Moderskärlek och högre makter

Kom din s.k. Moderskärlek direkt till Lo? Har den hållit i sig hela tiden eller går det upp och ner? Har du haft nån stund hittills då du känner dig trött och slut p.g.a. av att du har baby? 

SVAR: Jaa, den kom nog ganska så direkt. När dom lag henne bredvid mig i op-salen så spred nog en speciell känsla av lycka och kärlek sig i min kropp. Där hann jag ju dock inte se henne sålänge innan dom tog henne till barnavdelningen. Under natten/morgonen sen tänkte jag ju bara på henne och hade lite svårt att förstå att jag var mamma, men att jag inte hade mitt barn hos mig. Det gjorde mig ledsen och jag var orolig, jag ville ju ha henne hos mig direkt! Jag fick skuldkänslor då jag visste att hon låg där ensam, jag längtade efter henne och var lite avundsjuk på R som fick gå dit och hälsa på henne medans jag låg sängbunden, fast på samma gång ville jag ju såklart att han sku fara så han sku få vara med henne. När dom sen kom in med henne i mitt rum och jag fick ha henne i famnen för första gången, ja då kändes allt helt underbart och den mamma-kärleken jag hade känt tidigare blev sååå mycket starkare då jag fick röra henne och hålla henne hårt intill mig. Sen dess har nog min kärlek hållit i sig. Jag vill ta hand om henne på bästa sätt jag vill inte att något hemskt nånsin ska hända henne.. Jag visar min kärlek åt Lo varje dag, säger att jag älskar henne och hur mycket hon betyder för mig. Och det kommer jag att fortsätta med tills den dagen jag dör. 

Nu har jag ju bara varit mamma en månad hittills men tills nu så har jag inte känt mig slut eller trött pga Lo. Visst är jag ju ibland en aning trött när jag ammar om natten, men hey, det får man ju räkna med!

Har du jobbat på hötorgcentret? Var där isf? :)

SVAR: Det har jag gjort! Hann inte jobba där sålänge dock. 

Jag jobbade där på servicesidan, både på avdelning 1 & 2.

Starkt gjort av dig att våga berätta. Jag tycker abort är fruktansvärt hemskt. Man väljer att avslutar ett människoliv. Hur kan de ens va lagligt? Endå förstår ja lite din situation(annars hade du antagligen inte haft er underbara Lo nu) men tycker att folk borde SKYDDA sig om de faktiskt inte är beredda att ta ansvar över ett barn.  (1) Du som inte tror på Gud, har du inte känt nångång att du tror lite ens? (2) Tror du att du nångångkommer få träffa din son/dotter igen som du lämnade? Sen när ni dör(du,Robert och Lo.. ja alla dör vi någnång) (3) tror du att ni kommer träffas igen? (4) När du fick träffa Lo första gången efter förlossningen, kände du då att de kanske finns nånting större som har skapat allt eller tror du att du och Robert själv har skapat eran Lo? Ja har hört om mammor som kommit till tro efter förlossningen när de fått vara med om något så stort som går ut över ens egna förstånd. Ja e lite nyfiken som sagt. Undrar bara hur du ser på allt detta. Att kvinnokroppen e gjord på ett sånt sätt att man kan bära ett barn i 9 månader INUTI sig själv och sen föda ut ett nytt liv, e de nånting som kommit till av en slump? (5) När du beundrar er lilla Lo, tror du då det finns nånting större som har en plan för henne? En plan för hela hennes liv. (6) Tycker du det skulle kännas skönt att tro att det finns något som har hand om allt o skyddar er lilla familj hela tiden? Djupa frågor ja vet, du svaras endast på de du vill. Sist vill ja säga att du verkar vara en helt fantastisk mamma som tar hand om er lilla Lo på bästa sätt o ger henne all kärlek hon behöver. Du hade säkert varit en lika fantastisk mamma innan också o ja tror o hoppas att du kommer få träffa honom/henne en dag ännu o glädjas tillsammans o älska varann. 

SVAR: Okej, många frågor här hehe. Och egentligen har jag ju bestämt att inte ta upp religion nåmer i bloggen, men ok, jag ska försöka svara på dina frågor. Har delat in dom så man ser bättre vad det är jag svarar på.

(1) Nej jag har aldrig trott på nån Gud. (2) (3) Ja, det är svårt att säga men nej jag tror inte jag kommer träffa den babyn jag tog bort eftersom den inte ens var ett foster vid tillfället. Jag vill tro på änglar, det vill jag, men har nog lite svårt att göra det, men att jag vill tro det räcker för mig, så jo jag tror jag kommer träffa de jag älskar sen när jag dött. (Jag vill tro det men om jag sen tror det innerst inne är en annan femma.. )

(4) Jag har nog hela tiden varit på det säkra med att det är jag som har skapat Lo (Robert har bidragit med material men jag skapade henne) Vad jag vet så var det inte Gud som låg och spydde i flera månader osv. Jag har nog flera gånger tänkt på hur otrolig kvinnokroppen är som klarar av att skapa ett liv, men så har det ju varit i alla år och jag tror nog inte att nån större makt har något med det att göra eftersom det finns logiska förklaringar till hur det går till då ett barn blir till. 

(5) Jag tror inte att Los liv redan nu är planerat nej, jag tror på ödet och att det är ödet som har ett finger med i spelet om hur våra liv blir. Att nån gud skulle sitta och planera alla människors liv in i minsta detalj är nog över mitt förstånd, så det tror jag inte. 

(6)Jo, det sku ju vara jätteskönt att tro att det finns nån större makt som vakar över min familj och alla jag tycker om. Då sku jag ju kunna gå runt helt lugnt utan att oroa mig fast jag sku veta att t.ex. Cindy sku vara i nått slumområde i Ryssland, gud vakar över henne - inget kan hända. Hur skönt sku nu inte det vara? Men nej, jag tror nog att man måste ta hand om sig själv bara. Deprimerande, men sant. Sen om jag nångång sku bli religiös, är det ju inte sagt att kristendomen sku vara den rätta religionen för mig, det finns ju så många att "välja mellan".

Hoppas du fick svar på dina frågor och int tycker dåligt om mig för att vi tycker så olika! 

Tack för dina fina ord <3