tisdag 28 oktober 2014

Låt inte din kropps utseende bestämma hur du mår

G.M sa.. 
Tack för en intressant blogg! Jag har en fråga som jag själv funderar på mycket men som kanske är svår att svara på. Jag tränar en del, lite gym, lite dans, långa promenader etc och är väldigt fixerad vid att gå ner i vikt och bli snyggare. Hur gör man för att helt allvarligt vilja träna för att få en stark och smidig kropp, istället för att bara vara inställd på att bli smal? Alltså hur ändrar jag min inställ till träning? Ibland om någon frågar, så kan jag säga att jag tränar för att må bra fysiskt, men det är en lögn, för jag tränar egentligen bara för att känna mig snygg och nöjd. Men jag skulle verkligen vilja tänka sundare, att jag tränar för att må bra i kroppen, inte bara för att vara nöjd när jag ser mig själv i spegeln, vilket jag ändå aldrig är... :( Har du tips på hur man ändrar sina tankebanor?

Anonym sa.. 
 Jag undrar om du kan skriva nått inlägg om tankar kring kroppen efter graviditeten. Jag fick själv barn i maj i år och jag tycker INTE om min kropp. Försöker hinna träna 3-4 gånger i veckan och äter relativt nyttigt...åtminstone in i veckorna. Hur tänker du kring kroppen, träning efter graviditeten, träna när man har ett barn, tankar kring mat efter graviditeten osv. Jag får en känsla av att du är bekväm i din kropp..hur gör du för att vara det?
___

Hej tjejer! Slår ihop era frågor nu här och ger ett ett gemensamt svar.  
Jag är ju verkligen ingen som är insatt i att coacha hur man blir mer bekväm i sin kropp, hur man tänker sundare eller så, men jag har sen jag var tonåring alltid varit nöjd och bekväm i min kropp så känner att jag ändå kan försöka svara på era kommentarer!

Ja, jag har på nått konstigt sätt alltid varit nöjd i min kropp, visst har jag haft dåliga dagar där jag bara velat suga skiten ur mina lår, fila ner min haka eller gå runt med korsett så spänd att jag int sku få andas, men alltid har jag kommit tillbaka till tanken "dethär är min kropp, ingen annans, jag har den inte för att göra andra nöjda, jag har den för att den är mitt hem, det är i den JAG lever." Det är jag själv som tar befäl över min kropp, jag ska leva med den tills dagen jag dör. Då är det lika bra att bli vän med den och acceptera hur den förändras, känns, och ser ut varje kväll du går och lägger dig. Hur jobbigt sku det nu int vara att vara tvungen att umgås med nån som du verkligen inte gillar, varje dag i hela ditt liv? Lite så tänker jag med kroppen, jag vill vara ett med min kropp, vill inte låta den vara ett element som TAR energi ifrån mig då det är den som lagrar min energi? Det sku ju vara jättekonstigt. 

Det är längesen jag accepterade att jag aldrig kommer bli en såndär fin smal sprätta, dels för att 
1. Jag sku aldrig orka bara äta sådär lite och träna typ 6 ggr i veckan som vissa måst göra för att upprätthålla sin smala kropp (lyllos de som inte behöver göra det men ändå är så smala)
2. Jag vill inte vara en smal sprätta. (Tycker nog alla som är smala är vackra missförstå mig inte) Men JAG är inte en sån som ska vara pinnsmal. Jag ska vara JAG. Min rumpa ska sitta där den sitter, mina ben får vara lite gropiga om de känner för det. En gång inledde jag "operation får smalare lår" well, tog inte många veckor innan jag förstod att eh okej, funkar inte, mina lår måst tydligen GÅ IHOP (gud förbjude) och de måst tydligen ha lite extra hull på sig, dom mår tydligen bäst då. 

