Detdär med skuldisar

Har försökt hitta tid till att sitta ner och blogga hela dagen, men vartefter Lo blir äldre så blir hon ju också piggare och mer vaken, vilket ju leder till att hon kräver med uppmärksamhet. Då vill jag ju inte gärna sitta och blogga när hon ligger och vill leka. Jag är sån att jag kan typ inte lämna henne "ensam" och att jag sku sitta på datorn eller nått sånt onödigt, då får jag direkt skuldkänslor och tror att hon får värsta dåliga minnena från sin barndom med en icke närvarande mamma! Fast det ju inte är så men.. Så jo. Men nu sover pyyret, jag har städat och ätit så nu kan jag blogga, yeij! 

Så roligt med många frågor till frågestunden, ska bli kul att besvara dom. Såg även att ni var många som gärna ser att jag bloggar om träningen, så det ska jag fortsätta med! Idag har jag helt träningsvärk... Lite längesen jag haft det, men det tar nog lika sjukt som förr i tiden, hehe! 

Nu måst jag fara och olja vår balkongdörr, den knarrar som fan och stör min sovande bebis!!

*Färdigoljat med olivolja, dörren har slutat knarra*

Nåjaaa. Nu var det bättre. Tillbaka till dethär med skuldkänslor. Vartefter tiden har gått nu så har nog mina skuldisar svalnat lite. Först hade jag ju skuldkänslor då jag tänkte att Lo inte får tillräckligt med stimulans, men det har jag inte längre. Jag har insett att det räcker nog att vi leker och sjunger med henne. Hon gillar leksaker med bjällror, och mjukisdjur med mycket färger. Hon kan ligga länge i babygymmet och sprattla och skratta.. För att inte tala om vagnleksaken! Det är som att hon tycker att hon inte har tid att somna när hon ligger i vagnen, för då missar hon ju tid med sin kära leksak! 

Så ja, mindre skuldkänslor känns bra, men ännu finns det nog lite: 

1. Då jag känner att det inte kommer tillräckligt med mjölk och hon blir frustrerad och gråter efter mer. 

2. Då jag måste städa eller laga mat och jag lägger henne i sittern, där trivs hon nog helt bra, men känns inte så bra för mig att ha henne där långa stunder. Dels för att jag vill ju nog va med henne när hon är vaken och dels för att det är ju inte så bra för hennes rygg. Men men, jag talar ju med henne och sjunger. Och en gång då jag bakade och hon tyckt att vi absolut sku umgås, så band jag fast lite leksaker som dinglade från byxorna, så trodd hon att vi lekte då jag gick av och ann och de hade ljud ;)

Men dehär skuldisarna är nog inte lika "intensiva" som då jag trodde hon fick för lite stimulans. Så det känns skönt. Det är bra då jag märker att jag växer in i mammarollen mer och mer för varje dag, då är det ju just sånthär med skuldisar och annat sånt onödigt som lämnar bort..