Gråter ögonen ur mig.

Ok hörni, jag sitter och gråter ögonen ur mig. Längesen jag gråtit såhär mycket. *Måst ta paus och fa och lyfta upp min sovande bebis och ha henne i famnen en stund* *Ok nu är jag tillbaka* Alla mina känslor från kejsarsnittet kom tillbaka när jag såg denhär videon. Lo lag ju sin hand på min kind och det var en så otrolig känsla så jag vet exakt hur denhär mamman känner! Alltså näää *överväldigad av känslor* Det var den finaste finaste finaste stunden i mitt liv. Helt otroligt, går inte att förklara i ord. Ni som inte fått barn kanske har svårt att förstå nu varför jag sitter här och gråter. Men dendär känslan alltså.. Att äntligen ha sin bebis hos sig, att få SE och röra sin efterlängtade, älskade bebis för första gången... Shit va sjukt att allt kom tillbaka. 

Alltså, vad jag älskar henne. Trodd aldrig jag sku uppleva en sånhär grad av kärlek men jo, nu när jag har Lo så förstår jag verkligen vad det är att älska någon så mycket så man sku riskera sitt egna liv och vad som helst bara för att hon ska ha det bra.

Alltså så fin video, jag vet inte vad jag ska ta mig till. SÅ VACKERT! Bebisen helt vet att det är hans mamma <3 Ok nu böri jag gråt igen. Måst snabbt kryp ner med Lo nu så jag kan stilla mina tårar. 

Den bästa stunden i mitt liv. Stunden mitt liv fick en helt ny innebörd och mening<3