Från det att jag började accepterat min kropp som den var, så har det blivit 100 gånger roligare att träna. Nu tränar jag inte för att börja se ut på ett VISST sätt, jag har inget MÅL i hur jag ska börja SE UT. Nej, nu tränar jag för att det är spännande att se hur min kropp förändras och UTVECKLAS, och mest för att se vad det kan UPPNÅ! Kommer jag nånsin klara en muscle-up? JO! Bara jag har STYRKAN till det! Och hur får jag styrka då? Jo, jag tränar upp den och ÄTER så min kropp har material att göra muskler av. Om jag är en smal sprätta med smala armar kommer jag aldrig orka göra en muscle-up.

Det gäller att sitta ner med din kropp och fundera: Hödu kroppen, vad har vi för mål här nu riktit? Är målet faktiskt att bli så smal att jag blir nöjd med dig? Kommer den dagen nånsin ens att komma? Förmodligen inte, för de flesta är ju tyvärr aldrig 100 % nöjda med sina kroppar.. Eller är målet att må bra och vara lycklig? Är man lycklig så spelar nog inte en cellulit dit eller en valk dit så stor roll.

Som jag och min vän talade om en gång; 
- Ååååh jag hatar mina lår.
- Men tjejen dina lår är ju superfina! Jag förstår int ens hur du kan vara missnöjd med nått på din kropp, den är ju så fin! 
- Va seriöst, tycker du det? Det är så konstigt, här sitter du och tycker att min kropp är jättefin, och jag sitter och klagar på den. Jag däremot tycker ju att "Lisas" kropp är helt perfekt. 
- Jepp de tycker jag också, och nu råkar jag veta att Lisa hatar sin kropp.
HUR FUCKED UP ÄR NU INTE DET? 


När jag var gravid så tänkte jag en gång "fan va fet och äcklig jag är" men direkt tanken flög genom mitt huvud, så slog jag mig själv och sa SKÄRP DIG! Jag var ju förfan gravid, om det är nångång i livet jag ska vara helt 100 % nöjd med min kropp, då är det ju nog när den producerar ett barn, tänk vilken gåva! Ska jag då börja mobba min kropp, eh? Don't think so! 

När jag just hade fött, oj! Jag var SÅ NÖJD med min kropp. 
Helt sjukt nöjd. Nästan löjligt!
Då såg jag ut såhär: 

Jag tror en stor orsak till att jag var så nöjd och bekväm i min kropp, fast den var lite hängig och flängig, var att jag var så glad och lycklig. Jag lät inte min kropps utseende bestämma hur jag mådde. Som jag skrev tidigare, jag tillät inte mina tankar kring kroppen ta energi från mig. Jag var så lycklig och glad över att inte vara gravid nåmer, så bara av att se på min kropp som hade producerat Lo gjorde mig STOLT och glad, den där extra valken spelade ingen roll! 

Vilket av dessa två tankesätt är helt seriöst, mer logiskt? 
Att tänka: Ok nu ska jag bli SMAL och SNYGG! Min kropp ska vara så jävla tight och snygg och jag kommer att bli sååååå lycklig!!! - Du kämpar på, tränar, har press på dig, blir besviken då du inte snabbt når de målen du vill ha, du blir glad ibland när vågen gått ner några kilo, du tänker på vad du äter, funderar, klurar, ser på inspo bilder, känner dig ful, känner dig värdelös som inte är så smal som tjejerna på bilderna. Sen kanske du faktiskt når ditt mål på 68 kilo, GRATTIS! Nu gäller det ju bara att upprätthålla kroppen du kämpat för! Du kämpar på, tränar, har press på dig, blir besviken då vågen går upp några kilo.... Osv. Tanken på HUR DU SER UT följer efter dig vart du än går. Vågen står och skriker på dig om siffrorna inte visar vad den vill att det ska stå.

Eller så kan du tänka såhär:
- Dethär är jag. Detta är min kropp, ingen annans. Min kropp är min borg, den kommer följa med mig hela livet. Den är med mig då jag mår dåligt, den är med när jag mår bra. Den ska inte vara en orsak till att jag börjar må dåligt. 

