Bästa julen i mitt liv!

Bild: Tomppis Memes

Hello my little friends!! Hopps ni alla haft en magisk julhelg. Det kan jag säga att jag haft! Helt klart bästa julen hittills i mitt liv. Mycket såklart tack vare Lo, men även Robert, min familj och hans familj. Vi har tagit allt i lugn takt, njutit, ätit gott, umgåtts (det sägs ju att släkten är värst men jag tycker faktiskt att släkten verkligen hör till på julen!) 

Nå hursomhelst! Jag har inte bloggat pga. 

1. Internet har inte fungerat här i huset (Mother Russia skyller jag på)

2. Jag har inte haft tid

3. Har njutit allt för mycket av julens influenser så jag har typ glömt bort bloggen (händer det ens?!)

Ni som följer mig på insta har ju dock fått se lite inblickar. Och nu bara för att jag är så snäll så ska jag ta bort privat från insta så ni alla kan se mina bilder och videor från julen. 

HÄR hittar ni min julhälsningsfilm. 

HÄR hittar ni filmen från julbordet då Lo hadd läget under kontroll. 

Fick ni många fina julklappar? Det fick jag. Inom familjen hade vi bestämt att vi inte ger julklappar, förutom åt en person var. Så jag fick en Peak Performance tröja av min bror! Vit och fin, prick i min smak. 

Av Robert fick jag: Iris lights (som jag hade önskat) En snygg jacka, en klänning, ett såndär inrednings "fönster" men som egentligen är en spegel, en halsduk, ett pannband, oooooch en ny Iphone!!! Wohoooo! Är så bortskämd med handi karin miin. He sku va styrk åt an!!! 

Jag is int säg vad jag gav åt Robert, det är så skit i jämförelse med vad han gav åt mig. NÅ han fick iaf det han önskade sig så då får han skylla sig själv... HEHEH. (Ok han fick en jacka, en velvetsmooth, presentkort på ansiktbehandlig x2 och en tröja. Rimmet till tröjan: "Du är så snygg, man skulle kunna tro att du bara kör på light när du passar så bra i tight." Tröjan var alltså väldigt tight. Rimmet till Velvet smooth: "Förhårnader suger, så hoppas denna duger." Han sku alltså ha den till sina händer.) 

Här kommer lite bilder från min julhelg: 

Jag fick ingen selfie stick (hade inte önskat nån heller) men på julen så blev jag avis på alla som laddade upp selfie stick bilder på sina instagrammar, så då fixade jag min egen. Gangsta style. 

Här var det julafton! 15 minuter senare somnade lillgrisen. Hon hann inte vara med om julklappsutdelningen, lite synd eftersom det var hon som fick flest paket... Jag bev sååå trött på att få ta emot hennes paket... *Not* En riktit härlig julafton hade vi! 

På juldagen var det dags för lite efterlängtat festamde! Först var jag hos min systers med vänner och ja, mina systrar och sen for jag och Ninni ut. Först på O'learys och sen var vi också vid Melody. Litet, trångt och svettigt ställe, men HÄRLIGA människor! Träffade så många fina vänner och bekanta. Jag och Ninni hann också ta några selfies. Dethär är den ända jag kan visa. 

Det var verkligen SUPERKUL! Jag uppskattar det så mycket mer när jag är så sällan ute! + Att det är ju jättelängesen jag umgåtts med min äldsta syster så det gjorde också så det blev så roligt! Nå, vig halv 4 hämtade vi Korv Görans och for hem (like the good old times) 

Som tur var drack jag inte så mycket, så jag hade ingen krabbis på annandagen. Bra var ju det för då nalkades det släktkalas igen, denna gång i Nykabi. Det var helt trevligt, lite mycket folk men finns det hjärterum finns det stjärterum. Sen mot kvällen kom Alvar och Vilmer hem från Voukatti så då var det julklappsutdelningen och lek som gällde. Och så har det fortsatt sen dess, lek med A & V! 

