Detdär om vikthetsen mot gravida

(Förvarning: Långt och djupt inlägg, drick gärna en kaffekopp sålänge du läser.)

Vikthets finns ju alltid som en sjukt naturlig del av samhället men jag har faktiskt alltid trott att man kan koppla bort sånt när man blir gravid, man vet ju att man går upp i vikt då liksom. Men oj, vad fel jag hade! Har aldrig förr hört så mycket viktkommentarer som nu. "Ät inget onyttigt nu för tro inte att det inte märks bara för att du är gravid", "Nu när Carro är gravid är det ok att kalla henne tjock!" "Tänk på att man har ett liv efter graviditeten också och då visas alla kilon som inte var bebis", "Börjar du bli stor än?" osv osv. Jag lever precis som "vanligt" nujust, med undantag för att jag i vissa perioder är hungrigare och förr kunde jag med glädje hoppa över en måltid eller två men nu gör jag inte det längre för det är inte hälsosamt för varken mig eller babyn. Och ja, jag går upp i vikt hela tiden, säkert mer än många andra gravida, men också säkert mindre än många andra för ingen graviditet är den andra lik. 

Alla går igenom i princip samma sak, visst, men om alla vore lika så verkar det ju väldigt konstigt att jag spydd dagligen i 20 veckor medan andra inte spytt en enda gång på 25 veckor. Vissa går upp 10 kg andra 30. Jag har gått upp ca 15 kg hittills, jag äter som förr fast mer regelbundet så jag ser inga problem med min viktuppgång även om det skulle bli 10 kg till. Jag vet att jag har relativt lätt att gå ner i vikt så kan man inte få njuta av det största som händer i livet istället för att utsättas för massa onödig stress och oro, för tro mig, sånt översvämmas man av ändå under en graviditet. 

Jag accepterade snabbt att jepp, vare sig jag vill det eller inte så kommer jag gå upp i vikt (sen när jag väl började gå upp i vikt villsäga, först gick jag ju bara ner, vilket var väldigt jobbigt i sig.) Och det är klart jag känner mig stor och klumpig för jag har ju bara mig själv att jämföra med och i vanliga fall är jag mindre men det låter på många som att man inte skulle se sig själv i spegeln och måste upplysas om att man faktiskt blivit större. No shit?! Och även om jag kände mig som en vandrande boll redan i v. 25 betyder inte det att jag inte njuter eller att jag någonsin i världen skulle önska detta ogjort. Det är inget som säger att en smal gravidkropp är finare än en stor eller tvärtom. Jag kan verkligen tänka mig att många blir anorektiker efter en graviditet utav all den vikthets man utsätts för.

"Helst ska man ju int se på en kvinna att hon är gravid, ja förutom på själva magen då, och möjligtvis kan det ses som positivt att tuttarna svullnar upp lite och blir större än vanligt. Men om nån ser på dig bakifrån ska det ju int synas minsta lilla spår av en graviditet.. Du ska ha samma midja som förr, en fin vältränad rygg, en tight ass och slanka fina ben. Tittar nån på dig från sidoprofil, ska dom se en smal siluett men med en rund, perfekt mage, och som sagt, lite större bröst. Helst ska du ju int gå upp fler kilon än vad barnet, moderkakan och den extra blodmängden väger."

Kanske känner du igen dethär om du är eller varit gravid? Hittills under min graviditet har jag, tack och lov, int sett så många stora rubriker som beskriver hur du går upp så lite som möjligt under din graviditet, men int sku jag ju bli förvånad om jag sku se det. Jag var inne på glammom.se och sökte efter en amningsbh. Och amningsbhar finns det ju gott om där, men enligt mig är amningsbhar inget man förknippar med sex och sexighet, eller hur? Men ändå så är det endast smala, vältränade modeller som poserar i en amningsbh i en klassisk, fräsig underklädespose. Jag blir ju illamående. Sen när har man extremt platt mage, fasta runda bröst och perfekt sminkning, när man sitter nyförlöst och ammar? 

