Att inte försköna, det som redan är skönt.

Anonym sa: 

Kan du berätta om när du tycker att du gått mest/minst upp under graviditetstiden? :) när det känns som jobbigast att ha gått upp och när det var bara roligt att vågen ändrade sig? Har vikten ökat som du trodde eller är du förvånad över något? Jag tycker du är så himla fin på alla bilder både nu och i början av din graviditet. Och jag tycker det är fint av dig att inte försköna något utan att man är som man är. :)

Denhär kommentaren gjord mig glad! Och visst kan jag berätta om det. I början av min graviditet gick jag bara ner. Som mest hade jag gått ner ca. 10 kg. Det då pga min hyperemesis gravidarum. Då känd jag mig otroligt "dålig" och hadd skuldkänslor mot den lilla klimpen i min mage. Liksom, är jag hungrig måst ju hen också vara det? Mår jag illa måst ju hen göra det? Drar min mage ihop sig då jag spyr så måst det ju kännas dåligt för den lilla.. Mina skuldkänslor lättades dock när jag fick tala med min hälsovårdare, och hon sa att hur mycket jag än går ner så tar nog babyn det hon behöver, och att största delen av de bebisar som föds som har en mamma som haft HG under graviditeten har inte påverkats och föds helt friska. Så det kändes ju gött att få veta. Jag minns inte exakt nu när vågen började gå upp istället för ner, men jag tror det var runt vecka 15-16 nångång. Då blev jag glad! ÄNTLIGEN liksom går det åt rätt håll. Jag mådd ännu dåligt men jag förstod ju då att kroppen ändå fungera som den skulle. 

Sen börja jag ju må bättre och bättre där runt vecka 20, och då drog det nog snabbt iväg! Eftersom jag int hadd varit snål på nått, knappt velat äta på 20 veckor, så tyckt jag ju det var himmelriket att äntligen ha MATLUST! Så jag åt ju det jag kom över hehe. Ok, nå så var det ju kanske int riktit men jag åt iaf. Och i och med att jag gjorde det så gick jag ju förstås upp i vikt, och det behövde också min kropp, så jag var fine med det. Jag sket fullständigt i vågen. Då jag ställde mig på vågen vid rdg besöken sa jag stolt och högt vad den visade och var helt enkelt glad över att det gick i rätt riktning. Min hälsovårdare har aldrig påpekat det ena eller det andra om min vikt, vilket jag tycker är bra. Läser ju om vissa rdg tanter som säger typ "nu ska du nog int gå upp nåmer" "nu får du börja tänka på vad du äter", det sku jag int tycka om att höra av min hälsovårdare, utan jag har istället FRÅGAT vad hon tycker om min viktuppgång, och om man frågar så förväntar man ju sig ett ärligt svar. Så när jag på ett besök hadd gått upp 750 gram i veckan, så fråga jag, eftersom jag själv blev lite förvånad, vad hon tyckte om det. Då sa hon att "ja, lite mycket är det ju, men sålänge du mår bra och äter som du ska så betyder det nog bara att kroppen lagrar på sig det den behöver och antagligen extra vätska också." Så var det med den saken liksom. 

Mellan vecka 20 - 32 ungefär så gick jag upp ganska mycket i vikt, men nu går det mer jämt uppåt. Och det är ok för mig, jag är ju gravid liksom?! Nu på slutet, då jag hadd magafari så gick jag ju ner en del, för jag antar att det var mycket vätska som försvann, men det känns bara bra, och det blev lättare att vara.. Så det har jag inte gått upp ännu, men nog räknar jag med att hinna ta ikapp det också, hehe.. Alla går ju upp olika när dom är preggolisch, så jag jämför mig inte med andra. Om jag läser nån som skriver "jag gick bara upp 10 kg under min graviditet." Int är det ju då som att jag tänker "OMG HON GICK BARA UPP 10 KG!? DET ÄR NÅTT FEL PÅ MG VARFÖR HAR JAG GÅTT UPP 18 KG?! JAG MÅSTE BANTA!!!!" Eh nej. Som sagt alla är olika och den ända jag jämför mig med är mig själv. 

Jag hade nog inga exakta förväntningar om hur vikten sku öka under graviditeten, jag hade kollat på mammas rdg kort och tänkt att kanske det är nått i den stilen.. Men inte desto mer. Räknade med att iaf gå upp 15 kg, om det då blir nått kg mer så sku det int påverka mig negativt. Men sen om jag sku ha gått upp typ 30 kg då kanske jag sku ha blivit lite förvånad! Jag har däremot förväntningar om hur mycket jag kommer gå ner efter att jag fött, det ska bl så intressant att se. Först ska jag väga mig före jag far till BB och sen när jag kommer hem. Tänk, då är ju bebisen och allt borta så det blir coolt att se att "ohoppsan va snabbt jag gick ner i vikt!" ;) Hehe. Int för att jag tror att det kommer vara nå stora siffror, såklart int, men bebisen väger ju ända 3+kg och moderkakan osv, så mest för att det är kul ska jag göra det. 

Jag har tänkt som så under graviditeten, det är ju ingen vits att endast lägga upp bilder där jag ser helt "perfekt" ut, där huden är slät, inga celluliter syns, min dubbelhaka är bortredigerad osv. Enligt mig, så i  min gravidkropp ser jag ju perfekt ut, men man har ju ända bättre och sämre dagar. Så de dagar jag har en skitdag så har jag ändå inte förskönat bilderna och redigerat mig smalare eller nått sånt, för hallå det är ju såhär jag ser ut just nu, och alltså, jag gillar det. Min kropp lagar vårt barn, det är ok att vara lite annorlunda och svälld. Ända gången jag kände att "neeeehhh jag vill int lägga upp dessa bilder, jag ser så himla ful och fet ut!!" det var bilderna på mig från min babyshower. Dom är inte alls fagra tycker jag. MEN efter lite fundering så kom jag fram till att det som skiner igenom på de bilderna är inte hur svälld och ful jag ser ut, utan det man lägger märke till och det som betyder nått på de bilderna är nog ändå att man ser hur otroligt lycklig jag var i den stunden.

Hoppas du är nöjd med svaret, och tack för dina fina ord! Kram