Idag ska jag på kaffe med Victoria och Veronica, ska bli trevligt. 

Sååååå, now i'm back on track!

Att prata om döden.

Igår var jag, mamma och Lo och hälsade på min moffa. Han är en cool typ han! Han fyller 90 år i början av nästa år, och han har bättre minne än mig. Han är riktigt klar huvudet, och det tycker jag är så otroligt skönt. Jag har sett vad minnessjukdomar kan göra åt människor på nära håll, och det är inget man som anhörig vill uppleva. Men jo! Enda felet min moffa egentligen har är att han har dålig syn. Annars är han pigg, alert och allmänt nöjd med livet. ♥

Jag försöker att hälsa på honom med jämna mellanrum, men ibland blir det perioder då jag inte är dit så ofta. Lo har varit och hälsat på honom 2 gånger, så det betyder väl då att jag också hälsat på honom nu 2 ggr under 5 månader. Men som sagt, igår var vi dit och det är jag glad för. ♥

Idag fick jag ett samtal att min moffa hade farit med ambulansen till VCS p.g.a. syrebrist i hjärtat. Han mådd nog endå helt okej, men hadd sjukt i bröstet. Han är där ännu och läget är stabilt, men jag blir endå så ledsen. De senaste åren har min och moffas relation blivit riktigt bra, eftersom jag har märkt att vi är ganska lika. Båda är väldigt "rätt fram, rakt på sak" och vi har båda väldigt lätt att skämta och bjuda på oss själva. Alla som är med mig och moffa på samma gång märker nog att vi trivs i varandras sällskap, och att vi har dendär relationen där vi kan "bråka" med varandra utan att den andra tar illa upp, för man vet ju hur man ska ta det. Som före jag blev gravid så bruka han säg åt mig "du sir ut att ha fejtna" och int tog jag ju på näsan av det utan istället klappa jag honom på magen och sa "jaa desamma moffa!". Och igår när jag berätta att jag hadd förlovat mig så sa han "var de för att Robert skämsta över att gå utan ring på fingre?" Haha! Ofta!

Min moffa är i dagsläget snart 90 år, och det förstår man ju att hans dagar tyvärr börjar bli räknade. Såklart hoppas jag ju att han får leva till 100 om inte mer, men när en människa kommer upp i denhär åldern så får man ju ändå vara beredd på att det kan hända när som helst. Jag funderade faktiskt igår på vad som sku kunna ta kål på min moffa, och det enda jag kom att tänka på var hjärtat. Tur att dom är så duktiga i Vasa, och att min moffa endå är i så bra skick, så det klarar han nog. Vi började ju planera hans 90 års kalas igår liksom, int kan man ju ordna 90 års kalas utan hedersgästen!?

♥ ♥ ♥

Allt dethär fick mig att tänka på döden. Och hur jag i framtiden ska prata om döden med Lo. Det är ett så otroligt svårt ämne detdär.. Men alla ska vi ju dö och det är ju något fint att dö bara man får dö av ålderdom och ha sina nära runt omkring sig när man dör. För det är ju så livet är, man föds, lever och sen dör man. Det enda man själv kan påverka är ju hur man lever.

Hur har ni pratat om döden med era barn? Det finns ju bra böcker man kan läsa, så några såna ska jag nog skaffa så att det finns ifall det behövs. Ni som är religiösa har ju det lite lättare eller vad man ska säga, ni har ju liksom en anledning till varför man dör om int jag har uppfattat det fel? Själv tror jag ju att döden och allt egentligen bara är ödet. Det blir som det blir liksom. Något jag iaf kommer berätta för Lo det är att när man dör så blir man en ängel i himlen. En ängel som kan se ner över alla de man tycker om, och sen när dom också dör så kommer dom upp dit och man får vara med varandra förevigt. Det vill jag tro iaf, är nu inte helt övertygad på att jag tror det, men det är ju en liten tröst iaf. Och en tröst tycker jag absolut man kan ge henne, även fast den kanske inte är 100 % sann.. Men det är ju inte jultomten heller, men endå blir vi glada av honom. ♥

En dag där vi berättar hur mycket han betyder för oss

♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Idag är det ju farsdag, så imorse firade vi Robert och snart ska vi iväg till min pappas och mammas bygge för att dricka morgonkaffe med pappa på terassen. Sen ska vi köra vidare till Nykarleby för farsdagslunch.. Efter det blir det att köra hem igen så Lo får vila innan babysim. Så full rulle hela dagen! 

