med att hon är så öppen med dig att ni kan snacka helt öppet om det då hon sj är där vi 16+ (eller hur ung man nu börjar) .. hur kommer det kännas den dagen då hon kommer smygandes hem , stupfull eller sover borta hos någon kille mm... såklart man tar det då den dagen ,men tänker lite mer som på hur du har för tankar ? .. du vet ju sj hur det var i den åldern, klart 'alla' drack och sånt även fast 'alla' var väldigt noga med att inte 'åka fast' osv.. :D blev väldigt rörigt nu haha...

---

Hej! Va häftigt att du läst mina bloggar sålänge, fast vissa av dom har ju nog varit ganska dåliga, det kan vi nog vara överens om (I) Men hursomhelst, TACK! Jag diggar dig också som orkat läsa om mitt tråkiga liv sålänge ;) När jag blev gravid, så var jag supernervös för att "komma ut med det" precis av den anledningen du skriver. Folk hade en så annorlunda bild av mig, ingen kunde nu tänka sig mig som mamma. Men de som känner mig, och även jag själv, var nog helt säkra på att jag sku klara den rollen galant. Såklart hade ju vissa av mina läsare (även du) svårt att tänka er det eftersom ni bara sett en bild av mig - den jag framställt i bloggen. Men även då lekte jag ju med Alvar och Vilmer, bakade, pysslade, stojjade och ja, var precis som jag är nu, men jag skrev inte om det. Jag var ju även singel och festade en heeel del, och det var ju det som var intressant att läsa om, och för mig roligt att skriva om. Nuförtiden är ju det intressanta min vardag som mamma, och det som jag tycker är roligt att skriva om är ju Lo. Förstår du vad jag menar månne..? Visst finns dendär sidan som jag skrev om i mina gamla bloggar kvar hos mig, men den kommer ju såklart inte fram lika mycket nu när jag inte festar och eftersom jag är mamma, jag har ett ansvar att ändå vara mogen och ansvarsfull - då kan jag inte skriva om... ja, hehe sånt jag skrev om förr helt enkelt. Det är ju också precis från just detta som namnet på bloggen kommer "Vem kunde tro det?" Ja, alltså vem kunde tro att dendär festprissen som bara skrev om konstiga juttor, skulle bli mamma? 

Förut gillade jag att provocera och skriva om underliga saker och funderingar, men det känner jag inget behov av att göra längre. När jag startade denhär bloggen så skrev jag ju "Nu har jag börjat blogga igen, bloggen har en helt ny genre, och dethär kommer bli min hittills bästa blogg." Och båda de sakerna stämde ju. Mina gamla bloggar har ju varit livsstils och humor bloggar, medans denhär är en renodlad mammablogg. Jag var rädd att jag inte skulle ha kvar så många av mina gamla läsare till min nya blogg, eftersom jag själv (när jag inte var gravid) inte gillade att läsa mammabloggar så speciellt mycket, så varför skulle mina gamla läsare som gillade att läsa om mina fester och provocerande texter mittiallt vilja läsa en mammablogg? Om jag ska vara ärlig så vet jag inte hur många av mina gamla läsare som ännu hänger med, jag tror inte det är så speciellt många. Jag har nog en helt annan läsarkrets nu, än vad jag hade förr. Men hänger ännu några av mina gamla läsare med så tycker jag det är suuperkul! 

Men ja, till din fråga! Såklart kommer den dagen komma när Lo kommer börja festa och vara ute längre med sina vänner (hoppas jag iaf, vill ju inte att hon bara ska sitta hemma och ha tråkigt och aldrig hitta på bus.) Du frågar om jag kommer vara ok med att hon snackar öppet med mig om sina levnadsvanor, och SÅKLART kommer jag vara ok med det! Jag vill inget hellre än att hon ska känna att hon kan tala med mig om precis allt. Allt från att hon får sin första mens till att hon smakat sin första öl till att hon haft sex för första gången.. Om vi inte talar om såna saker, hur ska jag då kunna lära henne, ge min syn på saken, hjälpa henne, kanske vägleda henne? Jag tror att om vi har en god relation där hon känner att hon kan vända sig till mig vad det än gäller, då kommer jag nog inte bli så värst arg den dagen hon kommer hem stupfull eller sover borta över natten, eftersom jag då var beredd på att den dagen snart skulle komma.

 Jag började festa när jag var 15 år. Men jag hoppas nog att jag kan förklara åt Lo att hon hinner nog festa när hon blir lite äldre, man måste verkligen inte börja festa redan vid 15 års ålder. Tar vi upp detta till diskussion redan när hon är runt 14, ja då kanske kanske jag kan få henne att vänta med sådant, åtminstone tills hon är 17 (man får ju ändå vara realistisk.) Visst vill jag att hon ska vara ute med sina vänner och ha kul, men kul kan man ha utan alkohol, och vet jag att hon inte använder alkohol så då behöver jag ju inte vara orolig att hon vinglar på nånstans och faller i ett dike. Nej, jag vill som sagt att vi ska ha en så öppen relation att hon kan tala med mig om hennes tankar om alkohol, kärlek, skolan ja allt.. Då vet jag ju i vilket stadie hon är i tonåren och jag behöver inte oroa mig i onödan (eller så behöver jag sen oroa mig när jag vet vad hon sysslar med... )  

Visst kan man som förälder ge sitt barn utegångsförbud när hon kommer hem full, men vad hjälper det? Nog kommer hon ändå att festa pånytt. Istället tycker jag man ska diskutera saken och förklara åt henne att man inte behöver dricka 12 öl, det räcker liksom med 2. Om ens det.. Nu låter det ju som att jag är värsta sjuka mamman som kommer att stödja henne i att dricka före hon är 18, såklart jag inte kommer göra det! Nog kommer jag ju säga åt henne att hon inte får dricka före hon är myndig, men hallå, vilken tonåring idag dricker INTE före den fyllt 18? Inte många, därför tycker jag som sagt det är bättre då att hon är öppen med det och inte försöker dölja det från oss. Men vem vet, kanske hon inte alls går i min ungdoms fotspår, kanske blir hon istället som sin pappa, hänger på sportplan från att hon är typ 2 och börjar inte festa före hon är 16/17.. Hoppas kan man ju! 

Jag kan ju säga att jag ångrar inte min tonårstid alls, det var ju skitkul att åka moppe, festa, ha pojkvänner, smyga runt på kvällarna, umgås med vänner osv. Sånt man ska göra som tonåring helt enkelt! Det skulle jag aldrig vilja ha ogjort. Jag hoppas också att Lo kommer se tillbaka på sin tonår på samma sätt, men glädje och en helmassa fina minnen! 

Ok nu blev väl mitt svar lika rörigt som din fråga, 

men hoppas du iaf förstod nått av mina tankar kring detta!