Nu ikväll var Lo lite ledsen, Robert försökte trösta eftersom jag var på wc och hade sen tänkt fara och duschaoch sådant.. Men när jag hörd hur hon grät så var det nog bara att släppa allt och fara till dom. Jag sto bredvid och tröstade men ville egentligen bara riva henne ur hans famn och krama henne hårt. Tillslut kanske Robert förstod det, för han gav henne lugnt till mig utan att jag bad om det. Jag tog henne tätt intill mig och började tala tröstande åt henne. Det tog inte många sekunder innan jag hade en tyst och nöjd bebis i min famn.
Jag gick länge runt runt och berättade alla möjlga saker åt henne, vad vi gjort idag, hur mycket vi tycker om henne, vad vi ska göra på vintern.. Hon låg nöjd i min famn och höll handen på mitt bröst. Jag tror hon grät efter min närhet.
De senaste dagarna har jag nästan gett upp med amningen, det har känts hopplöst, jobbigt, tidskrävande.. Helt ärligt har jag bara velat skita i den totalt. Detta har lett till att de senaste dygnen har jag bara ammat nattetid. Men nu ikväll, efter vår långa välbehövliga stund av närhet började jag helt gråta och känna mig som en helt totalt värdelös skitmamma. Jag VILL ju amma henne!! Varför kan det inte gå? - Jo, här kommer några av orsakerna:
1. Jag äter för lite
2. Jag minns inte att dricka tillräkligt
3. Vi är på språng ibland och då orkar jag inte kämpa med amningen
4. Lo blir ledsen/arg när hon ligger vidbröstet och det inte kommer som det ska vilket gör mig ledsen och stressad -> fuckar upp ännu mer -> vill inte att hon ska lida -> ger flaska
5. Känner mig så bunden med amningen så det ibland är skönt att ge över matningen åt R (tänk att jag erkänd dedär)
6. Lo växer sä snabbt och behöver så mycket så tutorna hänger inte med, konsumtionen är högre än produktionen så att säga
7. Jag tror inte på mig själv och litar inte på att mina bröst kan göra henne mätt
Ja detdär är väl det jag kan komma på som de största orsakerna till varför amningen inte fungerar så bra.
Ikväll har jag länge legat och funderat över dethär. Har fällt en och annan tår, känt mig dålig, känt att jag gett upp för lätt men också varit arg för att jag innerst inne har tyckt att det har varit skönt att lätta på amningen och slippa allt besvär och allt jobbigt som kommit iochmed det.. Men nu på samma gång känner jag bara en stor SORG över att vi inte ammar dagtid längre.. Mina känslor är tudelade. Fungerar det ens att bara amma nattetid i det långa loppet eller sinar mjölken? Har googlat som ett djur på amning ikväll. Läste att det inte är något stort problem att få igång amningen igen bara man fer det massor med tid och tålamod, närmare bestämt att man helst ska parkera sig i sängen med bar övrekropp och en bebis, i en hel dag och låta babyn sutta sutta och åter sutta.. Helst ska babyn vara allt som allt 12 h vid bröstet under en dag för att mjölkproduktionen ska stimuleras bäst.. Ain't nobody got time for that!
Nåväl, här ikväll då mellan mina tårar googlingar och tafsningar på de icke producerande hinkarna (de känns slappa, mjuka och "lösa") så började jag saknaamningen men speciellt NÄRHETEN den ger så mycket att jag helt bara tog upp min lilla i famnen, gick till amningsstolen och lag henne till bröstet. Min yrvakna lilltjej sökte sig duktigt till bröstet och sög sig fast och till min (och säkert hennes ocksä) stora förvåning så kom det mjölk!!! *happy* ååääh det var så mysigt och SKÖNT att veta att det kom <3. Oftast kommer det inte den tiden detdär hände. Men nu är ju min fråga till mig själv:
1. Återgå till helamning? Kämpa kämpaoch kämpa lite till. 2. Börja göra så att jag ptminstone försöker amma några ggr dagtid men resten med flaska, nattetid amning sålänge det går. 3. Sluta förvirra henne med bröst flaska, bröst mamma, flaska pappa, flaska mamma.. Helt enkelt bara flaskmata
Jaja.. Svåra grejer dethär med amning. Måste väl helt enkelt känna efter vad som blir bäst för oss, och ha henne nära oftare. (Dvs typ alla dygnets timmar hehe)
När vi fick vår lilla tjej för två år sen så såg jag fram emot att amma, det var ju liksom den delen som bara jag kunde ta hand om. Allt gick bra till en början men känsla av att vara otillräcklig fanns alltid med och ju mer man funderade på det så mindre mjölk kom det och resultatet blev en hungrig och otålig tjej och en mamma som tvivlade på sitt föräldrarskap. När t var 4 månader slutade jag amma och vilken ändring. Jag trodde jag skulle växa fast i detdär soffhörnet och nu så fanns det plötsligt möjligheter ist. Du ska göra som hjärtat säger och kom ihåg att det där med att vara en bra mamma sitter inte i brösten ;) Det finns så många andra sätt att erbjuda det som Lo önskar o behöver. Nu när vi riktigt snart får vår andra guldklimp så ser jag faktiskt fram emot amningen men kommer ändå ihåg att det finns ett liv utanför min bh.