Detta hade jag och Lo pysslat ihop åt Robert. Vi blev lite avslöjade när vi sådär avslappnat, mystiskt frågade om han kunde smeta rosa färg på sin hand och sen tyng den på ett papper... Men äh, vi ville ju ha med hans hand, och han är ju inte exakt så pysslig av sig så han hadd int räknat ut vad det var vi hade i görningen ;)

 Vi bestämde redan när Lo låg i magen att fars dag och mors dag inte kommer vara nån slösa-dyra-pengar-på-nån-häftig-present-högtid för oss, nej vi vill istället att det ska vara dagar där man får nått som visar hur mycket man uppskattar att vi är just vi i vår lilla familj, och hur mycket vi tycker om varandra.. Och det tycker jag absolut denna tavla visar! ♥ 

Så hörni! Hoppas ni får en fin farsdag och att ni berättar 

åt era män/pappor hur mycket de betyder för er! Vi hörs ikväll alla fina!

♥ ♥ ♥ ♥

PS. Jag kommer gå runt med ett litet pirr hela dagen idag, för ikväll avslöjar jag nämligen ett litet projekt som jag Maria och Ida-Marie hållit på med ett tag.. Får se, jag tror ni kommer tycka det är lika roligt som jag tycker! Men, mer om det ikväll som sagt.. 

En fantastisk helg utan dess like

Ojoj vänner! Denhär helgen har varit fullspäckad från början till slut! En av de bästa helgerna på länge faktiskt! På fredagen var Heidi hit på kaffe på förmiddagen, vi gick igenom lite gamla brev och sånt som vi har skickat åt varandra då vi var små.. Jag skratta så tårarna rann och konstatera att det var tur att ingen kurator eller psykolog läst dedär när jag hade skrivit e, isf sku jag nog ha kunnat bli inlagd nånstans, så sjukt var det. Bra fantasi hadd jag iaf. Jag sa åt Heidi att jag bord lägg upp de på bloggen, men hon avrådde mig, då litar jag på det hehe! 

När Heidi åkt hem så for Robert, Lo och jag till Strandis för att äta mat.. Det var supergott som vanligt och mätta i magen blev vi.. Sen mot kvällen skulle vi egentligen alla på Cissis kalas men Lo hadd blivit så trött så hon och Robert lämnade hemma.. På kalaset var det jättekul! En massa gott fick vi, och jag bidrog med att laga mina goda tonfiskrullar. Sen mötte jag upp Linn och for ut med henne! Det var också jäääättekul. 

Så längesen det bara var hon och jag!

På lördagen var Lo väldigt trött, hon sov nämligen från kl.12 till 15.30! Men det var helt ok för mig, för jag var också ganska trött. Blev lite sent på fredagen! Nå hur som helst, det var meningen att vi skulle ha fari till CFJ då på dagen eftersom Robert var där och gjorde IronTriathlon för första gången (och sista?) i sitt liv. Det var synd att vi missade det, för han fick nämligen NÄST BÄSTA TIDEN nån fått i hela världen! Hur sjukt!? Om ni undrar vad ett Iron triathlon är så kan ni klicka här. Jag och Lo är ytterst stolta över honom, han är så duktig!

Nå, tillslut fick jag väcka Lo och då for vi en stund till gymmet iallafall, fast det var färdigt. Därefter for vi till Strandis och Robert vinterbada för att få musklerna att slappna av. Jag handlade lite och sen styrde vi kosan vi hemåt igen och jag började baka en helmassa pizza. Senare kom Emilia, Sofia, Christian, min syrra och hennes pojkvän hit för att äta och ha det mysigt med oss! Vi åt och sen mös vi ner oss i sofforna och kollade Så mycket bättre. Jag själv orkade inte ta några kort alls, men som tur var fick Linus tag på kameran, så två bilder har jag iaf från kvällen!

