G'kväll allihopa!
Så skönt att vara hemma. Nog är det bra i Nkby också, men hemma är ju alltid bäst!
Satt här ikväll och läste runt lite på ett par bloggar, kom in på Malins blogg där hon hade skrivit om dethär med dagis, hon har en 3 månaders baby och en 2 årig son och har dom båda hemma om dagarna. Inlägget hette "varför jag inte behöver dagis?". Ett väldigt bra inlägg tyckte jag, även fast vi på vissa punkter tänker lite olika. Jag har väl lite sådär smått sniffat på tanken på att vi en dag kommer lägga Lo i dagis. Men den dagen tror jag att jag kommer lägga henne dit för hennes egen skull, ni vet, för att hon ska få leka med andra barn, bli VAN med att vara kring andra barn och ja, lära sig samspelet helt enkelt. Jag kommer ju studera i ca 1½ år efter min mammaledighet, och då har jag nog tänkt att jag kommer ha Lo hemma. (Går ju bra eftersom R också är ledig mycket i sitt jobb - han kan också sköta om dagarna om jag ska plugga.) Men just för henne tror jag nog det sku vara bra att få fara i dagis typ 4h/dag 2 ggr i veckan..
Jag vet ju inte hur det är eftersom jag inte är utbildad inom ämnet, men jag tänker ju att det kan vara bra för henne att komma utanför hemmets 4 väggar när hon är där runt 2½ år? Kanske hon inte BEHÖVER det, men jag vill ju tro att det ändå sku vara mest positivt? (Om hon trivs då såklart.) Visst, kul för henne att leka med sin mamma (för leka kommer vi att göra!) men just det där med att hon ska få bli van med andra barn, lära sig allt dethär med att dela med sig, anpassa sig lite efter andra och sådär.. Sånt som hon inte får här hemma på samma sätt. (Jag menar, knappast kommer jag ju vilja leka med exakt samma leksak som henne, så hon kommer ju få ha alla leksaker för sig själv hehe.) Dock ser jag nog gärna att Lo är hemma mestadels av tiden när jag är hemma, eftersom jag har möjlighet att ta hand om henne på dagarna.. Vissa föräldrar måste ju också lägga barnen tidigt i dagis pga ekonomi, eller pga att de VILL gå tillbaka till jobbet (fortsätter inte med vårdledighet eller andra lösningar.) Jag själv var en sån som inte trivdes ALLS på dagklubb/dagis, så tillslut gav mamma och pappa upp och jag fick vara hemma med mamma och min lillasyster, det var det absolut bästa för mig.
Om Lo sku få ett syskon, säg om typ 2 år, då sku hon ju vara där runt 2½ då känner jag nog på samma sätt, att hon sku få vara på dagis åtminstone nån timme i veckan.. Nu kommer vi ju inte att få baby så tätt inpå, utan när vi får baby igen (OM!) så kommer nog Lo vara såpass gammal att hon går i förskolan och ska vara i dagis helt enkelt..
Vissa anser ju att såna som är mammalediga inte ska lägga det äldre barnet i dagis, utan ha det hemma med mamman och babyn.. Det är jag nog lite klyven om! Tänk om barnet då gått i dagis i typ ½-1 år, och trivs jättebra (annan sak om barnet inte trivs förstås) ska föräldrarna då bara: Nu ska mamma vara ledig så nu får du vara hemma med mamma och babyn. Barnet bara "Eh? Var e mina kompisar och alla leksaker och klätterställningar som finns i dagis? Trååååkigt, babyn går ju inte att leka med!" Hmm joo...
Blir intressant att se hur jag spekulerar kring detta om 2 år. Kanske mitt tankesätt är helt annorlunda.
Jag vet iaf att jag helst inte skulle lägga Lo i dagis på heltid innan hon är över 3 år.
Ok dethär blev ju helt suuper flummigt men hoppas ni förstod nått iaf
(är osäker om jag ens förstod själv hehe.)
