Ett varv till MÖCS

Vid akuten i jeppis tyckt dom att såret såg så dåligt ut så de ringd till möcs och konsultera, där sa dom att jag ska komma dit direkt så gynekologen på bb får kolla på såret. De togs blodpdling, blodprov och urinprov också vid jeppis. Mitt crp är 50. Nåväl, jag for hem via och bröt ihop en gnutta eftersom jag int vila lämn Lo hemma, och var rädd att jag kanske sku måst lämna länge på sjukhuset i kokkola. Så vi bestämd med Robert att dom sku komma med. De kändes direkt bättre då.. Så vi satt oss i bilen allihopa och körd till kokkola. Där fick vi träffa en läkare som vi träffat förut i samband med igångsättningen. Nåväl, han var förvånad att jag ännu hadd stygnen kvar, de e ju ändå 10 dagar sen operationen. Nååå han konstatera att de är en infektion i såret, kolla med ultraljud, tog odlingar osv. Sen togs stygnen bort och nu har jag två olika sorts antibiotika som jag ska äta 3 ggr per dag i 10 dagar. 

Jobbigt att de sku strula till sig såhär! Jag vill ju kunna njuta av min bebis till 110%!! Nu får jag bara ligga och inte lyfta nått alls, helst int ens Lo. Men Robert har redan tagit hand om henne hela dagen och lovat att vara hemma o hjälpa mig ordentligt nu tills såret är bra, så de gör mig glad. Ibland blir det ju sådär att man ska låss va duktigare än man egentligen sku orka vara.. Lite så var det igår, jag borde verkligen ringt efter nån som sku ha kommit och hjälpt mig! Men det är ju ingen vits att vara efterklok. Läkaren sa att chansen är stor att såret går upp, så det gör mig lite orolig. Men samtidigt förstår man ju allvaret.

Tråkigt att jag måst råk ut för dethär, men jag är ändå otroligt glad och tacksam över att det är jag som är "sjuk" och inte Lo. Hon mår bra, är nöjd och glad och bara hänger med. Hon är så duktig.