Oj vad glad jag är att vi anmälde oss till profylaxkursen! Om man tänker som så, då vi steg in i rummet var vi kanske 40 % SÄKRA inför förlossningen, och vi hade kanske runt 60 % hum om vad som sku hända före, under och efter förlossningen. När vi gick ut kände vi oss 80 % säkra och hade sååå mycket mer nyttig info i kappsäcken. Helt super! Nu är jag bara rädd att jag ska börja glömma allt hon sa och lärde oss, om allt från andningen, massagen, speglingen/bekräftning, mentala förberedelsen, alla olika steg osv. Men, om man ÖVAR och kollar appen och infon på nätet med jämna mellanrum så hoppas jag att det stannar i huvudet! Jag sa åt Robert så många gånger OJ du måst minnas dethär!! För vi fick ju lära oss att mamman har två uppgifter under förlossningen 1. andningen 2. avslappningen och RESTEN faller på pappan. Så då räknar jag med att han minns allt annat! Haha, lite orealistiskt kanske, men jag litar på honom! Han kommer vara ett underbart stöd det vet jag.
Jag känner verkligen nu efter kursen att vi kommer kunna föda TILLSAMMANS, före kände jag att jag kommer föda själv och få lite hjälp och stöd av Robert och barnmorskan, men nu ser jag oss verkligen mer som ett team. Känns sååå bra och jag är mycket mindre nervös inför det hela nu. Huh vilken skön känsla! Och nu efteråt inser jag ju hur nervös jag egentligen varit. Jag har vetat att jag kommer vara glad att ha R där, och han helt absolut kommer kunna stödja mig med det jag behöver osv, men jag har ändå varit nervös för oss båda liksom om ni förstår vad jag menar, att han int vetat lika mycket som mig om vad som kommer hända osv (eftersom jag ligger och läser all info jag kommer över på internet om kvällarna, medans han sover). MEN nu vet jag ju att han hörde allt jag hörde hon sa, och han kanske också tog in det hela på ett annat sätt än mig.
Jag vet nu att han också är förberedd inför förlossningen och vet vad han kan göra för mig. Han vet hur han ska takla olika situationer, och han vet nu hur han ska svara mig i olika situationer som jag faktiskt varit nervös inför, tex det med att jag inte vill att han bara ska säga "Du klarar det!" då jag skriker att jag vill ge upp och inte klarar det, utan att han istället ska bekräfta det jag säger och sen föra oss vidare från det. "Jag ser att du har det ont nu, men vi andas tillsammans nu och kommer över denhär värken, så tar det oss ett steg närmare slutmålet. Snart är hon här!" Så nu behöver jag inte alls vara nervös vare sig FÖR HANS del eller för att han "inte sku klara av det". (Dock har jag aldrig tvivlat på det, han har nerver av stål och världens varmaste hjärta.) Det känns jättebra.
Det kommer gå jättebra!
Kan rekommendera profylaxkursen åt ALLA! (som ska föda alltså, heheh)
En favoritbild
Javisst, det är en superbra kurs!! Synd att den faller bort när de stänger i Jakobstad, i Kokkola har de åtm inte ännu något sånt att erbjuda, och jag hörde t.o.m. att en barnmorska hade varit helt "vad håller du på med? Du kan räkna till 10 i huvudet istället." åt en bekant när hon höll på med andningen under sina värkar.
SvaraRaderaJaa, de e verkligen synd! :( Vaa? Nej, fy va konstit. De är just såna situationer som jag är nervös för inför förlossningen, att jag ska känn mig obekväm och "dålig" just om jag vill ha de på nått visst sätt.. Men man måst väl bara vara strong och stå på sig och säg "nehe hödu jag andas profylaktiskt, håll käften du så sköter jag dehär!" Hehe. De sku jag nog säkert säg om jag e helt in i andningen och nån sk börja säga att jag int ska göra så :P
RaderaI kokkola alltså.
SvaraRaderaHar själv gått profylaxkursen, den är nog så bra. Synd då vissa deltagare ska låssas vara pinsamma och int andas med i övningarna, varför är ni där då annars liksom?! =D Men man fick ju bry sig om sig själv bara.. jag har en fråga, undrar om du varit i samma situation. Jag är nu gravid i vecka 14 med första barnet (är 23) och har just "kommit ut" med min graviditet. Jag tycker att jag redan märker hur vissa kompisar "backar undan" och inte ger en lika mycke uppmärksamhet längre.. Hör int av sig lika ofta och ja, bryr sig inte. Säger grattis men that's it liksom!? hur var det för dig när du "kom ut" med graviditeten? Var de som att vissa redan från de räkna med att du blivit en "tråkig morsa" som int går att umgås med längre? hur gjord du isf, sket du i dom kompisarna eller försökte du ändå få dom att bry sig om dig?
SvaraRaderaJaa kursen va ju helt toppen! Efter kursen kändes de lite som en "lugnande mamma", många funderingar som fick svar å man blev mer säker över hela förlossningen. Trots att kursen nog va riktad till både mamman och pappan tror ja nästan att papporna fick mer säkerhet av den än mammorna, i och med att papporna ofta e den som kanske lämnar lite mer vi sidan om, eller får känslan av att di står me tummen mitt i handen under förlossningen. Om ja nångång blir riktigt arg eller stressad över nånting där hemma får ja nu för tiden höra av sambon "Du måste gilla läget!", å de påpeka hon ju under kursen å ;)
SvaraRaderaJo du har nog rätt i det, tror nog det gav mer åt papporna i gruppen. Men iochmed att han får känn sig lugnare, känner automatiskt jag mig lugnare så de känns ju bra för alla :D
Radera