Vid vilken ålder lag ni era barn i dagis? Om ert barn redan hadd börjat dagis och ni fick ett till barn, tog ni bort dagisplatsen då och hade även det äldre barnet hemma? Vid vilken ålder tycker ni att ett barn senast borde introduceras för dagis (även fast mamman är t.ex. mammaledig)?
Ja tror man märker sen när barnet är i behov av att leka me andra barn.. förrän det tycker ja barnet bra kan vara hemma! Tidigast 2 år tycker ja iaf! Men i många fall är det väll nog så att båda föräldrarna måste jobba.. så barnet måste i dagis redan vi 1 1/2 år.. å sen lm man får ett syskon tror ja att dom som väljer att ta bort de äldre barnet från dagis gör de för ekonomins skull.. dom flesta har ju huslån osv.. men ja tror som sagt att de så olika från barn till barn.. du kommer nog märka när Lo har de bättre på dagis :)
SvaraRaderaJo det är klart att vissa inte ens har möjligheten att välja, just pga jobb och sådant! Jo, man märker väl nog snabbt på barnet om hen trivs eller inte trivs på dagis, då kan man ju vara glad då om man har möjligheten att ta hem barnet tillbaka :)
RaderaAbsolut!!
Raderavåra killar börja i dagis när de var 1år och 4 månader eftersom ja fick ett jobberbjudande då ! +att de var och är dubbelt så dyrt med tvillingar och blöjor/mat , hus/billån och likn . (och vårdstödet är ju inte de allra högsta, tyvärr) själv sku ja gärna ha had de en längre tid hemma , men de ha trivsta så bra på dagis så it ha de vari nå problem ! :) nu snart får vi ju lillbejbi, å visst kommer casper och isac vara på dagis , men dock 11-15 dagar imånaden , ja skuabsolut inte ta de ur dagis eftersom de behöver leka av sig med andra barn , här hemma är de ju inte alks samma tempo och rutiner som i dagis ! ;) dock hoppas jag att ja kan vara hemma med den kommande krabaten i åtm 2år (beror ju på ekonomin förståss).
SvaraRaderavid ca 2,5 år sku jag nog ha barnet i dagis nån timme i veckan , förståss beror ju detta också på barnet , hu livlit/lugnt m.m barnet är ! men senast vid 4 årsålder sku ja nog ha mitt barn i dagis (altså om de har yngre syskon då och mamman /pappan har varithemma med barnen hela tiden ! :)
de va min åsikt .. kram/jannina
Låter som en mycket vettig åsikt Jannina! Jo, som jag skrev redan ovan så om man vill/måste jobba så får ju barnet ställa sig med att vara på dagis tidigare. Säkert bättre för Isac och Casper också då dom hade varandra när dom ändå börja så tidigt! Eller var dom i samma grupp? Just de du skriver om samma tempo och rutiner stämmer nog säkert bra i de flesta hem kan jag tänk mig! Hoppas du kan va hem så läng du önskar med lilleman :) Kram!
RaderaJag tror också att ekonomin styr ganska långt, både när mamman måste återgå till jobbet och sedan att det äldre barnet får vara hemma då man får ett syskon. Har även stött på en del höjda ögonbryn och halvt elaka kommentarer då man haft barnen i dagis fastän mamman varit hemma, men där måste man nog bara anpassa situationen enligt barnens behov! Skulle själv inte ta bort det äldre barnet ur dagis där hen har miljöombyte, lekkamrater etc, men möjligtvis kanske trappa ner på antalet timmar/dagar per vecka. Det är ju viktigt att det nya syskonet också får mycket "egentid" med sin mamma i början och då är ju dagis ett bra ställe för storasyskonet att vara på och behöver inte känna sig "åsidosatt".
