tisdag 6 maj 2014

"Jag ångrar mig!"

Go'daag! 
Idag är det lite mer som en vanlig dag här hemma. Robert har börjat på brandsidan nu igen, vilket betyder att han jobbar 08-16 måndag-fredag. Och idag kände han sig fit for fight igen så han for till arbetet.. Han har även brandövningar så han kommer hem först sent ikväll. Så en ensam, tråkig dag väntar för mig! Jag känner mig också bättre, skönt. Var nog rädd att jag sku måst stiga upp och spy inatt men icke! Var nog bara nån snabbis sjuka. Men jag fortsätter hursomhelst att vila, så att jag säkert slipper vara sjuk på förlossningen, när nu den blir. Imorgon är det precis 3 veckor kvar till beräknat datum. 

Jag hadd så svårt att somna igårkväll, tänkt bara på förlossningen och allt runt omkring det. Visst, jag tänker också på allt det som ska bli härligt med att få bebis, såklart, men när förlossningen nu närmar sig med såna stormsteg som de faktiskt gör, så är det svårt att fokusera på nått annat. Och jaaaa, nervositeten växer ju nog! Sådär då jag bara ligger och tar de lugnt och int känner nått alls så tänker jag "aaah kan de int sätta igång nu, jag vill ha min bebis NU och orkar int va preggofierad nåmer!" Men, sen direkt jag får nå sammandragningar, ilningar eller annan smärta i bäckene eller där nere så bara "NEJ NEJ!! Jag ångra mig!! Int vill jag föda ännu!! Nooooo!" Ojoj får se hur jag är sen under värkarbetet och utdrivningsskedet.. Hoppas jag håller mig lugn och tror på mig själv. Man kan ju aldrig veta hur man reagerar i en situation man aldrig varit i förr, men som sagt, hoppas på en lugn och sansad Carro.. Får se!

6 kommentarer:

  1. Jag tror nog du kommer klara av det finfint sen! :) stämningen är så lugn och skön på förlossningen så.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Joo, vi får hoppas det! Skönt om stämningen är bra, om det är stressigt där blir man ju själv lätt stressad.. Men men, får försöka behålla lugnet bara! :P

      Radera
  2. Det är nog svårt att veta vad som väntar en , och hann nog tänka många ggr innan Hugo kom ti världen, att vad har vi gett oss in på att jag vill int nå mer nu,.sade nog under förlossningen åt markus att inga fler... Det är bara andas och ta en sak i taget :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaa, det är ju ett bra motto i den situationen, att ta en sak i taget, en värk i taget, och måst minnas att för varje värk kommer man en steg närmare bebisen :)

      Radera
    2. Alla hårda ord och krämpor är glömda sen man har de små i famnen :)

      Radera
    3. Jag gick in me mottot : så många kvinnor som ha klara dehär före mig så klarar jag de å :)

      Radera