Hanna E sa:
Hej! Har du känt dig någå känsligare nu då du är gravid? Känsligare så att du blir irriterad snabbare, blir ledsen snabbre o.s.v.? Somliga blir ju jättekänsliga då dom är gravida, kan inte minnas om du nämnt nått om de i bloggen? Själv blev jag superkänslig när jag var gravid.
Hej på dig!
Ja nångång har jag väl nog skrivit om nått sånt. Jag kan väl tycka att jag nog int har blivit så värst mycket känsligare nu då jag varit/är gravid. Jag kan nog räkna på två händer gångerna jag har gråtit te.x. Men en skillnad jag märker är väl att jag "behöver" mer bekräftelse från Robert nu. Dock i början när jag mådd som en jaa, alltså ni som läste bloggen då minns ju hur jag mådde, då kuna jag int alls hör nå sorts smicker elr komplimanger, börja helt bokstavligen spy av sånt. JÄTTEKONSTIGT! Så jag var tvungen att säg åt Robert att han int får säga att jag var fin, att han älskar mig osv, bara för att det fick mig att må fysiskt dåligt!? Faktiskt underligt, MEN jag börja ju dock må dåligt av det mesta då, så de kanske int var så konstigt.. Men det var ju också ganska svårt för honom att höra, liksom ens tjej säger "säg int åt mig att du älskar mig, jag blir så äcklad.." Haha neee de va så synd om honom då jag mådd som sämst! Älsklingen.. <3
Men när jag gick in i tredje trimestern så ändrade dehär lite, jag behövde liksom (och behöver) få höra allt dethär om att han tycker jag är fin fast jag är en heffaklump, att han älskar mig, att allt kommer gå bra osv. Detta dels för att jag ju inte mår dåligt längre och för att man faktiskt ÄR känsligare i sista trimestern. Man behöver denhär bekräftelsen mer än tidigare i graviditeten. Just för att man lätt känner sig oattraktiv osv. Men ja, det är väl bara där jag är känsligare. + att jag nog superlätt blir irriterad, jo, det har ju nog hängt med genom hela graviditeten, hoppas det släpper en aning när jag har fött! :D
Kan du skriva ett mer ingående inlägg om hur ert förhållande påverkades när du mådde som sämst? Låter ju verkligen jobbigt det med att du inte kunde "ta emot hans kärlek" som du får det att låta. Har själv en vän som har HG just nu och man märker verkligen hur det tär på förhållandet. Hon säger även ibland att hon är rädd att han ska lämna henne p.g.a. hennes humör och allmäntillstånd. Var du nånsin rädd att det skulle ta så hårt på ert förhållande att ni skulle separera? Hur gjorde du för att "hålla honom kvar"?
SvaraRadera