Äntligen börjar alla dessa högtider vara över!! Lite vanlig vardag ska inte sitta fel nu!
Jaaa vetjahe! Dehär liivi. Tycker denhär julen/nyår och allt vad det innebär, har varit den längsta hittills i mitt liv. Det har varit så mycket men ändå så slappt. Nå, ska väl inte klaga, roligt har det ju varit ändå. Men nu skiter jag i allt som heter jul och nyår och har t.o.m. börjat städa bort alla julgrejer. HE FÅR VA FÄÄDIT NO!!
Idag var jag och Lo på kaffe till Heidis. Hon skickade en bild på en smörgåstårta som hon hade bakat och undrade om vi ville joina då hon åt upp den. Vem tackar inte ja till smörgåstårta liksom!? Så 5 minuter senare satt vi i bilen påväg dit... Eller janå, 2 timmar senare rättare sagt. Det tar ju sin lilla tid att komma iväg när en har bebis :))))
Väl där var det som vanligt supertrevligt. Heidi har det så fint hemma hos sitt så det är lätt att trivas där. Bildbevis på det hittas hääär. Lo tyckte det var spännande med nya territorium att utforska, bland annat Heidi och Teds snackslåda. Däri fann hon en stor choklad jultomte. Detta tyckte hon ju att var världens roligaste grej, men det tyckt då verkligen inte jag när pappret började lossna. Då var det att försöka villa bort henne. Meeeeen det gick ju inte så bra. Hon börjar bli så otroligt envis! Ska hon ha nått ja då tammetusan ska hon ha det. Inga tveksamheter där inte. MEN hård som jag är sa jag NE HÖDU LILLI!!! NU ERE JA SOM E MAMM JÄR O ITT TO SÅ GE ME TOMTIN!
Los reaktion på det:
Så när reaktionen var så, så gav jag henne hennes "favorit" pingvin bitleksak, och tog helt enkelt tomten av henne, för hallå?! En 6,5 månaders baby ska INTE leka med choklad enligt mig. Så jag sa till henne: LISSI NU FÅR DU LEK ME PINGVINEN WOHOOOO!!! DEN E JU SÅÅÅ KUL!!! TAAA DEN!!!
Lissis reaktion:
Nåja, det jag försöker säga är:
1. Lo börjar bli väldigt envis.
2. Nu vet jag hur Robert har det.
3. Jag måste stoppa henne från att tro att det är hon som bestämmer.
4. Hon måste ju så småningom lära sig att nej = nej, men när?
MEN redan idag vid matbordet så ville hon ha ett lock. Jag gav det till henne. Robert såg på henne och sa : Neee dendär kan du inte ha, du kan riva dig.
Lo:
Och jag ba: Äh men vafaaaan det är ett LOCK Robert, det får hon väl leka med?
*Ger locket till henne*
Lo's blick till Robert då hon börja sutta på locket:
Och då kom jag ju på att va håller jag på med!!?!? Jag vill ju inte liksom ge med mig bara för att hon börjar gråta!? Då blir hon ju en såndär omöjlig bebis som bara gråter då hon inte får som hon vill.... Borde verkligen börja tänka på detdär! För alltså jag är envis, jag är jäääävligt envis. Och jag är jobbig. Vill inte utsätta mig själv för en jobbig Lo. Malin (Min helt vanliga vardag Malin ni vet?) hon är min stora förebild när det kommer till just detta; Att vara konkret med sitt barn. Det du säger, det gäller. De gånger jag har varit med Malin har jag märkt detta, hon är så otroligt bra på att förklara på ett lugnt sätt åt sin pojke vad det är som gäller:
Malin: Tar du mammas bulle, då byter vi så mamma tar din kaka. Är du säker på att du vill göra så?
Adam: Ja jag vill ha mammas bulle.
Malin: Ok då byter vi.
*Adam har ätit upp sin bulle*
Adam: Mamma jag vill ha din kaka.
Malin: Nej, vi böt ju och nu har du ätit upp din bulle, kakan är mammas och det var ju det vi kom överens om.