SvaraRaderaTack för din kommentar <3 Fick mig att må lite bättre faktiskt!
RaderaDedär med amning e nog en "jobbig" bit... Skulle ju så gärna ja fått amningen att funka med A så som det funkat så bra med H. Men när vi hade haft kämpigt i 3 månader och hon äntligen tog flaskan var jag överlycklig. Här hade vi ju inget val under dom .3 månaderna att försöka och försöka med bröstet, vilket kändes motigt och jag kände mig som en skit mamma då hon bara skrek vid bröstet oftast (nätterna amma hon hur bra som helst!) ... Trodde hon helt enkelt var för nyfiken på omvärlden som gjorde att hon bara skrek när jag svängde henne..men de va ju hennes reflux...
SvaraRaderaFundera hur de känns bäst för dig och lo, och funkar helt enkelt inte amningen så är ersättning nuförtiden jättebra också :) och om du funderar på att fortsätta amma, så tag några dagar då det är bara du och lo som gäller och låt inget annat komma emellan, inga måsten eller "fäälas".
Jo det är jättebra att hon tar flaskan, annars sku vi nog ha stora problem här hemma! Ammade du henne då bara i 3 månader eller ammade du "deltid efter det? Eller slutade du helt när hon börja ta flaskan?
RaderaDe gick ju super bra de första 2 månaderna, men sen efter de, de följande 3 så var det jobbigt med några bättre perioder.. Så från 5 månader, då hon äntligen tog flaskan så började vi flaskmata dagtid och amma nattetid, men sen när vi börja me kvällsgröten så sov hon ju hela natten och hon ammades på morgonen.. Men sen vid 6 månader, lite över, så ville hon inte ammas morgonen längre.., så jag fick ju amma "länge" ändå, men dedär 3 månaderna av krångel hade man ju gärna varit utan :(
RaderaDet är nog många mammor som tampas med samma känslor och tankar kring amningen! Amningen brukar kunna komma igång igen om man som du skriver ger det tid, var nära Lo, avboka allt "onödigt" för ett par dagar framåt, drick och ät mycket!! Speciellt eftersom du har kört igång med träningen såpass hårt, så använder du själv mycket av den näring och energi som behövs för mjölkproduktionen. Så lugna helt enkelt ner livet lite, stress är ett av de säkraste sätten att få amningen att strula.
SvaraRaderaNu är det ju så att alla bröst och kroppar är olika, vissa klarar bättre av förändringar och vissa "orkar"inte riktigt producera mjölk om man inte hjälper dom på traven med att t.ex. ta det lugnt, äta och dricka. Det är värt att försöka amma oftare om det känns som att man vill det, men Carro kom ihåg: du är världens bästa mamma åt Lo oavsett om du ammar eller inte! Lo är antagligen nöjd med vilket som, hon behöver bara lite tid att vänja sig, men som nybliven mamma är man oftast väldigt känslig för babyns signaler, oroar sig lätt för att babyn ska vara ledsen och får lätt skuldkänslor och det är okej och normalt. Men huvudsaken är ju att Lo får i sig mat och att du känner dig tillfreds med ditt val!
Kram!
Jo, Lo är nöjd då vi ger flaskan, det kommer ju lätt, hon blir mätt och nöjd. När jag ammar och det faktiskt kommer nått, då är hon också nöjd, men direkt som det inte kommer så mycket så är det klart hon blir edsen. Såå hon verkar ganska flexibel, men känns ändå dåligt att hålla på att byta från flaska till bröst, bröst till flaska hursomhelst, hon blir ju säkert väldigt förvirrad! Men joo, vi ska se nu hur vi gör med amnngen, kanske kämpar vi på ännu en månad eller så inser vi fakta och gör det som känns bäst för oss båda - börjar ge ersättning på heltid. kram!
