Ok eller inte att tillrättavisa andras barn?

Fick denhär frågan för en tid sen (har pinsamt många obesvarade frågor bland kommentarerna, please forgive me LÄNK) Nåväl, allt i sinom tid. Idag lyder dagens fråga som ovan. 

Jag måste ju säga att JA, jag tycker det är okej att tillrättavisa andras barn. Jag minns när jag var liten skitunge och var i stan med mina vänner. En gång gjorde vi något som man faktiskt kanske inte ska, vi störd helt enkelt andra människor. Då var det en man som sa till oss att vi sku skärpa oss eller nått sånt. Det kändes verkligen! Mycket mer effekt när han sa det än om det skulle ha varit min mamma eller pappa som skulle ha sagt det.. Så det vi gjorde då, gjorde vi inte om..

NÅ, kanske vi ska prata om lite mindre barn. Där tycker jag nog också det är ok, i viss mån då förstås. Aldrig att man som vuxen får ta i något barn och riktit säga till "på skarpen" men att fråga: "Tycker du det där var snällt?" Eller "Får man faktiskt göra sådär?" eller helt enkelt "Sådär gör man inte!" Det tycker jag är ok! Om nått barn, när Lo blir större, är elakt mot henne då kommer jag inte vänta med att säga till. Om en mamma och pappa är med, då skulle jag kanske vänta och se om nån av de säger åt sitt barn, om inte skulle jag fråga om dom inte ska säga åt sitt barn att sluta eller att den inte får göra sådär. 

Om Lo sku vara dum mot något annat barn skulle jag såklart säga till henne. Det har jag redan fått göra (fast hon såklart inte var dum påflit) Hon skulle riva en annan bebis i ansiktet på babysim, och det anser jag att är olämpligt, så då sa jag åt henne "Lo, man får inte riva andra babysar i ansiktet." Hade det effekt? Eh nä såklart int! Men jag tycker ända att, för respekt mot föräldern så visar jag att jag såg att Lo gjorde så det tog sjukt och sen sa jag åt henne. Så inte mamman då trodd att jag bara ignorerade det och ansåg att det var ok beteénde. Som sagt, ännu är ju Lo så liten så det inte spelar så stor roll för henne, men för mamman spelade det säkert roll hur jag som förälder betedde mig i den situationen. Iaf skulle det göra det för mig om det var ombytta roller.

Nåväl, jag har nog absolut tillrättavisat andras barn. Speciellt mina brorssöner hehe! Kanske lite annat, men visst kan det också vara ett känsligt ämne. Busar dom lite för vilt eller så så är jag nog ganska snabb att vara framme med mina pekpinnar.. Vad min bror och hans tjej tycker om det då är en annan femma men så gör jag iaf. 

En gång var jag på café med Lo och en vän. Bakom mig satt en mamma med hennes 3-4 åriga pojke. Jag hade Lo sovandes på axeln så hon var vänd mot pojken och mamman. Då började pojken skrämma henne och försökte helt väcka henne. Jag blev ju lite besvärad och tog ner henne i famnen. Då hoppar pojken ner från sin stol och kommer bredvid mig och börjar stampa i golvet så att Lo ska vakna typ? Då ser jag på hans mamma och vad får jag för blick tillbaka? 

Jo denna klassiska: 

Då sa jag nog åt henne: "Hördu om du sku ta o säg åt din pojk att han ska fösök bete sig som folk och inte väcka min sovande baby?"

Så blev hon liksom helt stött?? Vafan alltså. Nää jag orkar int med såntdär. Hon satt och såg på då hennes pojk helt klart och tydligt störd oss (speciellt Lo) men säger inget?! Egentligen sku jag ha borde jag sagt direkt till pojken typ "Hödu, min lilla baby sover och hon kan vakna om du står här och stampar i golvet så kan du sluta med det." Men neeeej jag trodd nog att mamman sku ha så mycket vett så hon sku säga åt sin pojke, men vissa kan ju tydligen inte ha "kuri" på sina barn.. Well well. Så var det den gången. 

Vad tycker ni? Sku ni ha blivit stött i hennes situation? 

Och vad anser ni överlag om att säga åt andras barn när de gör fel/något olämpligt?