Att falla men landa mjukt

Idag hade jag och Heidi bestämt oss för att träffas över en kaffekopp. Sagt och gjort, halv 12 infann vi oss på Skorpan med varsin bulle framför oss. Lo sov ute i vagnen men vaknade sedan och joinade oss. Jag lag upp en film från cafébesöket på min instagram (CarolaEkman) så där kan ni se vad Lo tycker om att vara på café med sin mamma... Jag gillar verkligen att umgås med Heidi, vi är så ärliga med varandra, vi kan tala om allt utan att fundera vad den andra tycker. Det är skönt tycker jag!

Idag sa jag åt Robert att de senaste två veckorna har jag inte hunnit lägga på dator dagtid en endaste gång. Jag har endast haft tid att blogga på kvällen.. Så är det faktiskt! Det mesta som kommit upp dagtid har varit tidsinställt, och ja, uppdateringen har ju verkligen gått neråt. Skillnaden mellan nu och förr är att förut hade jag press över bloggen, ville prestera, uppdatera, underhålla osv osv men efter min bloggpaus och ja, en tid före den också, så har jag helt kopplat bort allt sådant. För det var inte hållbart i längden. Om jag ännu skulle ha kvar pressen från bloggen så skulle det nog vara nu som jag sku bestämma mig för att helt lägga bloggen åt sidan, lägga av helt enkelt. Men som sagt, eftersom jag nu tar det i den takten som kommer, inte har press, och bara tycker det är roligt, så kan jag gott och väl fortsätta blogga! Kul va? Som sagt så kommer det ju med ett pris då, mindre uppdatering och så, men det kan vi nog alla leva med! 

Eftersom Lo är vaken så mycket dagtid nuförtiden så blir det helt enkelt ungefär NOLL tid över till datorn, (Jag bloggar ju ogärna om jag ensam tar hand om henne, förutom om hon sover då...) Och så ska det ju förstås vara! Förra veckan var ju R i Nykabi hela veckan, så jag hade Lo 24/7 på mitt ansvar.. Nu när han jobbar 8-16 och sen 17-21 så är det ungefär 24/7 nu också.. (Skönt att bo hemma hos mamma och pappa dock, dom tar ju gärna hand om henne en stund om jag vill vila.) Så jo, det blir lite jobbigt vissa dagar kan jag tycka, dethär med att ha 24/7 uppsyn över henne, klart jag älskar och trivs med det, men lite jobbigt måste ja nog ändå säga att det är.. Då Robert säger åt mig att jag är duktig, bra mamma, att han märker hur mycket hon tycker om mig osv, då blir jag riktit glad och känner mig uppskattad. Det är så viktigt!

Igårkväll var jag och Robert osams. Ännu när han kom hem från jobbet idag var vi i luven på varandra, så då kände jag bara att neee faan, nu orkar jag inte, så då tog jag datorn, satt mig ner och bara surfa runt och stängd allt annat. Han fick ta över ansvaret och jag fick bara koppla bort omvärlden. Även fast han inte varit hemma under dagen så vi på så sätt grälat, så är det ju ändå jobbigt att gå och tänka på grälet osv.. Nå, när jag hade bloggat, läst lite bloggar, kollat mejlen och sådär, då hade jag ny energi och hörd att Lo grät efter sin mamma. Då kröp jag ner med dom och vi fick inse att man kan inte vara sura på varandra när man har en bebis. För det första så är hon för söt för att kunna vara sur runt, och för det andra så ska hon inte behöva känna av den sura stämningen. Så vi redd ut grälet och samsades. Man är ju faktiskt föräldrar nu för tiden, man får ju skärpa sig ibland. 

Sen åt vi fisksoppa, och sen for vi och hjälpte pappa att bära in byggmaterial i deras renoveringshus. Sen gick vi hem därifrån. bara jag och min man. Kastade lite snöbollar på varandra, slängd varann i diket (LÄS: Robert slängd mej i diket, jag har ju ingen chans på honom........) och när vi kom hem byggde vi en snölykta. Nu är det jullimpa pågång i köket, Det var egentligen jag och R som sku baka, men jag bloggar och Robert viker tvätt. Hehe kanske borde gå och hjälpa mamma.. Jo så får det bli! Hoppas ni alla har en härlig fredagskväll! <3