Ooooch idag har det varit besök hos mammas, gymmet, och kalas för Cissi igen! Vi hade ju också babysim idag men vi fick helt enkelt skippa det, Lo har tandsprickning på G och är inte världens gladaste bebis just nu om man säger som så, hon är rikit förbannad och hatar livet typ! Inte så kul för oss och verkligen inte kul för henne! Mer om det i ett annat inlägg..

Annars hann jag ju också med två andra roliga saker i helgen, men mer om det får ni höra om några dagar, för det är nämligen heeemligt! Men jag tror ni kommer tycka båda grejerna är mycket roliga!

Ingen krabbis här

HEJ alla! Hoppas er söndag har glidit på fint hittills trots ändring av klockan, kanske krabbis..? Här i huset är det ingen krabbis (fast jag drack en päroncider igår, inte sku jag vara förvånad om jag sku ha vaknat krapulantisk imorse så ringrostig på att "dricka" som jag är!) Påtal om att dricka... Nu känner jag faktiskt att det sku v ara roligt med en riktig utekväll! Med allt vad det innebär. Det eftersom jag igår i nått skede, jo jag tror det var när vi kollade film, såg att ett gäng tjejer i filmen var ut och festade, och det såg så roligt ut! (Dock såg det inte så roligt ut när dom i filmen vaknade nästa morgon, rufsiga, fula, mådd dåligt och med en hand på bröstet.. Ehm) Så kanske jag kan lämna bort alkoholen, men en rolig helkväll med vänner sku faktiskt sitta bra. Kanske ska bjuda hem några hit till mitt på middag. Jo det ska jag göra!

Nååå. Igår efter bloggträffen kom Cindy hit ett varv. Vi diskuterade träffen, vad som var bra, vad som kan bli bättre till nästa gång osv. Vi såg också igenom alla svar på frågorna som vi hade i Learning Café. En av ideérna (som jag knäckte såklart hehe) är så jävla bra! Ska ta och gå igenom allt nu och skicka till Ida-Marie och Maria. Tror jag inte lägger upp det på bloggen heller, knappast intressant för er. 

Efter att jag skickat sammanfattningen ska jag gå igenom allas blogginlägg där de skrivit om igår! Hittar jag nå fina bilder får de absolut komma upp här på bloggen också. Sen ska jag se om jag hinner svara vidare på frågestunden sålänge Lo sover. 

En rosa dag

LAIDIES! Eller hur det nu stavas... Det jag försöker skriva är iaf "TJEJEEER"! Ok. Kanske är det leidies? Neh, Ladys? Ladies? Joo de är väl ladies. Nåja, stor skillnad. Jag har nog ändå så mycki stavfel här i bloggen så ni är vana. 

Vilken bra dag det blev idag! På morgonen var jag som sagt på crossfit gymmet och inredde deras chillhörna. Det blev, om jag får säga det själv, ganska så bra om man tänker att jag körde med "man tager vad man haver". Bilder kommer komma upp så stay tuned! Efter det så var det dags att bege sig mot Rosa Loppet. Det var ju helt super väder och alla var glada och taggade, så det kunde ju inte bli annat än bra! Loppet var riktigt lagom längd, hade först tänkt gå, men det började pittra i mina och Elisabeths ben så vi sprang sen istället.. Fick en fråga här också vad loppet gick ut på.. Saken var nu den att när man anmälde sig så betalade man in 15 euro till Fitness välgörenhetskonto. Denna "anmälningsavgift" går nu oavkortat till Rosa bandet. Vill du läsa mer (och se fler bilder från loppet) klicka då här. Tack för idag alla fina mamas!

