Fick en kommentar idag som löd såhär:
"Jag har en sak jag undrar över; du slutade ju amma Lo när hon var ca 2 månader (eller minns jag fel?) Nu har ni ju flaskmatat längre än du ammade, då du slutade var det ju några som skrev att du kommer ångra di, att du kommer skylla dig för att du inte gav det tillräckligt med tid och ork osv. Helt enkelt sa åt dig att du kommer önska att du gjorde annorlunda med amningen, att närheten inte kommer vara den samma osv. Nu när det gått en tid, kan du skriva ett inlägg om hur du upplever detta? Har du haft dessa tankar? Jag ska få baby om två månader ca. och ser verkligen inte framemot amningen, tror inte det kommer vara något för mig alls.. Det ser jag ju då, kanske fungerar det riktit bra.. Men jag undrar lite om du kan säga hur du k'nt och upplevt detta som folk skrev åt dig kommer vara så ångestfyllt? Kram Helena".
Och jaaaa! Det jag minns bäst från att jag skrev att jag slutat amma, var just personer som påpekade att "du kommer se tillbaka och önska att du hade orkat kämpa längre..." "Du kommer nog ångra dig.." Osv. Well, hur känner jag idag nudå? Jag kan avslöja att jag har inte ångrat beslutet att sluta amma en ända gång. Om jag ska vara ärlig tycker jag det är så otroligt skönt att jag bestämde mig för att sluta amma. Orsaker? Nå:
1. Matstunderna är inte ångestfyllda nu
2. Lo får vara glad hela matstunden igenom utan att behöva kämpa och gråta när det inte kommer någon mjölk
3. Jag vet exakt hur mycket hon får i sig
4. Jag behöver inte ha amningsvänliga kläder längre
5. Behöver inte fundera på att "kan jag nu månne amma här mitt i cafét utan att nån känner sig obekväm eller att JAG känner mig obekväm?
6. Hon sover nätterna igenom med endast 1 matpaus (när jag ammade så kom det ju så lite per amnings tillfälle så hon vaknade och var hungrig stup i kvarten)
7. Mina pattar är inte svälda mjölkhinkar längre
För de som amningen fungerar bra, inget skrik och gråt, inga pattar som inte vill samarbeta osv. för dom så är säkert amningen helt underbar, men det var den inte för oss helt enkelt. Så nej, jag har inte anklagat mig själv för att ha gett upp för lätt, jag har inte ångrat mig eller längtat efter att få amma.. Så alla "vänta bara" jag fick när jag slutade kan jag bara svara "Jag väntar ännu" på.. Och närheten i och med matstunderna tycker jag egentligen bara har blivit bättre. Jag har henne alltid vänd mot mig väldigt nära. och håller om henne hårt.. Så nä, närheten förändrades egentligen inte mer än att hon inte är fastsugd i mig nu..
Och du Helena, jag tycker inte att du ska döma ut amningen före du har börjat på med den påriktit. Du kan ju inte alls veta hur er (din och din babys) amning kommer att fungera. Antagligen så tycker ni båda att det är en riktit mysig stund, bara du och babyns. Att amma är verkligen hur mysigt och fint som helst, det tyckte jag också i början när det fungerade bra för oss.
Jag hoppas att du kommer igång snabbt med amningen och att ni inte stöter på problem, gör ni det så ska ni nog försöka ta er igenom dem, fråga råd på rådgivningen och sök info på nätet... MEN om du märker att amningen verkligen inte fungerar, utan mer blir till ett stressmomet, då tycker jag INTE du ska ha skuldkänslor för att du slutar amma! (Har märkt att väldigt många försöker få mig att känna mig dålig för att jag slutade amma.. Synd att det ska vara så.) Lycka till med allt! Kram!
Jag försökte förgäves amma min tös i nästan en månad innan jag var tvungen att ge opp! Kommer det inget som kommer de int.. nu efteråt.. såklart harmar det lite, men borde kanske ha gett upp tidigare, tänkte ju inte att fröken var utan mat. Med nästa skall jag inte vara så blind o lyssna på min egen kropp mera. Alla bestämmer själv hur man ger mjölken, huvudsaken är att de får mjölk! :)
SvaraRaderaKram/camilla
Bra svar! Fungerar det inte så fungerar det inte. End of story.
SvaraRaderaJag fick en riktigt korkad kommentar slängd i nyllet för ett par dagar sen då jag pratade om amning och allt detdär med en person. Jag påpekade att det finns en risk att jag inte FÅR amma pga. min blodmedicin, men att jag inte fått nåt slutgiltigt svar än. Då sa den här personen att "ALLA kan amma. De som slutar och säger att det inte går, har gett upp för tidigt". Jag blev så irriterad och sa att "Det där stämmer inte! Det fungerar helt enkelt inte för alla! Jag känner många som försökt och försökt, men tvingats ta till flaskan tillslut, hur gärna de än fortsatt amma". Den här personen erkände nog sen att om man äter nån medicin som kan va skadlig för babyn så ska man nog låta bli att amma, men höll fortfarande hårt fast vid att alla andra kan amma.
