Igår kväll låg jag och läste igenom alla mina favoritbloggar, som jag typ alltid gör före jag somnar. Så var jag på Paulas blogg, och när jag kom till bottnet, råkade jag se rubriken "Varva med ersättning" vilket jag ju fastnade för direkt, eftersom vi just har börjat göra det med vår lilla Lo. Så då tänkte jag att jag kanske kan få några bra tips eller så, så jag klickade mig in till den bloggen var inlägget fanns. Då märker jag till min stora förvåning att bloggaren också kallar sin dotter till Loppan! Jag läser vidare, och javisst! Hennes dotter heter också Lo! Så roligt! Det är ju inte exakt det vanligaste namnet så jag blir alltid helt till mig när jag ser att nån heter samma. Nu visade det sig att det inlägget var ett flera år gammalt inlägg (konstigt att det då visades som "tips" på Paulas blogg, nåväl) I inlägget var hennes Lo då några veckor gammal och deras största problem var att Lo verkade ha magknip.. Jag tog mig till startsidan och märkte då att Lo's storebror hade haft en sjukdom som hade utvecklats från hans vattenkoppor, och bloggerskan just nu tampades med en svår depression. Tänk så det kan ändra. I första inlägget jag läste var allt bra, men nu var hennes och barnens liv kaos. (Nu bloggar hon dock inte längre.)
Det gäller att njuta då man har det som bäst tror jag. Visst, kanske inte vi kommer behöva genomgå SÅ svåra saker (man vet aldrig) men så bra som vi har det nu, kan det ju typ bara bli värre? Är det tillåtet att vara såhär lycklig och ha det såhär bra? Jag kan tänka mig att det i framtiden kommer att komma svåra utmaningar som vi kommer behöva ta oss igenom som en familj. Då kan vi tänka tillbaka på hur vi hade det just sommaren 2014, och få lite krafter från det. Jag är ganska säker på att vilka utmaningar livet än slänger åt oss, så kommer vi nog fortsätta vara lyckliga, men vi kommer nog kanske inte tycka att det är lika lätt. Men man vet ju aldrig vad som händer.. Kanske det bara blir bättre? (Om det ens är möjligt!)
.jpg)
Nu ska jag klä på min lilla Lo, och packa det sista vi ska ha med oss. Sen sätter vi oss i bilen och styr kosan mot Petsmo för att träffa min älskade familj och vår faster och hennes familj! Kommer bli en underbar dag.
Hör väldigt ofta att mammor som har en dotter kallar henne för loppan...tror dedär "loppan" e ganska vanligt :) lev i nuet nu å njut av din fina familj,kommer de nå problem sen,e ja säker på att ni kommer att kunna hanskas med det sen :) ha en super skön dag :)
SvaraRaderaVa roligt, jag har int hört det förr. :) Jo du har helt rätt, de gäller att leva i nuet! Ha en fin dag du me :)
RaderaAlltså Carro, du e så härli, jordnära å fin. Skriver int nå överdrivet krims krams. Å så har du så himla fin familj så man bara får jätte mytchi hjärtan ögonen varje gång man klickar se in :) Vilja bara skriv he! :')
SvaraRaderaNåmen gullimulli va härlig du e! :') Tack för dina fina ord <3
RaderaVärlden kan ändras väldigt fort när man får barn och man får vara beredd på allt och inget. Oftast går det ju bra med graviditeten och förlossningen och personligen känner jag inte många som har någon form av allvarligare sjukdomar eller som har råkat ut för någon hemsk olycka. Men när man blir förälder så börjar man se alla saker som man inte sett innan. Man hör om alla konstiga sjukdomar man kan få och söker efter fel för att inte missa nått tecken på att något skulle kunna vara fel med ens barn.
SvaraRaderaNär jag själv fick mitt första barn var vi lyckligast i världen och levde i vår bubbla som alla gör. Vår son är frisk och utvecklas som en 2,5 åring ska göra. Men en månad efter att jag fått sonen så fick en annan på mitt jobb sitt första barn också. H*n har tyvärr en väldigt ovanlig sjukdom som mamman var bärande på utan att veta om det själv. Dom har fått gå igenom mycket och det är svårt att veta hur h*n kommer klara sig i livet eftersom h*n ligger väldigt långt efter i utvecklingen och ingen direkt vet hur sjukdomen utvecklas.
När jag nu väntar andra barnet så vet man mer om alla risker och saker som kan hända. Tror aldrig man kan vara tillräckligt förberedd på vad som kan hända hur mycket man än skulle läsa. Det är bäst att njuta av stunden och händer det något så måste man anpassa sig efter den situationen då. Man skulle ju bli knäpp om man satt och oroade sig för allt som kan hända.