Accepterar man sin egen kropp, som ens mamma och pappa så fint lagat åt en, då blir allt så mycket lättare. Från och med att man själv ÄLSKAR sin egen kropp, ACCEPTERAR sin kropp och MÅR BRA i sin egen kropp - ja är det mycket lättare att bara vara, se hur den förändras; vare sig om den blir lite bredare, smalare, kortare eller längre. 

VAR ETT MED DIN KROPP! Det är inte "Jag, och min kropp" det är JAG
Då du är ett med din kropp är det så mycket lättare att utveckla den, se vad den klarar av, hur den kan förändras...


bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

19 kommentarer:

  1. Tack för ett fantastiskt bra inlägg!

    SvaraRadera
  2. Gillar detta inlägg jätte mycket! Fint svarat:)

    SvaraRadera
  3. Ja de må jag då säga, he var klokan kvinnå he. Kan inget annat än säga AMEN!

    SvaraRadera
  4. Tack! Läsvärt! Känner ju igen mig själv på många punkter där..
    /Kitty

    SvaraRadera
  5. TACK för ett jättebra inlägg! Är själv ett par år yngre än dig och tänker inte bli gravid på länge än (om jag ens vill bli det nån gång) men plågas ändå rätt ofta av att min mage o mina lår ser ut som att jag sku vara det.. Har försökt att fixa den där drömkroppen ett antal gånger men aldrig lyckats. Då har jag bara känt mig värdelös när jag tittat på andra som är sådär naturligt smala. Ditt inlägg peppade mig till att börja se på min kropp på ett annat sätt, så tack för det! Från o med nu ska jag börja träna för att må bra och inte för att bli modellsmal :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ska du absolut göra! Du är vacker precis som du är, hela du! :)

      Radera
  6. Måst säga att jag håller med om det där om att ständigt TÄNKA på sitt utseende. Nej fy fan, bättre göra nåt roligare av sitt liv :) och ha folk runtomkring sig som inte snackar om utseende, det är nämligen mer förödande än man anar då man är mitt uppe i det. Se till att ha folk runt sig som ger en andra komplimanger än de som handlar om utseendet är också en bra grej (enligt mig). Då behöver man aldrig känna pressen att se bra ut.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh det har du rätt i. Det kan jag verkligen tycka är jobbigt, då de ska snackas om vikt och utseende hit och dit hela tiden.. Du har helt rätt i det du skriver!

      Radera
  7. alltså det här måst på riktigt vara det bästa inlägget jag läst idag! du har så jävla rätt! Sedan jag "fick" (okej jag börja nu mest av mig själv, men det var ändå okej även om det var på egen risk) träna igen så är attityden en helt annan. Nu tränar jag för att jag tycker att det är så himla roligt, för att se hur man utvecklas och blir bättre, samtidigt som det får en att må bra. Så amen kusin, du slog huvudet på spiken :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anso, kul att du gilla inlägget! :)

      Radera
    2. Kloka ord, tack för ett jättebra svar Carro! Tack för att du tog dig tid att svara! :)

      Radera
  8. Så bra skrivet!! och så viktigt ämne du tar upp! Det är så huvudet på spiken så ojoj! :) Sen jag började träna för att 1. ha en stark kropp så att jag orkar bära mina barn utan att bli trött i ryggen och 2. orka leka med dem, så har träningen och sättet jag ser på min kropp ändrat helt sen de tider då jag tränade och bantade om vartannat och bara mådde sämre och sämre helatiden. Såå bra inlägg!! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jamen precis! Tack så jättemycket! :)

      Radera
  9. Väldigt bra skrivet!! Håller helt med dig, man måste lära sig acceptera och älska sig själv oavsett vad vågen eller speglen visar! :) Man blir ju inte älskad av andra beroende på hur man ser ut, utan hur man är som person! :)

    SvaraRadera
  10. Från djupet av mitt hjärta; tack.

    SvaraRadera