Gomorron alla fina!
Hur känns er måndag? Jobbig? Min känns helt ok faktiskt, välkomnar varje ny vecka så att säga. Igår for vi och sova redan klockan 21.00... Lite varning på den, men skönt att få sova ut ordentligt (+ att det var bra att R int kuna skylla på att vi int sku läsa mer ur förlossningsboken pga av att "klockan är så mycket" då var det nog bara "hööödu klockan är 21.15, jag tror nog vi kan läsa en stund till" hehe. Men jo, redan 21.30 var jag borta. Var såå trött igårkväll faktiskt. Man märker nog att hon är inne i sin "värsta" tillväxtperiod nu, jag är trött nästan hela tiden, och HUNGRIG hela tiden!
Jag vakna på natten av att jag hadd ont i magen, det gick iochförsig om efter en stund. Men i samma veva börja jag tänka på förlossningen och allt runtomkring den. Detdär då första värken kommer och jag vet att jahapp nu finns ingen återvändo, nu måst jag göra dethär! Och dendär stunden då jag kommer ligga där och krysta för brännkära livet. Nej alltså, jag började helt kallsvettas och ville nästan spy, jag blev SÅ nervös. Så då var det bara att väcka Robert, så fick jag nu tala ut om min nervositet jag upplevde i stunden (vet dock ej om han hörd på eller om han bara låtsades, men de spelar int så stor roll.) Hans mumlande svar lugna mig iallafall och jag kunde sova vidare... Nej usch. Här före har jag int alls varit så nervös inför det hela, men nu börjar det nog verkligen smyga sig på..
Var ni nå nervösa inför första gången ni sku föda?
Eller kanske ni int ännu har fött,
ÄR NI NÅ NERVÖSA?
På vilket sätt isf, och vad lugnar er?? Tips tack!
Tror väl nog att de allra flesta är nervös och orolig åtminstone nån
stund innan förlossningen,
men alla hanterar ju nervositeten på olika sätt..
Nåväl, jag vaknade halv 9 imorse, så nu borde jag väl vara utvilad
efter ca 10 timmars sömn.
Hoppas ni alla har en fin måndagsmorgon!
Jag blev egentligen inte nervös första gången före jag kom ner till förlossningen, men sen tänkte jag bara att "det är sen att vara nervös nu" och i ärlighetens namn så hade jag så sjukt sen så jag tänkte nog inte på nervositeten.
SvaraRaderaDenna gång är det annorlunda, jag är främst nervös över att denna förlossning inte kommer att vara lika enkel som den förra. Samtidigt som jag inte är nervös eftersom jag vet att jag klarar av det! Det som lugnar mest är nog bara att lita på sig själv, din kropp är gjord för att få ut bebisen våga lita på det :) kram
Känner verkligen igen det med att vakna på natten och vara nervös. Jag har bf i juli och vaknar redan nattetid av nervositet inför förlossningen.. Jag har läst och sett så mycket förlossningsberättelser/videoklipp där dom förklarar allt i minsta detalj, och av dessa detaljer kan man inte bli annat än nervös! Nej fy, jag hoppas jag blir lugnare av att gå på profylaxkursen och föräldrakursen! :) Lycka till med allt, så roligt att följa med er vardag :)
SvaraRaderaJag var inte nervös vid första förlossningen, och det gick bra. Vid andra var jag inte heller nervös på förhand, men när värkarna blev riktigt sjuka blev jag lite nervös då man började minnas hur ont man faktiskt hade första gången man födde barn. Men sen är man oftast inte så nervös när det är på gång riktigt, man blir så fokuserad, och barnmorskorna är så lugna och hela miljön är lugn på förlossningen. Men det är nog helt naturligt att vara nervös någon gång! Det är ju en helt ny upplevelse man kommer vara med om, och en väldigt stor och speciell upplevelse dessutom. Jag håller med om det som någon annan skrev; det är att lyssna på sin kropp, den är ju gjord för att kunna föda barn, den vet vad den ska göra och visar vägen :)
SvaraRaderaOj Carro! Du kommer nog hinn va nervös många gånger ännu! Vissa får de att låt som att de int är ok att va nervös, men tro mej, de är de nog! Själv börja jag hyperventiler vid förlossningen och svimma tislut, meeen de gick no bra i slutändan! Tala myki me dom i din närhet som ha fött barn, och dina funderingar kring de me Robert så ska du no se att nervositeten förhoppningsvis lättar :) LYCKA TILL! / 3 barns mamma som allti är lika nervös inför förlossning
SvaraRaderaJag var nervös inför första förlossningen, men det var nog för man inte vet vad som väntar och vad som kommer hända. När det väl satt igång var jag inte alls nervös :)
SvaraRaderaNervös va man lite hela tiden, men när vattnet gick hemma innan Hugo blev född så va ja så nervös så ja visst int va ja sku ta vägen och vad jag har gett mej in på! Börja darra i hela kroppen och så börja ju sammandragningarna me 10 min i samma veva.
SvaraRaderaHade gått in med inställningen dehär har så många kvinnor klara av, att jag klarar de också. Kroppen vet vad som ska göras. Men började nog fundera då om int ja borde ha förberett mig mera. Men man klarar nog de iaf :)
Tack för alla era tankar! Känns skönt att höra andras historier också, så känner man sig int ensam om att va nervis! Är nog säkert så att jag är så nervös eftersom det är första gången och man int alls vet vad man ger sig in på, men sen när karusellen väl är igång ska de nog gå bra!
SvaraRaderaDet kommer att gå finfint! Kroppen sköter det rätt så bra :) man får ju paus mellan värkarna. När jag fick vårt första barn kom värkarna aldrig var femte minut, men jag tyckte vi sku och kolla upp mej till bb. Det visade sig att jag var nästan öppen 8cm, då blev jag nervös men det blev en enkel och odramatisk förlossning. Visst gör de ont när babyn kommer ut, men man får int värre än man klarar sa en klok tant till mej engång. Lycka till!
SvaraRaderaNoup jag var inte nervös första gången, bara taggad. Den här förlossningen
SvaraRaderaser jag också framemot eftersom jag räknar med att den ska vara
lättare/normalare då det är bara ett barn som ska ut därifrån:)
Sen brukar jag tänka en ganska elak tanke, om en massa white trash
hamppare lyckas få ut sina barn så varför sku int jag?!:)