För en vecka sen stod jag där i vessan på bb, förväntansfull, stor, vätskefylld och nervös..
Visste inte vad som vänta, och om jag nångång sku känna igen mig själv igen, både fysiskt och psykiskt..
Och här står jag idag! En vecka senare.
Glad, lycklig, inte lika svälld (dvs kan sova på rygg *emoji med hjärtögon*) Har hittat tillbaka till mig själv, och OJ vad jag saknat denhär Carro jag är nu! Känner mig så tacksam och glad..
Hur tufft det än må ha varit att vara gravid, hur borttappad jag än var där mellan varven, sku jag göra det 100 gånger om. Nu äntligen är hon ju här vår lilla Lo, och jag sku aldrig kunna tänka mig ett liv utan henne! Det var så värt det, alla spyor, alla smärtor och andra krämpor. Jag visste att nått saknades i mitt liv, nu vet jag vad det var.
Jag trivs så otroligt bra i min roll som mamma. Känns som att jag aldrig gjort annat än tagit hand om Lo. Jag vill ta hand om henne och uppfostra henne på bästa möjliga sätt, och jag känner att jag redan är på god väg <3





