SvaraRaderaMin man jobbar två jobb (för att han vill) och jag är hemma med våra barn. En två åring och en fyra åring. Jag kommer vara hemma ännu några år, och ar ju inte mycket annat att göra än att ta hand om barnen och hemmet, och så trivs jag! Barnen kommer få fara i dagis lagom till förskola, så där runt 5-6 år. De som säger att jag borde lägga dem i dagis tidigare är nog endast avundsjuka att jag kan vara hemma och ge all min tid åt barnen! Tycker synd om barn som blir slängda i dagis när dom är runt 1-2 åt! Ännu värre om de är under 1 år! Hya! Nog hinner man jobba när man blir äldre och barnen börjar skolan. Barnen är ju bara små en gång, då ska man ta vara på tiden och vara med dem!
SvaraRaderaJag tycker det är fel av dig att dömma föräldrar som lägger sina barn i dagis från 1 år. Även i denna fråga vill föräldrar sitt barns bästa. Du hade kanske inte haft samma möjlighet att vara hemma ifall din man inte valt att jobba 2 jobb. Skönt att du trivs med att vara hemma, jag trivs i mitt arbete och min dotter trivs hos sin dagmamma och där får hon lära sig saker som hon inte skulle få om hon skulle vara hemma med mig (ex. socialt samspel med jämnåriga). Jag tar nog vara på tiden jag är med dottern, och jag är inte någon sämre mamma för att jag arbetar. Ens eget val är inte alltid det ända rätta. Hade bra.
Radera"slänger sitt barn på dagis". Precis, det är ju precis det man gör. Jag tycker att ingen behöver ha åsikter om hur och vad någon annan gör i sin familj. Alla situationer är helt olika och de flesta försöker nog alltid göra det dom är bäst för end barn och hela familj.
RaderaJaa jag håller med Sanna, du har ingen rätt att döma de som väljer att göra annorlunda än er. Jag tycker då inte synd om nått barn när de än läggs i dagis, bara de har föräldrar som älskar dom ochde känner sig trygga både på dagis och hemma. Har du tänkt pä att vissa kanske tycker synd om ditt barn som inte får träffa sin pappa så ofta? Som anonym skrev, alla situationer är ju olika.. De flesta gör nog så som det känns bäst och funkar bäst för dem. Det är ju det som är så tur, alla familjer får ju göra som de vill utan att nån annan har rätt att döma deras val. De flesta vill ju nog sitt barns bästa.
RaderaVår dotter lades till dagmamma som 9månader gammal. Kan inte se att hon tagit skada av det.
RaderaVilken tråkig attityd! Mitt barn började som 1-åring hos dagmamma, och jag är verkligen ingen sämre förälder än dig, som har möjlighet att vara hemma med era barn för att pappan jobbar häcken av sig. Det är tråkigt med trångsynthet, ibland måste man kunna tänka sig in i någon annans situation och förstå att alla inte har samma möjligheter.
RaderaMina killar for till dagis när de var 3 respektive 4ochetthalv, med den äldre upplevde jag att han kanske borde ha introducerats till dagis tidigare, jobbigt med ombyte i vardagen. Men det är ju individuellt :)
SvaraRaderaHejsan! kul att du gillade inlägget. Grejen är ju den att det i alla fall här i Pargas som vi bor, ordnas en massa andra aktiviteter för familjer, det finns Parkverksamhet (där man kan lämna barnet någon timme någon dag i veckan) det finns familjecafé, musiklekis, familjemotion, babysim mm. Adam träffar ju andra barn på dessa ställen. Det är klart att man behöver komma utanför hemmets 4 väggar, men det behöver jag som mamma också.
SvaraRaderaTycker det känns så mycket bättre att kunna ta dagen som den kommer, inte måsta planera vilka dagar i månaden som vi "behöver" dagvård och sen vara låsta med det. Inte behöva ha väckning för att hinna föra Adam till dagis och kaskse sen hamna väcka Saga för att han skall hämtas hem. Men som jag också skrev i min blogg, det handlar inte om vem som är en "bra" mamma och vem som inte är det, än så länge får ju alla göra som dom vill.
