Detdär med efternamn..

Min vän Heidi var hit på kaffe idag, så jag slängde ihop en snabb sockerkaka att bjuda på. Det är så roligt att umgås med Heidi. Hon är min barndomskompis, och när vi var yngre var vi som paita ja peppu. Vi avsluta varandras meningar och tänkt på precis samma sätt. Vi var väl lite ihopväxta kan man säga, hehe. Vi har förändrats väldigt mycket sen den tiden, men ändå när vi träffas så tar vi alltid vid där vi sluta och kan tala och uttrycka våra åsikter om allt. Oftast har vi ganska liknande åsikter faktiskt. 

En sak vi diskuterade idag var dethär med efternamn. Jag har läst nånstans att ett par väntar en bebis som dom sen kommer ge mammans efternamn till. (Dom var alltså inte gifta.) Och jag börja tänk på det och tog upp det med Heidi.

Varför är det så ovanligt att lägga mammans efternamn på sitt barn? Hos unga i dagens samhälle kan jag ändå tänka mig att det blir mer vanligt att man vågar vara nytänkande och att man gör så att mannen tar kvinnans efternamn vid giftemål, och att man låter babyn ha mammans efternamn, så som det är då dom föds. man byter liksom int till pappans, så som många (dom flesta?) gör. Jag kan ju känna att jag gärna sku se att babyn har mitt efternamn tills vi gifter oss. Och sen när vi gör det så byter både jag och barnet till endera då Roberts efternamn, eller till det efternamnet vi tar. (Jepp jag är ganska nytänkande och sku gärna ta ett helt annat efternamn, varken mitt eller hans.)

Det främsta argumentet till varför man inte sku göra så, är väl det löjliga att "det är så det ska vara, barnet ska ha pappas efternamn, och sen när man gifter sig ska kvinnan ta mannens efternamn." Men hur är det riktit? Vad anser ni om denhär saken?  Jag kan fatta såna som har fula efternamn, och verkligen bara vill slippa det för att det inte är så fagert..Men, att byta efternamn är ju ändå att byta en del av sig själv. Varför ska det vara så himla självklart att det är kvinnan som ska byta? Vi lever ju ändå på 2014? Kan man int vara lite moderna?

Okej, egentligen sku dethär inlägget handla om att ge barnet mammans efternamn, och inte det här med att byta efternamn då man gifter sig.. Men det kom nu in på samma gång.

Men om vi fokuserar på att barnet ska ha mammans efternamn nudå. För mig känns det som att jag gärna ser att babyn har mitt efternamn tills vi gifter oss p.g.a. t.ex. en sån sak, att tänk om det, mot förmodan, sku hända nått som sku göra att vi väljer att gå skilda vägar, alltså att vi gör slut. Då känns det ju konstigt för mig att barnet int har mitt efternamn? Men sen när vi väl är gifta så då är man ju det och man är ju säker på att det är oss två tills slutet, då vill man ju såklart att hela familjen ska ha samma efternamn.

Och nu skriver jag int det här för att jag är värsta feminsten eller nått, men jag tycker bara att det är synd att om man sku göra så att man lägger mitt efternamn på barnet, så sku nog flera tycka att det är lite konstigt och ifrågasätta det. Varför? Sen finns de ju nog dom (som jag själv) som tycker att det är helt normalt nuförtiden att göra så, och inte alls ser nått konstigt med det. Äähhh jag får bara i nerverna på såna som tycker att man int kan göra så bara p.g.a. "nääh det är så det ska vara, ingen jag känner har lagt mammans efternamn på barnet." Speciellt äldre människor är nog väldigt "emot" att man sku göra på nått annat sätt än som dom gjorde då dom var unga..

Ok. egentligen hadd jag int tänkt skriva ut min egen åsikt om dethär utan bara lite känna pulsen på er, hur ni tänker. Men vem vet, kanske nån av er är sådär "varför ens ta upp det här, det är ju klart att man tar mammans efternamn om man vill det." Och det tycker jag isf är superbra, för det är ju den inställningen jag tycker många saknar!

Ok, nu blev ju detta väldigt flummigt, ursäkta för det. Men kanske ni förstår lite vad jag försöker säga? Så säg mig, har era barn ditt eller din killes efternamn? Eller i framtiden, då du får barn, kommer du tycka att det är självklart att barnet ska ha pappans efternamn? Varför, varför inte?