Efter loppet styrde jag kosan mot mammas. Där var det kalas i stugan och Conny med familj hade dykt upp. Även Cindy, Anton och Cissi var där och kalasade. Kändes konstigt att komma dit utan Lo. Vilmer frågade direkt "Men, var e babyLo Carro?" Så sa jag att hon var o simma med Robert. "kan hon sima? hon e nog så liten, hon kan ju int ens gå." Och det är ju sant! Bra noterat där av honom! På babysimmet hade det gått riktit bra, fast jag inte var med! Uuuh det hade ju ingen förväntat sig.. 

Foton fotade av min massör. Ni hittar hennes blogg här.

Härliga lördagsmorgon

Åh, en perfekt morgon! Min glada bebis - kaffe - Öt - nyhetsmorgon - dimmig , sval höstmorgon. Blir inte bättre än såhär! Lo har ju börjat somna runt 20-21 nu för tiden, så det betyder att hon också vaknar 8-9 tiden. Så nu är det bara att anpassa sig efter henne och stiga upp då! Idag ska jag på stan och söka lite presenter, min syster fyller snart 20, mitt fadderbarn fyller snart 3 och en av mina bästa vänner har förlovat sig så till helgen som kommer nu nalkas det förlovningskalas! Ska bli så roligt! Jag älskar kalas!

Nu har R kommit hem från jobbet, han hade alarm hela natten så han for och sova, Lo har däckat här på golvet så jag ska passa på att ta en kaffekopp till och skriva klart min debattartikel! Ha en fin förmiddag vänner så hörs vi mera sen!

Vänner med bebisar eller vänner utan bebisar

Hej kvinnor! No time for the blog today, the computer says noo. (Hehe Little britain vetni? Alla ba: eh nä? - Ok.) Idag har som sagt Lo varit en ny tjej, pigg och glad och inte nått tecken på sjukhet. Jag undrar om jag månne överreagerade igår, eftersom vi är så ovana med att hon gnäller och gråter så när hon gjorde det igår trodde vi direkt att något var fel.. Sådär är det när man har en annars så nöjd bebis, minsta lilla ljud och man tror hon har värsta felet. Nåväl.

Idag kom Lo's kusin Angelica på besök, de var roligt. Jag och Anna hadd mycki att tala om. Jag har nog kommit fram till att jag är en sån som helst alltid har nån att tala med. Visst kan de vara roligt att vara ensam ibland men helst vill jag nog alltid fara på kaffe med nån och tala ut om allt möjligt minst 3 ggr i veckan (gärna fler hehe) Iförrgår var jag med Heidi, dagen före det med Elisabeth och nu idag med Anna.. Kan tänka mig att det är svårare att "bjuda på kaffe" om alla ens vänner också har barn, då blir det ju så mycket planering för att det ska funka för alla och passa med sov och mat tider med mera.. Så därför kanske de är bra att mina vänner int har barn ;) Förutom Anna då, och det är ju kul att åtminstone ha en som kan svara på frågor av egen erfarenhet och veta vad man talar när man snackar förlossning o foglossning liksom ;) Dock är två av mina vänner jätte intresserade att tala om babysar och graviditet och sånt, så de tycker jag är jättekul! För jag ääääälskar att tala om sånt!! Samtalsämnena tar aldrig slut! Och de är klart de blir roligt när mina vänner får barn också, så Lo får nån att leka med. Fast då kanske vi inte hinner ses lika ofta. Men så är de ju :) 

Lo och Angelica, 9½ månad mellan dem!

En fullkomligt legit reaktion!!

