Igår vid Fias villa bestämde vi att jag skulle fara till henne och Christians på kvällen eftersom Emilia också skulle dit, jag har inte sett Emilia på jättelänge! Lite i valet och kvalet var jag, jag hade ju bara varit borta från Loopi i 10 minuter dittills, men vi sa nu iaf att jag skulle komma. Så när vi kom hem så ammade jag henne länge och hoppade sen i duschen och fixade mig. Kändes så kul att jag sku fara och va med mina vänner! Sen Lo blev född har jag ju alltid haft henne inom en 5 meters radie ifrån mig, så det kändes ju konstigt att jag nu sku "lämna henne". Men om jag ska vara ärlig, så var det också lite skönt, det att få släppa över allt ansvar på Robert alltså. Eftersom Lo är en så nöjd bebis och Robert tar hand om henne lika bra som jag gör, så kändes det ändå helt ok att fara eftersom jag visste att dom sku klara sig precis lika bra som om jag skulle varit hemma.
Så jag slängde på mig en kjol, pussade Lo hejdå, och cyklade iväg till Fias, oj så roligt det var!
Sen for vi en stund till ...netti eller vad det heter nuförtiden, och där drack jag min efterlängtade päroncider! Första på 1 år! GOTT!!
Mamma som man är så skickade jag åt Robert typ hur det går, varje timme, hehe.
Nå sen for jag hem iaf och Lo hade sovd nästan hela tiden jag var borta. Bra så :)
Va bra att ni känner att robert också kan vara ensam med Lo... Jag sku å gärna fara ut med vänner eller träna men pappan till mitt barn vill inte sköta vår pojk ensam.. Han har int alls nå bra relation till honom och jag måst tvinga honom för att han ens ska hålla i honom... Hade ju trott att vi sku va som vilken annan familj som helst men de är som att pappan int alls känner kärlek mot pojken vår... Har nån annan de såhär..? Blir de bättre med tiden eller får jag bara accepter att han int älskar sin pojk? Så jobbigt att dra hela lasset själv.... :/ vår pojk är 6 veckor... väljer att va anonym nu då jag int gärna hänger ut min man... Hoppas du förstår :)
SvaraRaderaSå ska de inte vara. Kanske han har fått förlossningsdepression? Pappor kan nämligen också få det. Säg till vid rådgivningen, så får han hjälp därifrån. Det är viktigt att ta det här på allvar! Lycka till.
RaderaMåste hålla med anonyms svar här, det låter inte bra! Bäst att kolla upp det. Hoppas din man också är villig att gå med på att tala om det och se det som ett problem.. Hoppas ni får hjälp snabbt, kan verkligen tänka mig att det blir tungt att både sköta pojken helt själv och sen att ännu till behöva fundera på dethär! :/ Kram och lycka till!
RaderaTack för era svar.. Kanske det är förlossningsdepression jo.. Inte för att han annars verkar deprimerad det är nog mer bara att han int egentligen vill ha nå att göra med pojken. Han var int me på förlossningen, hann int dit då det blev brått med ambulans och sånt.. Kan de ha nå me saken att gö kanske? Jobbit e de :(
SvaraRaderaDet kan absolut vara förlossningsdepression. Män reagerar inte alls som kvinnor när de kommer in i en depression och som du beskriver låter det som typisk förlossningsdepression hos män. Att missa sin sons födelse kan ha varit ett stort trauma för honom. Styrka till er, ni fixar detta!
Radera