RaderaKänner så igen mig i alla punkter du räknade upp. Det är svårt (speciellt som förstagångs mamma) att få amningen att fungera. Så är det bara! Du är inte sämre mamma för det. Amning är bra, men viktigare än helamningen är nog att mamma mår bra.
SvaraRaderaJaa, jag har börjat stressa upp mig så mycket över amningen nu så hon känner av det. Och varje gång jag lägger henne till bröstet börjar hon skrika och bli ledsen då det inte kommer tillräckligt. Det gör ju mig ledsen också så det blir som en ond cirkel.
RaderaDu är en bra mamma åt Lo, tvivla aldrig på de Carro!! :)
SvaraRaderaDu har tagi ett stort steg redan när du har satt dig ner å fundera över va som påverkar amningen negativt (och våga inse hur läget e) och din lista ger svar på nästan allt. Du e duktig oavsett hur du väljer att ge Lo mat, nu måst du nog fundera över va som får dig att må bäst. Men om du väljer att försök ännu så tar det tid och tålamod, och så häller det att försök undvik stressen. Och som några andra sagt e de nog bäst om du skippar allt annat "raittas" i ett par dagar. Och ta stöd av bröstpumpen, låt Lo jobba de hon orkar med å ge extra ersättning till, men när hon slutar suga fortsätter du pumpa fast de int sku komma mer mjölk.
SvaraRaderaJag fick ju mjölkstockning en vecka efter att Melvin födsta å redan en så liten grej tog nästan kål på mjölkproduktionen på det drabbade bröstet. Jag kan ärligt säga att ja strunta i att använd de bröstet lika aktivt en bra stund efteråt för int vila han ju suga på det när de int kom just nå mjölk. Förra veckan hade han en tankdag och han sku ammas en gång i timmen från kl 7 på måron ända tills sena kvällen. Givetvis hadd ja planera ett och annat för den dan men jag såg ju redan på förmiddan hurudan dag vi hade framför oss så jag fick helt enkelt avboka allt och stanna hemma istället. Tack vare den tankdagen fick brösten ladda om och nu igen kommer det nästan lila myki ur båda brösten. Hittills har vi ju flaskmata honom nattetid för att få honom tillräckligt mätt och för att Johan då har kuna hjälp till, men nu sen i lördas har ja äntligen fått nattamningen att fungera någå så när. Eftersom ja donerar mjölk pumpar ja ännu några gånger/dygn, och på så sätt hålls produktionen ganska bra i gång. Men de dagar jag fuskätit har det nog lämnat sina spår, så nu när jag börjat träna igen försöker jag vara noga med extra mellanmål.
Låt int envisheten kör över stoltheten, alla gör olika och på ett eget sätt. :)
Orsaken till varför din mjölk inte räcker är pga att du ger ersättning. Ju mera du ammar desto mera mjölk produceras. Ge inte upp amningen. Den har så många fördelar.
SvaraRaderaHmm men nej? Vi började ju med ersättning eftersom mjölken INTE räckte till? Visst förstår jag att det nu påverkas negativt av att vi ger ersättning, men det var ju inte så att jag en dag bara "ååh amningen går sååå bra och hon blir sååå mätt och belåten, men bäst att jag ger lite ersättning också"
RaderaHåller med... Då det kommer lite mjölk ska man hellre låta babyn suga och försöka få igång mjölkproduktionen än ge ersttning. Om man ger ersättning är ju inte Lo o suttar på bröstet och då uppfattar kroppen det som att det finns tillräckligt med mjölk eftersom ingen kräver mera, medan om babyn suttar på bröstet fast mjölken är slut så fattar kroppen snabbt att nu behövs det mera mjölk!
RaderaLättare sagt än gjort Anonym! Med en bebis som INTE vill suga om det inte kommer något så fungerar inte den metoden. Jag har själv försökt. / F
RaderaDå går det att pumpa eller försöka handmjölka, gärna samtidigt som man har babyn nära sig. Min baby blev också frustrerad och gnällig då det inte kom tillräckligt med mjölk, men jag försökte hålla mig lugn och lät babyn sutta på ofta och länge och böt bröst emellan så att han fick i sig lite mjölk hela tiden. Redan nästa dag var produktionen up to date. Det är klart att det är lättare att ge upp, men bara man har tålamod och vilja så går det oftast! Robert att massera dig, stäng av tv/dator/telefon och sätt på någon mysig lugn musik i bakgrunden och bara ligg och mys! Har du annars provat amningste? Lär ska vara bra, finns vid olika hälsobodar. Och prova att lugna ner träningen lite en tid framöver, mittiallt kanske bara det hjälper då energin och näringen endast går till mjölkproduktionen istället!