Om ett år är jag tillbaka i skolan igen så då hamnar dom båda att fara till dagis (A 3 år och S 1 år) så jag njuter så länge jag får vara hemma och umgås med kidsen. Ha en fin dag :)
Låter ju skönt att kunna planera dagen lite så som den kommer. Hoppas på att vi får det så också! Just det jag menar att vi kanske tyckt olika om var det då du skrev att de som lägger sina 2 åringar i dagis inte gör det för barnets skull utan för mammans skull, för att mamman behöver avlastning, jag tror ju nog att vissa 2 åringar sku ha de bra att vara på dagis ibland också och att vissa inte lägger dem dit endast för mammans skull, utan för att de kanske märkt att 2 åringen trivs med andra barn osv. Men hursomhelst så ska du inte tro att jag på nått sätt tycker dåligt om ert val att ha Adam hemma! Det var ju precis så för mig själv också, jag var först i dagis men trovdes ite alls så när min lillasyster kom fick jag vara hemma med mamma. Dvs jag behövde inte dagis som 2 åring. Det är ju så individuelt. Jag har gärna Lo hemma sålänge som möjligt (kanske dagis nån timme i veckan som jag skrev) men märker jag att hon mår bra och gillar att va i dagis så kan man ju öka på timmarna :) Men men, det är ju lite svårt att veta hur framtiden ser ut ;)
RaderaJag tänker ju bara att om ända orsaken till att barnet skall vara på dagis är för att barnet skall få socialt umgängen så går det ju bra att ordna på andra vis också.. Jag har absolut inget emot att barn är på dagis, tror inte att de tar någon som helst skada. Adam gick ju också på dagis mellan att han var 1år och 2 månader tills han var nästan 2 år. Men han har inte visat några tecken på att vilja tillbaka, tror inte ens att han mins att han gick på dagis innan sommaren ;)
RaderaMen det har ju så mycket och göra mer vad för livstil man annars har. Vi har rätt många bekanta med barn så vi träffar ju många av Adams "kompisar" ändå. Vi är också rätt så aktiva att gå på olika aktiviteter som ordnas för familjer :)
Vi måste, tyvärr, antagligen skola in vår bebis redan när han är 1 år. Det känns inte alls bra i mammahjärtat :( Men vi har inget annat val. Jag jobbar tre-skift, och jag får inte ihop det med dagis. Min gubbe kommer inte vara hemma i veckorna, och jag jobbar ju både dag, kväll och natt. Hur fan ska detta gå panik och ångest! (jag har ingen släkt här som kan passa liten om kvällar och nätter)
SvaraRaderaJa tror de finns många som dig Ida! Ja tycker int att man e nå sämre fasst man måst måst lägg sitt barn i dagis tidigt!! Livet e så bara. Å anonym som tycker synd om barn som far i dagis tidigt så e dina barn kan ju int hinn träff sin pappa riktigt ofta om han måst ha 2 jobb för att ni ska få allt att gå ihop..ja tror ingen gör fel här,vare sig man har barnen hemma eller på dagis,alla måste ju få vardagen att gå ihop..tyvärr så styr ju ekonomin dom flesta!
RaderaJag sku vila va hemma med dottern tills hon är ca 2, men måste antagligen börja arbeta före det.. Nyrenoverat hus och nybyggd garage kostar.. Jeanette
SvaraRaderaExakt!!! Men int e man väll nå sämre än andra för det!!
RaderaKlart man inte är sämre för det, de har väl ingen påstått? :)
RaderaVår lilla Filur på 18 månader börjar dagis idag. Och det känns just rätt! Jag skall jobba bara 60% så två dagar i veckan är han hemma med mig och tre dagar heldag på dagis. Så jag kommer få det bästa av båda sidor :) Lite vara vuxen och ego på jobbet men samtidigt hinna var Mamma och hemma också. Ifall vi skulle få ett syskon till honom tror jag nog att, förutsatt att han trivs att vi skulle fortsätta med ett par dagar på dagis också!
