Dagens fråga: Förberedelser inför tillökning

Anonym sa: 

Har du några tips om hur man förbereder sig på bästa vis inför tillökning i familjen. Kommer bli igångsatt som du! Är så nervös o förväntansfull! Gjorde ni något skillt före du blev igångsatt?

När vi väntade Lo hade vi byggt upp lite av ett mardrömsscenario egentligen, funderat på HUR det kan bli, hur vi inte sku få sova, hur vi aldrig kan fara nånstans, hur babyn bara gråter, hur jag får mjölkstockning osv osv ja, alltså bara att det sku vara jobbigt att ha en pinfärsk liten hjälplös bebis hemma, bara för att inte sen få en chock över hur jobbigt det faktiskt är. MEN saken är ju den att jag har fått en chock lite åt andra hållet, jag tycker inte det är så värst jobbigt!

Vi förberedde oss genom att tala JÄTTEMYCKET om allt. Vad vi tänkte, hur vi kände, var vi förväntade oss, både om hur det liksom skulle bli att bli tre och vad vi förväntade oss av varandra. Vi gick även igenom alla rädslor vi kunde tänkas ha. En av mina rädslor minns jag var att jag var rädd att amningen inte skulle fungera och att jag då skulle känna mig som en besvikelse och få jättemycket skuldkänslor. Då kunde Robert trösta mig och säga att om det är så att amningen inte skulle fungera så tar vi det problemet då, men att jag abslut inte skulle få skylla på mig själv, eller på nått sätt känna mig som en dålig mamma.. Nå, det var ju bara ett exempel, men allt sådant som vi tänkte på, talade vi om..

Jag kan också säga att jag förberedde mig otroligt bra genom att skriva i bloggen, min tankar och funderingar inför dethär att bli mamma. Så kanske du kan skriva ner på ett papper eller i någon dagbok! Det hjälper nog att få tankarna nerskrivna, lättare att reda ut dem då.. 

Men jo, TALA och fundera tillsammans, och skriv ner dina tankar. Det är även roligt att läsa i efterhand vad man tänkte sådär innan förlossningen och familjelivet :)

Då vi fick första datumet för igångsättning, vilket var en fredag, så satt vi kvällen före och bara njöt av varandras sällskap, och myste med magen. Pratade igenom hur vi hade upplevt graviditeten och tänkte tillbaka på både fina och mindre fina stunder. Sen när det väl var dags att fara och sova, så var jag faktiskt inte värst nervös, jag kände mig bara jävligt redo! Du kan läsa inlägget jag skrev kvällen innan HÄR.  Jag var så trött på att vara gravid, så jag brydde mig inte om hur hon skulle komma bara hon nu sku komma nångång! Jag hade också läst på så otroligt mycket om igångsättning så jag kände att på vilket sätt dom än lägger igång, så vet jag liksom hur det går till. (Haha, som när dom sa "ok nu skulle läkaren vilja testa att lägga en ballong, vad säger du om det Carola?" Då var jag helt på det klara med vad som skulle ske så jag sa ju "Jepp! Det är jag med på!" Men Robert satt ju som ett frågetecken? Lägg in en ballong, ai mitä?) Men jo. Sen på morgonen så var jag inte heller nervös, eller kanske jag var det, men min längtan och min förväntan tog helt över så det var det ända jag kände. För mig kändes det verkligen där i slutet som att nej, hon kommer seriöst aldrig att komma. Så det var ju häftigt att nu var det faktiskt dags! Meeen, som ni vet så blev det ju ingen igångsättning den fredagen utan vi blev hemskickade med en ny tid på måndag. Så när vi kom hem var jag besviken och trött. Ville ju bara att det skulle vara över nångång så vi sku få vår lilla dotter. 

Nå, helgen gick, vi funderade mycket men längtade mest. Räknade upp vad vi såg framemot mest med att bli en familj.. Och talade mycket om hur vi hoppas förlossningen skulle bli.. Jag åt choklad och jordgubbar, för det skulle det ju ta länge innan jag sku få äta igen! Nå kvällen före måndagen kom, vad jag tänkte då kan du läsa HÄR. 

En igångsättning kan ta länge och vara utdragen. Man hinner bli frustrerad många gånger men försök att fokusera på att du snart faktiskt får träffa det lilla livet som levt i din mage i 9 månader! Barnet som ni gjort! Det är så fint. Hoppas verkligen att din igångsättning löper smidigt och snabbt, och att ni sen får en härlig upplevelse i samband med förlossningen. Stort lycka till!! <3

Här och Här kan du läsa min förlossningsberättelse!