När jag kom hem igår sov nog Lo, men hon hade nog varit jäääätte ledsen då fammon natta henne. Så var det ju när jag var på förlovingskalas och mamma nattade henne också. Båda två hadd undra "Jaaa va ska grannarna säg nu?" Och nån sån situation har jag ju aldrig haft med Lo så det känns ganska dåligt. Hon märker ju helt klart att det inte är jag som nattar, och då blir hon ledsen.. Känns ju jättedåligt att jag int ska kunna fara nånstans - eller nog kan jag ju fara, men att jag då vet att hon ligger där hemma och gråter efter sin mamma.. Känns verkligen inte kul. Det ända är väl nog bara att vänja henne lite smått att kunna nattas av andra personer och inte bara mig.. För även fast jag sku vilja natta henne precis varenda kväll så går det ju inte i längden. 2 gånger har jag inte varit hemma när hon sku nattas, och båda gångerna har hon gråt så hon nästan sprängt :(
Nu kommer det kännas så j*vla skit varje gång jag lämnar
henne och hon måst bli nattad av nån annan..
Vilken rolig bildserie du gjort! Fick morgonen skratt, tack :) Fast det är ju synd att hon krånglar om det inte är du som nattar, som mamma känns det ju dåligt för en själv när man vet att barnet är ledsen när man själv gör någonting annat :)
SvaraRaderaPositivt är ju att hon vet vem som e mamma och vem som då är den tryggaste personen, hon "måste väl lära sig" vem annan som också är trygg för att inte skrika. Låter fel eftersom hon är så liten ännu att säga "måste lära sig". Men du kom iaf iväg en stund igår, här e de också mamma som gäller oftast! Blev rena rama skrikfesten då mamma int va hemma och natta häromkvällen då ja var på en babyshower! Pappa dög int ens då :/
SvaraRaderaOm någon annan nattat våra bebisar har vi lämnar min pyjamas i deras säng
SvaraRadera... då har det fungerat mycket bättre. :)
SvaraRaderaDihär bildserierna e så gulliga, fick dagens skratt här! :'D så sööt!
SvaraRaderaVår bebbe är likadan, och har varit från dag ett, en mammis-deluxe! :'D Ibland blir jag lite mallig, ibland e det lite rörande, men ibland har det känts jävligt jobbigt! Så ja, jag förstår dig till fullo! Det e ju så att bebisar har ingen som helst tidsuppfattning så för dem kan det kännas som att mamma har varit borta i all evighet, trots att man ha vari bara nån timme t.ex. Jag tror det viktigaste e att man bara lämnar bebis med någon person som hen har en fin anknytning till, så att det känns tryggt trots att mamma och pappa e borta.. Kanske försöka umgås extra mycket med t.ex. mommo, om det e så att det e hon som kommer sköta mest! Det blir nog bättre ska du sii, snart e de tonåringar och då e de vi där hemma som int kan sova av oro.. (höhöhöhö ;)
SvaraRadera