SvaraRaderaMin syster ha börja jobba igen nu efter mammaledigt, bara nån dag i veckan, och flickan hennes på 14 månader är de dagarna hos pappans mommo och moffa. Det verkar gå helt bra för dem. Vet int i vilken ålder de har tänkt börja med dagis. Själv började jag typ som ett och ett halvt/två-åring hos dagmamma(tror att jag var så liten iaf) men flyttade rätt snabbt över till dagis efter en liten "incident" hos dagmamman...(mamma har berättat att jag sade "tanten joo såhä" och visade hur hon slog...) Men sen på dagis trivdes jag bra, hade aldrig hemlängtan eller nåt sånt vad jag minns.
SvaraRaderaVår tös började hos dagmamma då hon var 9- månader och hade reservvårdsplats på dagis var hon spenderade dagarna då dagmamman var sjuk. Hon har trivts super på nåda ställena. Nu i höstas började hon på dagis. Halva semestern har hon saknat sina kompisar hon haft hos dagmamman fastän vi lekt massor med henne och spenderat dagarna i skären och på stranden. Får vi en till i något skede så har vi pratat om att hon skulle vara mågon dag i veckan på dagis.
SvaraRaderaMin 3 och 1 åring är hemma med mej ännu.
SvaraRaderaJag hoppas på att det går ekonomiskt att ha dom hemma åtm. tills 1 åringen är minst 3 år.
intressant inlägg! tänkt jag sku släng in en kommentar från en som själv jobbar på dagis, men int har egna barn..
SvaraRaderaprioritet 1 är ju alltid att man ser till barnets behov. alla barn e ju olika och för nån kan de passar att börja dagis redan som 1-2 åring (di kan ju förstås int säg de själv men man märker ju) medan andra kanske passar bättre att va hemma ända till förskolestarten som 6-åring. som jag ser det, och dethär säger jag med endast ett års erfarenhet i bagaget, så tycker jag int att ett barn under 3 år behöver dagis. då menar jag för lekkompisarna och det sociala umgänget, lära sig "dagissaker" osv. får jag som PERSONAL välja så vistas ett barn under 3 år vid dagmamman, och sen kan man gott och väl introducera dagislivet. alla familjer har ju rätt att göra precis som de vill, man kan välja heldag eller halvdag, man kan ha mindre dagar i månaden eller fulltid, det är ju i princip upp till hur man har det ställt ekonomiskt/tidsmässigt, men främst tycker jag man ska se på hur barnet mår. har du en 2-åring som trivs jättebra på dagis så är det ju inga problem, har du en 5-åring som absolut inte trivs så får man ju fundera på alternativ.
att ha barnet på dagis medan mamma är hemma med ett yngre syskon kan ibland vara problematiskt. om barnet är van att ha låt oss säga 8h/dag 5 dagar i veckan på dagis och sen plötsligt ska vara hemma hela tiden med mamman (eller pappan!) och ett syskon, som oftast tar mesta tiden, kan det bli jobbigt för barnet. dels har barnet kanske vant sig vid dagisrutinerna, lekkompisarna och ett högre tempo än hemma, dels kanske det inte är så kul för mamman med en liten bebis och sen ett äldre syskon som vill ha nåt på gång hela tiden... lösningen är ju då just att man minskar antalet timmar/dagar, så att barnet åtminstone nån gång får "leka av sig" :)
jag som inte har egna barn kan ju inte säga vad som skulle kännas rätt för just mig, men som det känns i nuläget skulle jag gärna vara hemma med mitt barn till ungefär 2-års ålder. barnen e ju bara barn en liten stund, och som någon annan här skrev, jobba hinner man nog! MEN detta är ju med förutsättning att man har ekonomisk möjlighet att vara hemma så länge. sen är det ju förstås det att jag absolut äääälskar mitt jobb, så i nuläget känns det som om jag inte vill vara borta ens så länge.. men gissar att det ändrar när man får eget barn att pyssla om :)
hoppas nån fick nåt utav dethär råddet!