Fick en ganska djup fråga här som jag ska försöka svara på.
Om ni läsare har invändningar, erfarenheter, eller tycker olika/har tips till denhär tjejen så lämna gärna en kommentar.
Bättre med fler åsikter och svar än bara mitt! :)
Anonym sa:
Har själv gått profylaxkursen, den är nog så bra. Synd då vissa deltagare ska låssas vara pinsamma och int andas med i övningarna, varför är ni där då annars liksom?! =D Men man fick ju bry sig om sig själv bara.. jag har en fråga, undrar om du varit i samma situation. Jag är nu gravid i vecka 14 med första barnet (är 23) och har just "kommit ut" med min graviditet. Jag tycker att jag redan märker hur vissa kompisar "backar undan" och inte ger en lika mycke uppmärksamhet längre.. Hör int av sig lika ofta och ja, bryr sig inte. Säger grattis men that's it liksom!? hur var det för dig när du "kom ut" med graviditeten? Var de som att vissa redan från de räkna med att du blivit en "tråkig morsa" som int går att umgås med längre? hur gjord du isf, sket du i dom kompisarna eller försökte du ändå få dom att bry sig om dig?
Hej på dig och grattis till graviditeten!
Jag tror att när man själv är gravid och mitt uppe i lyckoruset, så blir det lätt så att man tror att folk int bryr sig, fast dom nog gör det. Eftersom det är de största som hänt en på år och dagar så blir det kanske att man lite förväntar sig att andras reaktioner ska vara nästan lika starka som ens egen. Att folk ska vara intresserade, bry sig jätte mycket och ja, vilja vara allmänt insatta i din nya situation. Men egentligen så kanske det int är så stort för dom att du är gravid? Dom tycker säkert såklart att de är väldigt roligt och gläds med dig, men deras liv fortsätter ju ändå som vanligt. Så fast du kanske ser det som att dom inte bryr sig, eller tar avstånd, så kanske dina vänner bara fortsätter som förut och int alls tänker det på det sättet. Dom tänker nog bara att "jahapp oj va spännande!" men sen bara fortsätter med sitt liksom utan att göra nån vidare kraftansträngning. Fast det kanske är såhär nu i din situation så tror jag nog int du ska tveka om att dina vänner inte sku bry sig om dig eller int vilja va involverade i din graviditet. Sen när ni väl träffas och sådär så frågar dom säkert och bryr sig! Men just eftersom det är så stort för dig så ser du nog situationen på ett helt annat sätt än dom. Och kanske vissa av dina vänner ännu är lite chockade över det och inte riktit har tagit det till sig? Det kommer nog. Du ska vara gravid länge, folk hinner nog bry sig och undra!
Jag tycker nog att alla mina vänner har brytt sig och varit intresserade i en viss mån, men de är så viktit att komma ihåg att det är ju faktiskt jag som är gravid, och tycker ju såklart då att babysar och allt kring förlossning och amning är det intressantaste att tala om just nu, men så är det ju inte för mina vänner. Men bara för att alla int vill tala om mina krämpor och tankar hela tiden så betyder det ju int att dom int bryr sig! Man måst ju inse att man är i olika stadier, och man måst kunna tala om olika saker (även om de ibland är svårt att hålla tyst om allt graviditet och babyrelaterat! ;)) Vissa av mina vänner vill tala mer om hela babygrejen medans vissa inte alls är intresserade, men nog vet jag var jag har dom ändå, int kan man ju skita i sina vänner bara för att de inte intresserar sig så mycket i ens graviditet! Sen när babyn väl är här så är jag nog säker på att alla vill komma och träffa henne, och få en relation till henne :)
Så, försök komma ihåg att fast din graviditet är det största och häftigaste som händer i DITT liv just nu, så fortsätter ju ändå vardagen för alla vänner, kanske dom har mycket att göra just nu, och egna saker att tänka på. Men jag är nog säker på att dom alla är glad för din skull och i nått skede kommer att fråga hur det är osv. :) Och sen kanske du int ska "försöka få dina vänner att bry sig om dig" utan, du kan ju istället bry dig om dom som förr, och höra av dig, så bryr dom ju sig automatiskt! Men man kan nog int räkna med att allas världar stannar upp bara för att man själv är gravid! :) Sen kan du ju alltid försöka tala om med dina vänner om hur du känner, så ska du no se att ni säkert ser helt annorlunda på situationen!
