Ni är värda en förklaring

Hej vänner! 

(Ni ba: "Don't "hej vänner!" us!!! Du har svikit oss!" I'm like: I'm sooo sorrrryy let me explaiiin!!) Ojoj, aldrig trodde jag väl att det skulle bli sån kalabalik bara för att jag låste bloggen. Tydligen är ni ändå ganska många som bryr er om mig och bloggen om jag ser på hur många mejl och fb-meddelanden jag fått. Tack för det, det har verkligen gjort mig på bra humör! Ni är bäst! Om jag ska vara ärlig så trodde jag ju att jag bara lite sådär nonchalant skulle kunna låsa bloggen, smyga mig undan och bara ta det lugnt några dagar, men icke! Alltid är det nått som drar en tillbaka in hit till the world wide web. Om inte mejl så andra bloggares inlägg, heh :D (Ok man ska inte lägga smileys i inlägg men det skiter jag i nu, ni måste få veta att jag sitter och gapar stort och ser ut som en "d-gubbe")

 Ska väl ta och förklara mig här nudå.. Jag tog en paus med bloggen eftersom att de senaste två veckorna helt enkelt har varit ganska tuffa. Det har varit mycket med flytten och en hel del planering av bloggjulfesten, även mycket psykiskt arbete kan jag säga. Bloggen lämnade åt sidan och jag kände att jag inte kunde ge den allt jag egentligen ville, eftersom jag såklart prioriterade all extra tid för Lo. Och det kändes skit, för jag vill inte att min blogg ska vara "ganska bra" Ne jag vill att den ska va SUPERBRA (på Carro-sättet då) Nå, när jag kom hem från julfesten så var jag bara så jäääävla slut. Ni vet då man har haft nått som pressat en hur länge som helst, och mittiallt så släpper det bara? Det är över? Så var det. 

De två sakerna som hade tyngt mig hur länge som helst var nu borta! Hur skönt? Så skönt att jag bara började gråta och kände mig helt hysterisk. I samma veva där nästa dag loggade jag in på bloggen, och såg att statistiken hade gått ner.. Och på en gång kände jag av det, pressen. Pressen av att få upp den igen. Den värsta av pressarna, eftersom jag faktiskt inte alltid vet vad jag ska skriva om! Dessutom möttes jag av något jag faktiskt inte sett på min blogg på länge, nämligen ett par riktit fula kommentarer. Just i den stunden var jag bara så jävla känslig och "skör" (lol vilket preppigt ord) så allt bara sög så jävla hårt. Då började jag fundera: Vafan håller jag ens på med? Varför bloggar jag? Är det värt det? Och i den sekunden låste jag bloggen. Jag behövde känna efter. 

Nu har det ju inte gått nå många dagar alls. Redan efter en dag var jag ju glad som aldrig förr igen, såklart. Jag hade ju ingen press och jag kunde bara umgås med Lo och Robert, jag kunde känna efter i lugn och ro. Det jag kom fram till är att jag älskar ju att blogga. Det har ju blivit en del av mig. Carro + bloggen = Sant. Så jag VILL fortsätta blogga, det vill jag. Men en del av mig tänker ändå att är det värt att fortsätta? Dels för hur mycket tid det faktiskt tar, och dels för att jag är så otroligt utsatt som bloggare. Med det menar jag att jag skriver om mitt liv, öppet för allihopa att läsa, och alla kan verkligen gå in här och läsa. ÄVEN de som inte tycker om mig, vilket då i vissa fall leder till kommentarer som endast är där för att såra och dra ner. 

Men jag tror att kärleken alltid väger mer än hatet. Så därför har jag nog ändå bestämt mig för att låta bloggen vara öppen. Kanske jag inte bloggar så mycket de kommande dagarna, veckorna, men den får vara öppen iallafall. Så får vi se hur det utvecklas helt enkelt. Jag har tagit bort allt som heter statistik från min blogg nu, och det är SÅ skönt! Pressen försvann med ett klick liksom. Ni som vill läsa får läsa, och alla andra, ja de får göra vad de vill. Så nu vet jag ju inte alls hur många som är in hit och kikar ibland, så det sku ju betyda mycket om ni ville lämna en kommentar efter er nu som då så jag nu vet att jag bloggar för någon annan än mig själv iaf! Hehe. 

Känner jag mig själv rätt så är jag väl "up and runnin" igen bara om nån dag, kanske, kanske inte. Men jag kände iaf att ni är värda en förklaring istället för att läsa runt om olika spekulationer i kommentarsfält och på andra bloggar. (Och nej, jag menar inget illa med det, bra att andra också reagerar mot näthatet DOCK vill jag ju poängtera att jag inte låste bloggen endast pga de elaka kommentarerna och att jag är helt nedbruten och ledsen som vissa får det att framstå som.) 

Och för att avsluta med något fint: 

Jag och Janina har, efter att vi läst Malins underbara idé om en lite speciell julkalender, blivit inspirerade och startat en kampanj på instagram som heter #Decemberkärlek Ni ska lägga upp en bild på någon ni tycker om, ser upp till eller bara vill lyfta lite extra, skriva varför ni valt just den personen och sen ska ni tagga bilden med #decemberkärlek och skicka vidare kärleken åt 3 personer som i sin tur ska göra samma sak! Tillsammans vill vi i december visa att kärleken alltid vinner över hatet. Lämna gärna en kommentar om ni är med i kampanjen, det skulle betyda mycket. Vi hoppas på att åtminstone 20 stycken ska ha använt taggen i slutet av december. Klarar vi det tror ni? (Ni hittar mig på instagram under namnet CarolaEkman)

Kram! /Carro