Nu tänker alla att det var en naiv liten 18-åring helt utan erfarenhet som sa det här, men det var faktiskt en medelålders flerbarnsmor... Pinsamt!!
Har också hört det, inte mindre än av min moster! Det var hon som hjärntvättade mig att ja måste amma, det är så mycke bättre för barnet, mjölken är rätt temperatur, bättre för immunförsvaret blablablaa.. o jag säger bara BULLSHIT! min dotter är ett år 8månader nu och hon har sin första snuva nu, har aldrig vari sjuk <3 klart man skall kolla med läkaren om man äter nån slags medicin men det är ju dock en pytteliten mängd det kommer till mjölken :)
RaderaCamilla
Jag tror att de flesta kan amma, och att om man kämpar och håller på, även fast det räcker 3-4 mån av riktit hårt kämpande, blod,svett och tårar, så kommer det att lyckas. Många ger upp för tidigt, men jag är ingen att peka ut vem som ger upp för tidigt eller inte. Och jag tycker egentligen inte att man kan säga att folk ger upp för tidigt, för nån kan kämpa i 2 veckor, 1 mån, 3 mån, och alla kan tycka att det är lika jobbigt. Jag hatade amningen, grät i flera månader, varje gång jag ammade, och jag ammade 15 gånger i dygnet, pga att det gjorde så ont, blödde osv, men sen efter 4 månader började det gå bättre, och idag är jag glad att jag orkade hålla på även om jag helst hade gett upp redan vid 2 mån :)
SvaraRaderaBra kommentar. För oss fungerade inte amningen alls från början, men jag ville så mycket och fortsatte trots att det tog 2 månader innan amningen började fungera. Forskning har visat att alla (nästan) kan amma (endast ytterst få som verkligen inte kan), MEN det betyder inte att jag tycker att de mammor som väljer att inte amma/slutar snabbt med amningen är en sämre mamma för det. Det som fungerar för min familj fungerar kanske inte hos grannen, men båda gör det som är bäst för sitt barn.
RaderaVi hade också en jobbig start, grät vid varannan amning ungefär, VARJE amningstillfälle gjorde ont, så otroligt ont att jag ivland var tvungen att ta en paus mitt i och andas och sedan fortsätta. Jag provade allt, hemkonster, svampmedicin, te, ändra kosten, you name it. Inget hjälpte och det var påfrestande. Men jag var så jäkla envis och vägrade ge upp och efter 2 månader började det sakta men säkert göra mindre ont och nu är sonen 8 månader och jag delammar fortfarande. Jag är lycklig över att jag orkade kämpa och inte gav upp! Men jag förstår verkligen de som ger upp också, för man orkar inte med hur mycket motgång som helst då man just fött barn och har en miljon annat att tänka på. Var och väljer själv!
RaderaJag läste en bra text på fb just, som handlar om just detta med att döma ut andra mammor för hur man gör eller inte gär med sina barn. ALLA barn är olika, mina två barn som är stöpta i samma form, är så olika som två barn kan bli! Och alla mammor är olika, vi är olika individer med olika erfarenheter, behov och tankar, det är helt logiskt att vi tycker och gör olika. Det betyder inte att nån gör fel för att de slutar amma efter 2 månader, eller att nån gör mera rätt för att de ammar ännu vid 1,5 år. Alla är olika, alla gör olika, och ändå kan vi alla vara precis lika bra föräldrar åt just vårt eget barn! Det är inte bara ett sätt som är rätt, för det sättet passar inte för alla. :)
SvaraRaderaBra skrivet!
SvaraRaderaJag hade också stora problem med amningen, och kunde bara amma tills lillen var 1,5 månad. Så det finns nog inget värre än när folk skriver/säger att man ger upp och blaha blaha. Det skulle ju vara en helt annan sak om man slutar enbart för sin egen bekvämlighet, även fast bebis e nöjd me amningen (och int ska man nu få en massa påhopp då heller).
Men tror int det finns många som klarar av amningen när bebis bara skriker av hunger, och man skulle själv kunna börja skrika för att det tar så ont när inget kommer. Och mammahjärtat lider ännu mera för att barnet int får tillräckligt med mat.
Och man kan ju inte låta barnet vara hungrigt konstant i flera månader för att man måste kämpa så länge för att man ska bli "accepterad" och inte få en massa påhopp.