Adam: Mhm okej.
SÅ BRA!!!! De vanliga sku väl då ha varit att mamman ger typ en bit av sin kaka till pojken eller hela så att han ska sluta gnälla, men nej inte Malin, hon håller strikta regler, och hon är så bra på det!!
Så Malin, please GIVE ME SOME TIPS! Hur gör jag för att vända detta? Jag vill inte att Lo ska bli envis och skrikig då hon inte får som hon vill.
Det jag har tänkt göra nudå hittills för att stoppa detta (så gott det går, alla barn är ju såklart skrikiga då dom inte får som de vill då de trotsar) Nåväl:
1. Orkar stå fast vid mitt "Nej" Går ju inte så bra om jag först bara NEJ du får inte! *Gnäll* Neeeeej Lo!!! *Gnäll* Nej mamma har sagt nej och då är det de som gäller. *Gnäll* nej. *Ännu mer gnäll* MEN JAJA TA DEN DÅ!!!!!! *Happy kid som vet hur hon ska göra nästa gång*
2. Tala med lugn röst och förklara VARFÖR hon inte får som hon vill. Typ "Nej Lo du får inte leka med kniven för du kan skära dig"
3. Mmmm... Jaaa... Vad mer?
OCH SOMSAGT: Jo jag vet att då barn trotsar så är dom ju såklart gnälliga, men man måste väl ändå på nått sätt kunna förebygga och lugna ner det en aning? Så att barnet vet att nej = nej, ingen vits att bråka om det.
Edit:
Nu har Malin skrivit ett väldigt bra inlägg med svar på min fråga.
Läs hennes lärorika och kloka inlägg HÄR!
TACK MALIN!
Här e de mycke trots å gnäll på gång, å speciellt Angelica e riktit hopplös då hon inte får som hon vill! Me Hugo går de rätt så bra att förklara varför och varför inte men int me denhär tösen :p hoho! Hon hitta majsbågarna häromdagen då hon öppna en kökslåda, oj hoho vilke liv då vi skulle ha den av henne! Me henne e de nog att man helt enkelt måste tvilla bort henne så hon glömmer va hon höll på me :D
SvaraRaderaHemma hos oss kör vi också med konkret - nej betyder nej och inget annat. Inte en enda gång har vi "gett oss" hur jobbigt det än varit. Barnen kan nog gnälla idag också, men de ger sig nog väldigt snabbt, för det vet att VI INTE ger oss. Och jo, viktigt tror jag också det är att man som föräldrar är på samma sida. Inget sådant att "ok mamma sa nej, då frågar jag pappa" eller tvärtom. Barnet ska veta att säger mamma nej så gör pappa det också. Bra att du redan tänker på detta Carro! Tycker absolut det är nödvändigt att börja vänja barnet redan från så liten som Lo är. Finns inget jag själv ogillar så mycket som barn som skriker och gnäller i affärer, nej usch. Föräldrar borde veta bättre än att uppfostra sina barn att bli så, eller så borde de helt enkelt lämna barnen hemma.
SvaraRadera"Finns inget jag själv ogillar så mycket som barn som gnäller i affären, nej usch. Föräldrar borde veta bättre än att uppfostra sina barn att bli så" alltså ursäkta men din kommentar skriker okunskap. Att ett barn knäller i affären har nog inte enbart med hur väl uppfostrat den är. Precis som vi vuxna har barn bättre och sämre dagar och vissa dagar är det svårare att ta ett nej. Sluta gå i affären du om såna bbarn är så usch. Dessutom borde du skriva en bok om barnuppfostran eftersom dina barn aldrig ifrågasätter ett nej. Man undrar ju varför....