Såklart är det ju inte bra att gå upp för mycket i vikt när man är gravid, man måste ju inte sätta sig i soffan och slappna av med chips och godis direkt pluset uppenbarar sig. Om man ska vara ärlig så är det ju inte stora mängder extra energi man behöver som gravid. Ett litet mellanmål (t.ex. en frukt) extra under den första tredjedelen, ett lite större mellanmål (t.ex. en smörgås med smör, pålägg och en grönsak) extra under andra tredjedelen, och ett lite större mellanmål (ytterligare en smörgås, alternativs en skål med yoggi och musli) extra under den tredje och sista delen. (Detta enligt gravidappen.) Om man har en normal och okomplicerad graviditet mår både du och barnet bäst av att du fortsätter vara aktiv och leva ungefär som vanligt (dock får man ju räkna bort ohälsosamheter som alkohol och tobak, men det förstod ni ju.) Det gäller ju att man är lyhörd och lyssnar på sin kropps signaler och avbryter om något känns fel, te.x. då man tränar. Självklart ska man ha rätt att vara extra lat under sin graviditet. Det är en stor process som sker i kroppen, och om man int orkar fara ut och motionera efter en lång arbetsdag, ja, då betyder det att kroppen helt enkelt behöver få vila. Men om man som jag, mår dåligt under större delen av sin graviditet, och faktiskt int kan träna, då får man inte få dåligt samvete för det heller. 

Jag accepterade väldigt snabbt att jag kommer få glömma all träning som jag kanske hade hoppats att kunna fortsätta med även in i graviditeten. Men iochmed mitt illamående som gjorde mig sängliggande, så sjönk min kondition som en sten till havsbottnet. Men om jag då sku börja må dåligt över även det, och få skuldkänslor över att jag int tar hand om min kropp på bästa sätt, ja, det sku ju bara ha bidragit till att jag skulle ha börjat må ännu sämre! Det är viktigt att även komma ihåg att man behöver extra mycket sömn och vila för att klara av en graviditet och för att förbereda sig för en förlossning och sömnlösa nätter under den första bebistiden. Och tro mig, kroppen tackar dig för varje liten extra stund du låter den vila och sova medan möjligheterna finns. 

Äter du bra och motionerar i den mängd du klarar av, kommer kroppen se till att bara lagra på sig den extra energi som den anser att du behöver för att klara av förlossning (som kräver en himla massa energi!) och amning. Du måste bara lita på den! Du behöver ett extra lager fluff runt höfter och rumpa, du behöver gå upp i vikt. Inte bara den extra vikt som barnet, livmoder, moderkaka och extra blod och vätska ger utan även i form av lite mera underhudsfett. Det är helt normalt och du behöver det för att orka, för att din kropp och din bebis ska må bra.  Det du däremot inte behöver är att få skuldkänslor över din viktuppgång! Du behöver inte folk som påpekar din vikt och frågar hur mycket du lagt på dig. Våga säg ifrån när folk kommenterar! 

Just nu ser jag faktiskt min kropp som lite av ett mirakel, ett mirakel som kan bära på vårt barn utan större komplikationer. (Jo, spyrace och sammandragningar och diverse smärtor, men det är inget som jag inte sku klara av.) Trots att jag mått dåligt, eller haft sjukt nästan dagligen under min graviditet vet jag att det finns dom som har det mycket värre. Saken är den, att jag älskar min "nya" kropp, men jag märker tyvärr att alla blivande mammor inte gör det. Visst, jag kan också ha stunder där jag tycker det är tungt med all extra vikt på kroppen, tungt att vända sig i sängen om kvällarna med den stora magen i vägen, MEN överlag så älskar jag verkligen min kropp just nu. Jag gör vårt barn, hur häftigt är inte det? 

Men det konstigaste, är att jag märker att folk i omgivningen och i samhället överlag inte "älskar" min nya kropp. Det ska diskuteras, kommenteras och pikas. Så jävla konstigt kan jag känna, jag tycker ju om min kropp, så varför har då andra problem med den? Varför ska andra undra hur mycket jag gått upp i vikt? Varför tyngs artiklar om kändisar som är "fat pigs" pga av att dom är gravida, upp i mitt ansikte? Det är som att samhället inte kan låta gravida kvinnor få njuta av sina gravida kroppar, utan att få skuldkänslor. Som gravid borde man fokusera på att njuta av det som händer i kroppen, istället för att fokusera på vikten eller storleken på kläderna. Inget blir ju bättre av att man får ångest över att höfterna är breda eller att ansiktet är rundare, eller hur?  

Vad anser ni om all denhär vikthetsen som riktas mot gravida? 

Tänker ni på nått sätt i samma banor som mig (om ni förstod nått av det jag skrivit, hehe) 

eller vad tänker ni, kanske ni int alls känner igen er (om ni varit/är gravida.)?

(Jag hade tänkt skriva om vikthetsen efter graviditeten också här i samma inlägg, t.ex. om hur Dessie tror att hon inspirerar andra nyförlösta mammor genom att visa upp sin "3 månader efter graviditeten kropp" som hon inte gjort annat än haft bra gener och svält sig själv för att "få", men eftersom detta blev så långt nu, så tar jag upp det i ett nytt inlägg.)