Näääe, man känner sig själv och sin bebis allra bäst själv, så det är nog bara eget beslut o resten kan vara tysta o sluta klaga :)
Du menar säkert att du inte ångrat beslutet att sluta amma en Enda gång. Tack och förlåt hälsar språkpolisen :)
SvaraRaderaJa det är väl helt självklart att hon menar det..? Jo, en felstavning, men det fanns ju inte precis risk för missförstånd. Jag tycker också om då saker är rättstavade men inte orkar jag nu kommentera varenda liten bokstav på någons blogg...
RaderaSamma här :) Men då samma stavfel kommer gång på gång i samma blogg är det svårt att låta bli ibland.
RaderaÅngrar inte en sekund att ja slutade amma. Med lite mjölk, liten baby (2900g) som ändå måste få tilläggs ersättning och som inte riktigt förstod hur man gör när man ska äta från bröstet. Plus att jag har en nerv i kläm som gör att armen domnar bort när sonen luggit 10 min på den. Och knappast hjälpte det att han blev flaskmatad första timmarna på bb och sen flaska tre dagar på barnavd. ja gav upp efter tre veckor av håårt kämpande.. o de har ja inte lidigt av.. de e konstigt hur de "rätta" är att amma. Vi har båda mått bättre av flaskan och ja måst säg ja har fått gott bemötande ang flaskan. Rådgivning e helt positiv till det och alla nära o kära.. dom får ju mata dom nu också ;) men så ede väl. Folk som har de lätt me sånt som andra kämpar med så inser inte att de faktiskt kan vara ett strt problem för den andra... så stressa inte över amningen. Ja sku aldrig ha hållit på flera månader... ersättnigen e ju enfå helt ok. Inte farligt för barnet så varför så rädda för det?
SvaraRaderaJag kämpade som en jävel i 4 månader innan jag äntligen fick amningen att fungera, så att påstå att andra har det lätt och därför kan yttra sig är i denhär frågan fel. Jag tycker ingen är sämre för att de väljer att ge upp amningen, men jag tror också att en hel del hade klarat av det om de hade kämpat lite till. Bröstmjölk är bra för barnet och därför är det bra att amma, men jag tror heller inte att ett barn som inte ammas tar någon skada av det, förutom att det finns en lite större risk för allergier. Alla får göra det som känns bäst för den egna familjen! :)
RaderaMan ska göra som man vill å va som känns rätt å bra för ein!!! :) å skit i va all ader säger!
SvaraRaderaNär jag ammade storasyster hade jag inga problem whatsoever, helammade först ett par månader och gav sedan tillägg med flaska också och det funkade fiiiint i 7,5 månad. Sen bestämde jag mig för att sluta då hon vaknade en gång i timmen för att äta hela natten och jag inte orkade mer. Det funkade också bra.
SvaraRaderaMed lillasyster räknade jag liksom med att om allt annat skiter sig så funkar iaf amningen, för det gick så bra sist. Det gjorde det inte. Helammade en månad, började sedan ge tillägg med flaska och sen började hon krångla. Från att hon var två månader bråkade vi om amningen varje måltid fram tills jag slutade en vecka före fem månader. Då tyckte jag att jag hade kämpat tillräckligt och sista månaden storgrät vi båda varje måltid. Har också fått spydiga kommentarer om att jag givit upp för fort, bl.a. från rådgivningen men jag testade verkligen allt! Och då menar jag allt! Dessutom har jag ju ammat en gång tidigare och anser mig ha erfarenhet. Skulle gärna ammat längre men sen vi slutade så tycker jag som du - att måltiderna går bättre och vi har nog tillräckligt med närhet utan amningen också.
Så all amning är olika. Det kan funka med ett barn men inte med ett annat!
Ammande tycks nog vara sjukt känsligt. Till och med där är kvinnans kropp politik! Ge dina boobs och håll käften bara. Trivs man med att amma är det toppen men om inte finns det ju ersättning.
SvaraRaderaJag har ammat/ ammar båda mina barn. För mig så känns det helt rätt men känner även dom som försökt men det har helt enkelt inte gått eller så har det inte varit något som passar just den personen. Alla känner sig inte bekväma med att amma och helt ärligt så känns det bättre och naturligare nu med andra barnet än det gjorde med det första. Nu ammar jag nästan var som helst men försöker se till så att jag inte stör någon ifall det är en lite mer offentlig plats.
SvaraRaderaNär jag var på bb med andra barnet så fick jag en rumskompis som inte ville amma. Hon ammade kanske 3 gånger men gav sen upp. Då tycker jag nog att man inte alls försökt och kanske borde försöka lite mer och fråga efter hjälp ifall man inte får det att fungera själv. Dom hjälpte henne nog när hon ringde på klockan men upplevde det troligen mer som ett stressmoment när bebisen skrek högt och mycket innan den fick rätt grepp och valde att flaskmata i stället. Så amning är inte för alla.