RaderaDet här har jag kommit fram till, vet inte hur det funkar för andra då men detta är mina iakttagelser :D Brukar försöka hålla det så kort och lättförstått som möjligt; du får inte ta choklad för du får ont i magen. Eller vi ska spara den tills senare. Eller det är någon annans choklad, man får inte ta andras utan lov. Konkret orsak eller hänvisning till väletablerade regler funkar bäst. MEN, poängen är att man måste tro på det man säger själv. Man kan inte då börja vela och fundera ifall barnet nog kanske kunde få lite choklad i alla fall, eller kanske det blir ett jäkla skrik ifall hon inte får choklad. För det märker barnet omedelbart och då blir det, tja, gnäll. :)
SvaraRaderaDet är en knepig konst men man har 18 år på sig att träna. Hoppas det kan vara till hjälp! :)
Jo det låter ju nog logiskt. Ett barn förstår ju bäst om man säger kort och sakligt. Haha ja tur att man har lång tid på sig att öva! ;) Tack!
RaderaEeh, hon är under året! Det är nog att vilseleda ännu en tid som gäller sku jag säga! Nog lär hon sig ännu om ni håller fast vid era nej, men att tro att en baby LÄR sig nej direkt är ju bara lite småroligt. (läs nu med glimten i ögat!) Visst är det bra att fundera i tid. Men i synnerhet med envisa kan det bli en massa onödiga krig också om inte man lär sig att ta sina fighter och inte strida om allt. Har tre grymt envisa här hemma och mitt liv sku var ett enda långt NEEEEEj om inte man sku se lite mellan fingrarna emellanåt också och fundera ut vad man VERKLIGEN vill att de inte gör. :)
SvaraRaderaJo alltså det är ju vilseledning vi kör med nu, såklart. Int är jag ju dum och tror att jag redan nu kan lär henne något med att säga "nej du får inte" klart jag vet att hon nog gör om det ändå.. Men jag tänker mer sådär i förebyggande syfte? Att man börjar säga "på rätt sätt" i tid så att det int sen en dag bara kommer som en chock att jag säger nej till henne om du förstår hur jag menar? Eller är det helt hopplöst att ens försöka? Men jo, som sagt, klart jag vet att hon är för liten ännu för att lära sig vad nej betyder, men jag kan inte tro att det skadar att redan nu fundera på hur man kan förebygga att hon blir jätte olydig och envis och bara skriker då man säger nej? Och jo, såklart väljer man ju sina strider.
Raderavilseledning är nog det bästa i många år. ;) Tyvärr är det väl bara hälsosamt att barn inte sväljer nej utan stid. :D Vi har nog många på dagis (jobbar då med 3-5 åringar) som inte tror på nej fast det allid är samma nej om samma saker. Envisa kallas inte envisa för intet! Man får nog gråa hår som ung med vissa, fast man sku ha försökt uppfostra dem hur mycket som hellst. ;)
RaderaMen ja, nej ska vara nej. Men en sådar liten fattar nog inga nej än på länge. :) Man ska nog bara njuta av upptäckarglädjen och sätta gränser med handlingar.
Lycka till!
oj tack snälla vad glad jag blir för denna beröm <3 nästan lite generad :p
SvaraRaderasåhär tänker vi kring detta :) http://www.minheltvanligavardag.com/2015/01/sahar-gor-vi.html
TACK Malin. Du är alltid så klok! ALLA IN OCH LÄS SVARET NUUU!
RaderaJag har bara en 15-månaders så det har typ inte blivit något nej-sägande här ännu, hon förstår det ju inte liksom + att jag ogillar att jamsa om nejnejnej hela tiden så kommer nog undvika det och få fram vad jag vill säga genom att förklara istället.. Brukar säga ungefär: "Jag vill inte att du river mig i ansiktet, det gör ont på mamma! " sen försöka visa hur hon kan paja snällt istället t.ex. Jag tror på att förklara och visa, trots att barnet inte ännu förstår fullt ut vad man menar.. Men alltså, tycker detta är väldigt svårt och undrar nog hur det kommer va om några månader då vår unge redan är väldigt bestämd av sig, blir säkert en hel del missnöje från hennes sida framöver, men det är väl såna smällar man får ta som förälder då.. Om du tycker om att läsa så skulle jag rekommendera något av Jesper Juul eller Petra Krantz Lindgren, de skriver båda bra om det här! :)
SvaraRadera