RaderaJa fick oxå höra flera gånger att ja ska amma o amma att det kommer nog mjölk till sist. Jag kämpade i 2,5 månader me att amma o jag pumpade däremellan men det blev inte bättre jag hade faktiskt inte tillräcklit med mjölk o det har inte alla. Så jag började ge ersättning och klart de kändes tråkit att sluta amma men min bebis mådde mycket bättre. Alla har inte tillräcklit med mjölk. O tänk va tur att det finns ersättning att ge :) /J
RaderaGör det du mår bäst av. Klart amningen har många fördelar men Lo mår bäst när du mår bäst. För närheten kan jag rekomedera sjal eller ergonomisk seleEller ett mellanting av det som kallas mei tai. Barnet får mycket närhet och har många liknande fördelar som amningen förutom själva mjölken då :) du är väl påväg på mammaträff imorgon, om du vill kan jag ta med en sjal och en meitai om du vill prova? :)
SvaraRaderaÅ här finns en manduca om du vill använda den :)
RaderaDet låter jättebra Sara, vi har funderat på att köpa men jag vet inte alls vilken sort vi ska ta. Tag gärna med så vi får pröva! :) Anna, jag funderade om vi kan låna er då vi ska på Juthbacka marknaden? Så krångligt att gå där med vagnen :) Om ni inte ska ha den själv då förstås :)
RaderaVi ska se om int fammon å faffan tar hand om barnen så läng vi får gå där :) så ni får nog låna den! Kan ta fram den till i mårån :)
RaderaDet blir finfina barn oavsett vad och hur de äter! Det viktigaste är ju ändå att de får mat.
SvaraRaderaOM du vill amma så är mitt bästa tips att äta och dricka ordentligt. De fyra första månaderna var min mjölkproduktion jättekänslig för stress och matbrist. Ät gärna lite mera fett än du annars äter, t.ex. turkisk joghurt till mellanmål.
Pröva att amma Lo vid varje mål och fyll sen på med ersättning. Även om brösten inte känns sprängfyllda så finns det nog mjölk där.
Jag tycker absolut inte att det är något måste att amma men jag förstår att det kan kännas sorgligt att sluta om du hade tänkt amma längre. De första månaderna är man väldigt bunden vid bebisen om man vill helamma. På längre sikt så är det en kort tid, men när man sitter där så känns det som att man aldrig kommer att göra annat.
Hoppas du hittar en lösning som ni alla trivs med!
Ta kontakt med Johanna Ahlgren,hon e i Larsmo vi rådg. Hon e helt expert på amning och hon svarar gärna på frågor ang. amning,så istället för att du ska må dåligt å känn dig skit så ring henne å prat av dig lite :)
SvaraRaderaAtt dricka mörk öl �� funkar jättebra om man vill att mjölken ska rinna till. Ett glas räcker å så, boom.
SvaraRaderaMörkt öl och boom!?! Om de sku vara så enkelt för alla! :D
SvaraRaderaJag har delammat båda mina barn. Jag har inte haft tillräckligt med mjölk och min yngsta(nu 4 mån) försökte jag verkligen amma och amma och fick jättebra coaching på BB, men när han inte gick upp i vikt heller den första veckan, så rådde t.o.m läkare mig att bara delamma.
Men det är svårt att försöka delamma, när det är så enkelt att bara ge flaska, OCH när man ser hur nöjd och mätt dom blir.
Men jag har låtit dom suga (om dom velat) lite nu som då fram till 3 mån ungefär.
En liten tröst som en sjuksköterska sa åt mig på barnavdelningen var att hon lärt sig i skolan att det egentligen bara är ca 1 msk bröstmjölk en baby behöver för att få det nyttigaste ur bröstmjöken.
Och med tanke på vad vissa mammor äter, så är nog inte ersättning något ohälsosammre alternativ tror jag.
Gör som det känns bäst för ER. Lo kommer oavsett att tycka att du är den bästa mamman i världen! Jag var rädd att mina barn skulle bli ofta sjuka när jag inte helammade(hade hört det nånstans..) men dom har varit ovanligt friska vill jag påstå.
Att amma är det bästa och tro mig - smidigaste! Men om ni båda är nöjda med flaska och ersättning är det inte något du ska stressa och må dåligt över. Glad mamma - glad bebis.