The engagement ring

När vi gick och skulle söka förlovningsring sa jag åt Robert "Ja, det ska du nog ha klart för dig, att bara för att du har lite brått så kommer jag inte stressa och bara ta första bästa, det ska kännas 100% RÄTT innan jag väljer!!" Robert sku nämligen bort TRE timmar senare hehe. Han såg väl framför sig hur vi ännu var där 5 timmar senare och jag väljd och vraka och Lo pyla och var hungrig.. Haha, men nu gick det ju inte riktigt så.. 

Vi gick till några guldsmedsaffärer (heter det så?) och såg igenom hela deras urval.. Jag hade dock inte ännu känt dedär "Wow" så vi gick vidare.. Kändes kanske lite snopet att ha dom att ta fram alla ringar dom hade i sina skrymslen och sen bara hehe nej tack hejdå, men hallå!? Jag ska ha ringen resten av mitt liv, jag tänker inte välja nån bara för att ett affärsbiträde inte ska bli besviken liksom.. Nåväl, så dom fick packa bort igen och vi gick vidare. Så kommer vi in och jag säger "Hej! Vi vill titta på förlovningsringar!" Jasså jasså, det ska vi väl kunna ordna! Så börjar hon plocka fram en massa ringar.. Men jag känner bara att hmmm nääääe här finns inte min ring. "Alltså, jag vill ju nog ha nån som är lite mer... utsmyckad?" Jasså jasså! Okej, jag förstår! *Plockar fram ännu mer ringar, nu med lite diamanter på.* Jag kollar, känner och sniffar. Det fanns många fina ringar men faaa-an ingen jag kände att "WOW detHÄR är min ring!" Sååå... "Hmm nää alltså den finns int här" - Men hördu! Vi har just fått in en ny design, vill du kanske se på dom? "Men jooo!" *Plockar fram en liten platta med några ringar* 

Jag hann inte ens se på plattar i två sekunder innan jag såg d-e-n. "DETDÄR är ju MIN ring Robert!!" - Ja den är fin. MHM bra svar där heheh. "Åh Robert, den är ju så fin! Tycker du jag ska välja den?" - Det måst du ju bestämma, det är ju du som ska ha den på fingret resten av ditt liv.

Åh, den är så jag! Jag fullkomligt älskar den. Den är precis rätt.