Hoppas du får må bra under graviditeten! Kram
Jag måste säga att jag är väldigt besviken på mina "vänner"! När jag blev gravid, var också 23 år då, då grattade mina vänner så hjärtligt och tyckte det var så roligt, sen slutade de höra av sig. Efter det blev det sämre och sämre. Jag blev aldrig medbjuden längre när de träffades. De sa att de inte trodde att jag ville komma med. Det är snart 3 år sen och idag träffas vi nästan aldrig. De hör sldrig av sig till mig, bjuder aldrig med mig på något, och nu senaste året har jag inte ens blivit bjuden på födelsedagskalas. Jag tycker det är så skitstil, och tillika är jag glad att jag fick se hur det gick så att jag inte behöver lägga ner tid och energi på folk som inte är mina riktiga vänner, även om jag är så väldigt besviken på dem när de gjorde så här! Till all tur har jag min bästa vän kvar, och när jag fick mitt andra barn fick hon sitt första så nu har vi mammaledigt båda två och hinner umgås massor. Mitt råd är att säga till om du börjar känna dig utanför och de inte bryr sig. Och ifall man märker att de inte är riktiga vänner som finns kvar efter man har fått barn, då skiter du i dem och går vidare. Man ska inte lägga ner tid på människor som inte är värda det! :) men jag hoppas att det blir bra för hon som skrev kommentaren iaf! :)
SvaraRaderaJag är väl en som kan svara för dom "på andra sidan", alltså vän till en som blev gravid och fick barn. För mig var det så att det var hon som slutade höra av sig till mig, jag tyckt ju såklart att de va roligt att hon va gravid och sg framemot att få fara med ut och skutta och kanske hjälpa till nu som då. Men jag tror att hon uppfatta de, och tog de som för givet att jag int var intresserad av hennes graviditet, så hon sluta höra av sig till mig.. Jag ringd nog ganska ofta och fråga hur de var med henne och sådär men hon verka nog aldrig riktit ha tid. Kanske var de mycket med allt ställas inför babyns nedkomst och hon mådd kanske int så bra alla gånger.. Så jag acceptera de och tänkt att vi kan träffas sen då babyn kommit, när den väl gjort de då så hörd jag ju av mig för jag ville ju träffa babyn och henne, men de fanns aldrig tid från hennes sida.. Jag såg på facebook att hon umgicks mest med andra mammor.. Kände mig väldigt utanför faktiskt. Lite som att man sku ha måst haft ett barn för att "få umgås" med henne.. Tråkigt. Nå jag fortsatt iaf att höra av mig, ibland for vi nog på kaffe men tillslut rann det ut i sanden, man orkar inte höra av sig hur mycket som helst då man ändå märker att hon int hade nått intresse av att umgås med mig.. Som tur var har jag andra vänner och är själv gravid nu, har intr sagt det åt nån ännu men iaf, får se om hon börjar hära av sig nu igen då nät hon får veta det :D Lycka till annars Carro, bra blogg har du. Tittar in dagligen :) Och lycka till till hon som lämnat kommentaren också :)
SvaraRaderaTack för svaret! Kanske du har rätt i det, och jag borde no tala med dom innan jag drar förhastade slutsatser.. Kanske dom har fullt upp som du säger. Hoppas inte de iaf blir som för Malin som kommenterat högre upp :S så synd då vissa saker ska koma emellan vänskapen. Men man måst väl försöka vårda den från båda hållen.. Tack igen för svaret, många bra synpunkter hadd du, och tur att dina vänner int är såna som sviker :) Kram
SvaraRaderaSkulle vilja kommenterar malins inlägg: som carro skrev kan man inte alltid tro att alla andras världar stannar upp krings en graviditet, och vännerna kanske inte känner för att snacka baby varje gång man träffas fast man själv vill prata om det, och endast det! Ibland är det värt att se sig sjäv i spegeln och fundera på orsaken bakom varför vissa vänskapsband blir svagare, orsaken kan nämligen ligga i en själv och ens babyiver som inte behöver intressera andra lika mycket som det intresserar en själv!
SvaraRaderaDu har så rätt i det du säger, men eftersom du riktade din kommentar till min kommentar vill jag svara ändå. Jag märker på ditt svar att du inte känner mig och inte då heller vet hur just min situation såg ut, vilket ju är helt förståeligt. Jag berättade väldigt sent åt alla att jag var gravid, och jag var verkligen inte den som alls pratade om graviditet och barn förutom om någon frågade något. Så nej, jag skrämde inte bort mina vänner på det sättet, och jag krävde verkligen inte av någon att de skulle känna någon iver över min graviditet. Jag ville bara att allt skulle vara som vanligt, att jag och mina vänner skulle fortsätta umgås som tidigare (något annat hade jag nog aldrig ens tänkt på) men så blev det inte. Jag gjorde inget fel, så även om jag tittar mig själv tre, fyra gånger i spegeln så är det fortfarande mina tidigare vänner som slutade bjuda med mig efter att jag blev gravid. Det är inget jag går omkring och är bitter över, it is what it is, men jag hoppas det inte går lika för andra och därför ville jag skriva min upplevelse och påpeka att det är bra att prata om det med sina vänner om det.
RaderaUrsäkta, märkte att min kommentar slutligen var influerad av hela tråden, men det jag skrev var nämligen det som hände i mitt fall. Jag pratade mycket öppet om min graviditet och kunde i ett senare skede konstatera att det var just det som stötte bort de vänner som lämnade mig. Ens egen iver kan ibland bli så stor att man glömmer bort att ens vänner inte lever i samma värld och gärna även diskuterar andra ämnen.
Radera