Att ta det i egen takt

Det tog ganska länge innan Vilmer (L's kusin) "accepterade" Lo. Han ville inte se på henne, röra henne eller ja, ens bry sig om henne de första gångerna de träffades. Vi sa då att vi låter honom ta det i hans egna takt, så vi "tvingade" aldrig henne på honom. Vi bjöd in honom att hälsa på henne, se på henne och sådär, men han var helt enkelt inte redo att se närmare på henne, och det accepterade vi och frågade alltid bara en gång. Så medans Alvar gosade och "lekte" med henne dedär första gångerna de träffades, så tyckte Vilmer att det var mer intressant med bilar och lego. Vartefter gångerna gick, började han mer och mer våga se på henne.. Tillslut en gång vid villan, satt jag och ammade Lo, och Vilmer kommer in och sätter sig bredvid. Han frågar "Får Lo kvällsmat?" Så sa jag: Jaa-a det får hon. Vilmer: Okej Så sa jag: Hon är snart färdig, vill du kanske berätta en saga åt henne då så hon somnar? Vilmer: Ja de kan ja

Så satt sig Vilmer i soffan och tog en av pappas böcker, en Håkan Nesser bok, och väntade snällt. Snart var Lo färdig och jag satt mig bredvid Vilmer med Lo i famnen, och Vilmer slog upp boken. "Traktor, lambi-bää, bilen...." Det var så gulligt och han hade sån inlevelse då han "berättade" sagan åt henne. Jag märkte att han var riktit stolt. Lo satt där och lyssnade och såg på honom uppmärksamt. 

Hanna kom in och förevigade den fina stunden:

Så några veckor tog det, men han fick ta det i sin egna takt och det tror jag är väldigt viktigt. Nuförtiden frågar Vilmer alltid efter Lo om hon sover i vagnen eller inte är med mig. Han ska alltid se på henne då hon sover och skuttar gärna vagnen om vi är ute. (Tummen upp för ställbara handtaget så även små kan skutta i lagom höjd!) Nu när vi träffades i helgen sku både Alvar och Vilmer gosa med Lo direkt jag lag ner henne på golvet. Så fint att se hur mycket de tycker om henne <3