Hur blev vi egentligen vänner

Här om kvällen ringd Verre i panik åt mig och hadd nå problem med Linn, går ju int mer in på det, men jag gjord nu mitt bästa med att hjälpa deras situation hehe. Iallafall efter samtalet kom jag på att jag saknar dom nog ganska mycket! Vi umgicks ju i stort sätt varje dag förra året och året före de så de sku ju vara konstit om jag int sku sakna dom nu som då.. Jag kom och tänk på hur jag och Verre blev vänner egentligen..
Det är en ganska kul historia faktiskt!

Aija okej. När Verre var liten så var hon en blyg liten jävel. Och nu snackar vi alltså att när alla andra barnen lekte på släktkalasen, så satt Verrestinan med sin mamma och kytta i vuxenbordet. (Vi är alltså kusiner, hon dök nt bara upp sådär random på släkkalas utan hon hadd no nå att ögra där heheh.) Ja men, inte så kul sällskap alltså! Sen så börja nu hennes bror och jag häng lite mer och jag sov över vid deras och sånt, (omg dedär lät fel. Vi är ju som ni räknat ut också kusiner och var v-ä-n-n-e-r och typ 9år!!) så då fick vi nu lite bättre kontakt. Men ännu, en liten blyg jävel. Sen blev Verrestinan äldre, och jag trodd (tror ännu) att hon int lekt med oss på kalasen för att hon var för tuff....

Okej så var det en sommar. 2007. Våra mammor tvinga med oss + våra småsyskon till PowerPark. Jag och Verre gick nu lite runt där med våra mödrar och småsyskon och var lite sådär skämmiga.. TILLS jag ser en så jävla snygg kille, och jag märker att han flörtar med mig. :O Och kan man gå runt med sin mamma då man har en kille som spanar på en? Eh nä. Så jag tog Verre under armen och sa: nu far vi! Så gick vi runt och åkt karuseller och spana efter killar. Det sluta med att vi låg o bräka på gräset framför dendär killen (på ett jävligt omotiverat ställe, BARA för att va framför honom. Han jobba där, så han vakta karuseller..) Aija okej. Så sen då så säger jag åt Verre: HUR SKA VI GÖRA!? Jag måst ju få kontakt!!! Då kom vi på den super braiga idén att hey, jag skriver min e-mail adress (LOOOOOOOOOL) på en lapp, oså far vi ut (då satt han och vakta ingången) oså ger jag den åt honom då när vi går ut. Ok. Vi samla mod till oss. For in till en restaurang och fråga efter penna och papper. Så kom stunden. Vi sku gå ut från nöjesfältet. Mina ben var som spagetti och Verre skratta och var gene. Men tillslut efter MÅNGA om och men så gick vi ut, och när jag ut genom dörren sa jag: EH HÄR! Och gav lappen. OBS. Jag var alltså 16, och såg ut såhär: 

Snygg..... Eh. Okej, så vi kommer ut. Och står där och bara: jahapp nudå? Vi sku ju int alls hem ännu. Så då måsta vi gå runt hela nöjesfälet för att gå in igen, genom den andra ingången. HALLÅ int kuna vi ju gå förbi honom igen liksom.. Så resten av dagen gick åt att undvika killen. Så när vi satt och gömd oss på en gräsmatta så funderar jag att hmmm jag undrar om Veronica alls festar? Hon verkar ju så ordentlig... Men jag tog iaf modet till mig och fråga sakta: Ja att dehär.. Bruk du som typ fest eller sådär? Du vet, drick alkohol?Verre såg lite chockad ut tillförst men sen skiner hon upp och säger: Jooo! De brukar jag nog!! BRUK DU?? *Förskräckt min* JOOO VAFAAAN! Jag och Heidi ska på RockPeryy nästa helg! KOMMER DU MED!? Och därifrån har det gått, sen dess har vi väl i stort sätt umgåtts först varje helg, och sen mer och mer på vardagarna. Och sen bodd vi ju ihop i 2 år i Vasa! Nu ses vi så ofta vi kan, lite svårt då vi bor i olika städer, men då vi väl ses så är det nog bara att ta upp där vi sist sluta!

Det bästa med Verre är att hon är jättebra på dethär: 

En annan dag ska jag berätta om hur jag och Linn blev vänner, de är också en ganska rolig historia.