Vet ni vad jag fullkomligt älskar? JO! Det ska jag berätta för er, nämligen att stå vid Prismas "Babygrejs" avdelning. Jag kan står där hur länge som helst. Se på tuttflaskor, amningskuddar, tuttar, våtservetter, blöjor.. Ja ni vet, listan kan göras lång. Nu i ca en månads tid eller nått, har jag VARJE gång vi varit till Prisma, stått där och inspekterat napparna. Och varje gång sagt: Hmmmm Roooobert. Jag tror hon sku behöva nya nappar! Kanske denhär superduper rosa nappen?? Men, svaret är alltid: Neeeee int ere väl lägi fö he itt. Hon behöver inga nya nappar Carro. Mhm. *Går med tunga steg vidare* 

NÅ!!! Ni kan ju giss då hur min reaktion var idag när Robert hadd varit och handlat, och jag till min stora FÖRSKRÄCKELSE märker att han köpt.... tadaaaa NAPPAR!!! Och fula dessutom.......

*Jag står och äter en morot, och ser napparna på bänken*

- ROBERT!!!! VAFAN E DEHÄR???

Vadå? Napparna?

JA NAPPARNA!! DU VET ATT JAG VILA KÖP ÅT HENNE!!

Men.. Förlåt då men jag tyckt hon behöva nya nu

Men dihär e ju skitfuuuuula! Jag vila ju köp nå rikti rosa o fina!!

Dihär va de finaste jag hitta

Finaste du hitta?? SKU TRO DE!! De fanns ju ett par som den ena va rosa me blommor o den andra va genomskinlig me blommor!! EN GRÅ NAPP LIKSOM!! ÅÅååh ja e sååå besviken nu, jag hadd ju sett framemot att få köp nya nappar åt henne!!!!

Men Carro.. Okej.. Föörlåt

INT MENAR DU DET ÄNDÅ!!! Vittu. Nu måst hon dras med fula tuttar igen........

Sååååå jag blev en aning ledsen faktiskt! Här har jag sett framemot att få köpa nya tuttar åt henne hur länge som helst, oså kommer han hem med dihär: 

Alltså.... Den lila är väl helt ok, men den gråa?! 

Nåja, dom är ju från 6 månader så får väl ändå köpa ett par innan dess (som tur) 

Jävlar.

Att ta det i egen takt

Det tog ganska länge innan Vilmer (L's kusin) "accepterade" Lo. Han ville inte se på henne, röra henne eller ja, ens bry sig om henne de första gångerna de träffades. Vi sa då att vi låter honom ta det i hans egna takt, så vi "tvingade" aldrig henne på honom. Vi bjöd in honom att hälsa på henne, se på henne och sådär, men han var helt enkelt inte redo att se närmare på henne, och det accepterade vi och frågade alltid bara en gång. Så medans Alvar gosade och "lekte" med henne dedär första gångerna de träffades, så tyckte Vilmer att det var mer intressant med bilar och lego. Vartefter gångerna gick, började han mer och mer våga se på henne.. Tillslut en gång vid villan, satt jag och ammade Lo, och Vilmer kommer in och sätter sig bredvid. Han frågar "Får Lo kvällsmat?" Så sa jag: Jaa-a det får hon. Vilmer: Okej Så sa jag: Hon är snart färdig, vill du kanske berätta en saga åt henne då så hon somnar? Vilmer: Ja de kan ja

Så satt sig Vilmer i soffan och tog en av pappas böcker, en Håkan Nesser bok, och väntade snällt. Snart var Lo färdig och jag satt mig bredvid Vilmer med Lo i famnen, och Vilmer slog upp boken. "Traktor, lambi-bää, bilen...." Det var så gulligt och han hade sån inlevelse då han "berättade" sagan åt henne. Jag märkte att han var riktit stolt. Lo satt där och lyssnade och såg på honom uppmärksamt. 

Hanna kom in och förevigade den fina stunden:

Så några veckor tog det, men han fick ta det i sin egna takt och det tror jag är väldigt viktigt. Nuförtiden frågar Vilmer alltid efter Lo om hon sover i vagnen eller inte är med mig. Han ska alltid se på henne då hon sover och skuttar gärna vagnen om vi är ute. (Tummen upp för ställbara handtaget så även små kan skutta i lagom höjd!) Nu när vi träffades i helgen sku både Alvar och Vilmer gosa med Lo direkt jag lag ner henne på golvet. Så fint att se hur mycket de tycker om henne <3