HEJ!
Idag runt kl 16 ringd min mamma och då for vi körandes till Vasa för att hälsa på moffa.. Jag kom hem riktigt just igen. Vi skulle egentligen haft lite "familjemys" ikväll, men ibland blir det ändrade planer. Robert och Lo skötte nog myset bra utan mig också.
Hörni annars, Lo är ju sjuk nu ännu. Hon hostar, snoren rinner och hon är väldigt trött och slö.. På nätterna vaknar hon ibland och bara skriker högt och fast jag lyfter upp henne och försöker trösta så gråter hon bara helt hejdlöst och jag kan inte trösta på nått annat sätt än att lägga tuttflaskan i munnen på henne.. Dock så har jag svårt att tro att hon gråter dessa gånger för att hon är hungrig. För egentligen när hon är hungrig på natten så brukar hon bara börja röra på sig mycket och "prata", nivet, ligga där och ha lite konstiga ljud för sig, men aldrig att hon sku gråta på natten egentligen.
Dethär med att hon skriker och gråter hejdlöst om natten har hänt några gånger nu, det började redan före hon blev sjuk. När jag lyfter upp henne då på natten så blir hon som en spänd båge och det är svårt att hålla i henne.. Men som sagt, när hon får tuttflaskan så slutar hon gråta. En sak som är konstig i dessa situationer är dock att hon aldrig öppnar ögonen under gråtandet, eller efter för den delen heller. Hon har sina ögon stängda då hon gråter i sängen, då jag lyfter upp henne, då jag har henne i famnen, då jag matar henne och sen när jag lägger ner henne igen är det bara som att hon sku fortsätta sova direkt som om inget sku ha hänt.. Det är som att hon sku sova sig igenom gråtandet och matandet... Har hört om nått som heter natt-skräck, har någon av er erfarenhet av det? Dethär händer ju som skrivet inte varenda kväll, utan bara nu som då.. Det är ju så svårt att få kontakt med henne då det är som att hon sover? Sover barn igenom sin natt-skräck då dom får ett sånt "anfall" eller vad man ska kalla det? Vad är egentligen natt-skräck? Tankar?
Adam kan ha så ibland, att han liksom fastnar mellan sömn och vaken. Kan hålla på i en timme om det vill sig illa. Vi fick som råd att väcka honom, gå ut en snabb stund så han vaknar till eller lägga honom i duschen. För oss var det effektivare att väcka honom för då lugnade han ner sig. Men han är ju redan 2 år och äter inte på natten. Om det fungerar med att ge Lo flaskan så skulle jag nog bara köra på det. Adam hade också perioder som han åt som en häst på natten vissa nätter.. Int vet jag om du blev nå klokare på detta nu heller men.. Tar också gärna tips från andra om de kommer nå bra :)
SvaraRaderaOj! Aggressivt att man ska gå så långt som att lägga dom i duschen! Men jag förstår nog helt rådet, det är verkligen inte roligt när det är som att hon sku sova och vara i en "helt annan värld" och bara gråter och gråter.. Typ som att hon sku drömma nått riktigt hemskt.. Jo vi ska nog köra vidare på flaskan, men får hoppas det blir bättre, för maten på natten ska man ju börja avvänja så småningom.. Tack för kommentaren <3
RaderaHugo fick ju nattskräck från ca 6 månader och under den följande månaden va de ju typ varje natt :( 45 min - 1 h från att han somna skrek han hejdlös och ingenting hjälpte! Inte tuttflaskan, inte tutten ingenting alltså. Och de kunde pågå länge :( och så somna han om och sov sen.. Speciellt om de blev för lite sömn dagtid så var nätterna värre, och dehär var speciellt mellan halvåret och 1,5 år. Nu från 2 år har det varit betydligt bättre och jag minns faktist inte ens sist vi hade en natt med nattskräck.
SvaraRaderaFör oss så fungerade ingenting förutom att vi satt med honom eller möjligen gick ut. Tålamod va väl det ända för oss :/
SvaraRadera"Det typiska vid nattskräck är att barnet plötsligt sätter sig upp, tittar, tycks vara vaket, men är ändå inte kontaktbart under de första 5-10 minuterna.
Han eller hon är otröstligt ledsen eller rädd, ofta med uppspärrade ögon och ett hårt bultande hjärta. Detta kan förståeligt nog uppfattas av omgivningen (oftast föräldrarna) som både skrämmande och som att man inget kan göra.
Barnet minns oftast ingenting av detta dagen efter och kan inte heller återkalla vad han eller hon drömt. Oftast sker dessa episoder på förnatten (till skillnad från mardrömmar, som oftast dröms på efternatten).
Beroende på när under natten som episoderna sker, och om barnet minns drömmarna hon drömt eller inte, så är detta det vi brukar kalla nattskräck eller mardrömmar."
Såhär säger en sida på internet om nattskräck, men eftersom Lo ännu är så liten så kan hon ju inte sätta sig upp osv ännu, så det kan ju va svårt att veta hur det ligger till.
Vid 4 mån ålder fick vår dotter anfall då hon skrek och skrek, alltså helt fruktansvärt hysteriskt, som en stucken gris, med ögonen stängda, som att hon inte fick opp dem, och hon skrek tills hon slocknade, i några timmar, och genast jag satte ner henne började hon skrika igen. Jag sov INGENTING på fyra dygn, och efter det hamnade lillan till barnavdelningen, för att de skulle undersöka vad som var fel, och för att jag skulle få sova hemma, och lillan på avdelningen nattetid. Vi var där i två dygn, de hittade inget fel på henne, pch när hon hade haft detdär gråtandet i 6-7 dygn slutade det och kom aldrig tillbaka. Jag har ingen aning om vad det var, men det var nog det värsta jag har varit med om sen vi fick barn! Hoppas det inte blir så jobbigt för er, och att det går om snabbt. Det kan löna sig att kolla upp öronen när Lo är förkyld också, då kan de börja krångla nattetid. Krya på dej Lo! :)
SvaraRaderaHar hört att omega kapslar kan hjälpa vid nattskräck. Ska tydligen ha något att göra med omognad i hjärnan. Men man kan ju inte ännu ge det åt en bebis. / fia
SvaraRaderaOm jag minns rätt fick min syster rådet att inte väcka deras son med nattskräck. Bara hålla om honom tills det är förbi. Inte heller prata om det med honom dagen efter eftersom han inte kan minnas något av det.
SvaraRaderaVid den åldern hade vår son likadant. Jag tänkte då på mardrömmar, det händer så mycket i utvecklingen och de tar in mer och mer nya intryck från omgivningen. För oss hjälpte det faktiskt att sova med barbapappan på i sängen så det hela tiden var lite ljust. Jag har aldrig hört om nattskräck, kunde ju lika bra ha varit det...
SvaraRaderaJag tror faktiskt inte att det är någon vits att grubbla över ifall det är "nattskräck" eller så, vissa perioder kan ju dom små sova sämre, vakna, skrika o.s.v. utan att man egentligen behöver reda ut nån orsak. (Ifall de inte är sjuka förstås) Vår lilla har periodvis sovit sämre, sen har det blivit bättre och så om igen. Och att följa några allmänna råd kan nog vara svårt, att helt enkelt se vad som funkar bäst för ens lilla i studen är väl smartast. Kan ju vara mardrömmar eller nån tand som spökar. Riktig nattskräck visar sig på andra sätt har jag för mig och mera vanligt hos äldre barn.
SvaraRadera